Fackens krav orealistiska. Löneökningar runt 3 procent är inte möjliga. Industriföretagens lönekostnader har under flera år ökat snabbare i Sverige än i de flesta av våra viktigaste konkurrentländer. Det krävs nu en lång period av återhållsamma löneökningar för att konkurrenskraften ska kunna förbättras, skriver industrins arbetsgivare.
Arbetsmarknadens parter samlas åter för avtalsrörelse, som för Sverige, ett litet exportberoende industriland i Europas utkant är avgörande för jobb, tillväxt och välstånd.
Sveriges ekonomiska framsteg och välfärdsutveckling är starkt beroende av en konkurrenskraftig industri. Tar man hänsyn till direkt och indirekt sysselsättning svarar industrin i dag för uppemot en miljon jobb. Det tekniska kunnandet och innovationskraften i svensk industri har bidragit till lösningar på många samhällsutmaningar och till det ständigt ökande materiella välståndet. Sverige är ett av de länder i världen som exporterar mest i förhållande till landets totala ekonomi. Exportintäkterna motsvarar i dag omkring halva Sveriges bruttonationalprodukt, BNP.
Varje dag tar industriföretag i Sverige – oavsett om de sysslar med tillverkning eller gruvbrytning, livsmedel eller läkemedel, stål eller kemi, skogsprodukter eller möbler – matchen med internationella konkurrenter på den globala marknaden. Deras framgång avgör våra möjligheter att även i fortsättningen ha bra och välbetalda jobb i Sverige och kunna skapa resurser till skola, vård, omsorg och infrastruktur. Totalt genererar industriföretagen och dess anställda mer än 150 miljarder kronor i skatteintäkter. Det motsvarar kostnaderna för hela utbildningsväsendet, försvaret och biståndet tillsammans.
Industrin är ett allmänintresse och därför borde det ligga i allas intresse att se till att industrin har så goda förutsättningar som möjligt.
Vad som skett de senaste 10-15 åren är att förutsättningarna för svensk industri förändrats radikalt.
Globaliseringen av världsekonomin har skärpt konkurrensen och lett till att tillgången till teknik och kompetens spritt sig över världen. I den globala varuhandeln har den svenska industrin tappat marknadsandelar och Sverige är ett av de länder i Europa där industriproduktionen har minskat mest det senaste decenniet. Industrins andel av svensk ekonomi har minskat från drygt 21 procent år 2000 till knappt 17 procent 2015.
På motsvarande sätt har skälen blivit färre för företag att lägga sin produktion i Sverige. Ingen industri är en ö. Det finns ingen anledning att behålla produktion och huvudkontor i Sverige om inte fördelarna tydligt uppväger nackdelarna. Detta har vi sett otaliga exempel på och antalet anställda i våra industriföretag har stadigt minskat. Visst har ökad automatisering och effektivisering spelat roll, men verksamheter har också flyttats till andra länder. Svensk industri har tappat över 125 000 jobb netto på tio år. Kraftiga tapp av industrijobb sprider sig som ringar på vattnet till andra näringar och förvärrar effekterna samtidigt som lokalsamhället drabbas hårt av minskande skatteintäkter till kommunen.
Mycket av den här utvecklingen beror på att Sverige – och många andra tidigt högindustrialiserade länder – med globaliseringen gradvis tappat sitt försprång vad gäller tillgången till teknik, kompetens och kapital.
Detta har medfört att arbetskraftskostnadernas betydelse för de svenska industriföretagens konkurrensförmåga har ökat. De svenska arbetskraftskostnaderna inom industrin tillhör de högsta i världen. Vi har mer än 10 procent högre kostnader än genomsnittet för euroområdet, uppemot fyra gånger högre än i Estland och tio gånger högre än i Kina och Indien. Att våra lönekostnader är högre än i många andra länder är helt naturligt. Vad som är djupt problematiskt är att svenska industriföretags lönekostnader ökat snabbare än i merparten av våra viktigaste konkurrentländer under flera år.
Inom livsmedelsbranschen upplever 4 av 10 företag att de förlorat i konkurrenskraft de senaste tre åren, enligt en färsk enkät. 5 av 10 anser att konkurrenskraften är oförändrad. Bara de tre senaste åren har den svenska livsmedelsproduktionen minskat med hela 13 procent i volym. I gruv- och stålbranscherna har fler än 1 200 jobb försvunnit under det senaste året till följd av konkurser, varsel och neddragningar som svar på ökad global konkurrens. Industrin har också sammantagit fyra år bakom sig med successivt fallande produktion i Sverige.
Flyktingkatastrofen aktualiserar situationen ytterligare. När vårt samhälle prövas har vi än mindre råd med en hackande industrimotor. Den exceptionella situation vi har i Sverige just nu sätter avtalsrörelsen i ett nytt ljus.
I andra länder vars arbetskraftskostnader växt på ett ohållbart sätt har man tagit konsekvenserna av detta. I Finland arbetar regeringen, arbetsgivarna och de fackliga organisationerna för att enas om skarpa förslag att bromsa kostnadsökningarna. Parterna inom den finska industrin har enats om måttliga löneökningar på högst 0,47 procent under 2016.
Finland är inte bara ett kärt grannland det är också ett land som i högsta grad konkurrerar med Sverige om industriinvesteringar och om kunders och konsumenters gunst på de globala marknaderna. Vi har inte råd att avvika nämnvärt från den finska vägen.
Flyktingkatastrofen aktualiserar situationen ytterligare. När vårt samhälle prövas har vi än mindre råd med en hackande industrimotor. Den exceptionella situation vi har i Sverige just nu sätter avtalsrörelsen i ett nytt ljus. Inte bara behöver vi undvika att förlora ytterligare jobb, vi måste dessutom skapa många fler nya jobb. Industrin spelar en viktig roll som första arbetsgivare för både unga och nyanlända svenskar.
Mot denna bakgrund är det viktigare än någonsin att kommande avtalsrörelse har industrins internationella konkurrenskraft i fokus. Och det är alltför tydligt att vad svensk industri nu behöver är en period av återhämtning.
I ljuset av detta är fackens krav på löneökningar runt 3 procent orealistiskt och utan hänsyn till den ekonomiska verklighet vi befinner oss i.
Representanter från industrins fackförbund. Foto: Marcus Ericsson/TT
När Sverige behöver fler arbetstillfällen kan receptet inte vara att göra bland världens högsta arbetskraftskostnader ännu högre och öka gapet till konkurrentländer som Finland. Om man på allvar vill agera för svensk ekonomis bästa måste industrins internationella konkurrenskraft vara vägledande.
Under alla omständigheter måste de kommande avtalen kosta klart mindre än en procent per år om vi ska påbörja vägen mot en stärkt konkurrenskraft. Det har man klarat av i Finland där parterna enats om en löneökning på högst 0,47 procent. Och det krävs en lång period av återhållsamma löneökningar för att konkurrenskraften ska kunna förbättras.