Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-01 19:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/industrins-gratisutslapp-hotar-klimatmalen/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Industrins gratisutsläpp hotar klimatmålen”

Gratistilldelning och överskott av utsläppsrätter var värda 4,4 miljarder kronor i Sverige bara i fjol. Förutom att industrin slapp betala fick de alltså även en värdefull tillgång som de kan sälja vidare, skriver Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen.
Gratistilldelning och överskott av utsläppsrätter var värda 4,4 miljarder kronor i Sverige bara i fjol. Förutom att industrin slapp betala fick de alltså även en värdefull tillgång som de kan sälja vidare, skriver Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen. Foto: Olga Korica/Alamy

DN DEBATT 10/7.

Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen: Om EU ska kunna nå sitt nya klimatmål till 2030 måste de gratis utsläppsrätterna avskaffas.

Utsläppshandeln har fått koldioxidutsläppen från kolkraft att minska med nästan en tredjedel – samtidigt som den tunga industrins utsläpp har legat still. Nu måste regeringen driva på så att handeln skärps.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

I mitten av juli lägger EU-kommissionen fram sitt förslag på hur utsläppshandeln (ETS) ska reformeras. EU lovade nyligen utsläppsminskningar på 55 procent till 2030, ambitioner som måste höjas ytterligare framöver för att vi ska ha en chans att nå Parisavtalets 1,5-gradersmål. För att dessa klimatmål ska kunna bli verklighet måste utsläppshandeln skärpas. Här kan Sverige spela en mycket viktig roll.

Med utsläppshandeln sätts ett tak för hur mycket växthusgaser som företagen inom EU totalt får släppa ut. Denna mängd delas sedan upp i så kallade utsläppsrätter som ger företag rätt att släppa ut ett ton koldioxid per utsläppsrätt. Företagen kan få utsläppsrätter antingen genom gratis tilldelning eller genom att köpa dem på en auktion. Tanken med systemet är att taket sänks successivt och att det ska vara så pass dyrt att köpa utsläppsrätter att företagen i stället väljer att investera i teknik som minskar utsläppen.

I handelssystemet ingår drygt 10.500 industri- och kraftanläggningar, som tillsammans står för ungefär 40 procent av EU:s totala koldioxidutsläpp. Hittills har handelssystemet endast lyckats komma åt kolkraften. Sedan systemet infördes 2005 har utsläppen av koldioxid minskat med 30 procent – men det har skett nästan uteslutande inom kraftsektorn.

Utsläppen från raffinaderier, cement- och stålindustri har däremot legat nästan helt stilla. En avgörande orsak till det är att dessa industrier har tilldelats gratis utsläppsrätter, efter­som EU befarat att de annars skulle konkurreras ut av aktörer utanför unionen. 2019 gjorde industrianläggningarna inom systemet 97,5 procent av sina utsläpp gratis, medan kolkraftverken fick betala för merparten av sina utsläpp. Industrierna har alltså knappt behövt betala för sin klimat­påverkan.

Det gäller även de 140 svenska industri­anläggningar som ingår i handelssystemet. 2020 tilldelades de gratis utsläppsrätter motsvarande över två miljoner ton mer koldioxid än vad de släpper ut. Gratistilldelning och överskott av utsläppsrätter var värda 4,4 miljarder kronor i Sverige bara i fjol. Förutom att industrin slapp betala fick de alltså även en värdefull tillgång som de kan sälja vidare. Det är helt orimligt. Den som kör bil betalar för åtminstone delar av de utsläpp som körningen orsakar och samma princip måste självklart gälla även den tunga industrin.

Inkludera sjöfarten i utsläppshandeln. Den orsakar stora utsläpp som är helt oreglerade i dag.

Eftersom industrins utsläpp av växthusgaser regleras av EU:s utsläppshandel har Sverige ingen möjlighet att ställa krav nationellt på hur mycket varje anläggning får släppa ut. Det går däremot att ställa andra typer av krav, på till exempel energieffektivisering och byte av bränsle, men det har Sverige inte gjort på grund av en onödigt strikt tolkning av EU-reglerna. Det kunde Klimaträttsutredningen visa tidigare i vår. Detta har gjort att den svenska tunga industrin inte haft några skarpa krav på sig att minska utsläppen – varken från EU eller Sverige.

Visserligen har stål- och cementindustrin tagit fram färdplaner mot fossilfrihet, vilket är lovvärt. Men de planerna kommer inte att bli verklighet på många år. Och faktum kvarstår att utsläppen ännu inte har minskat.

Den här utsläppsrabatten för industrin blir ännu mer ohållbar i och med att EU har skärpt sitt klimatmål till 2030. Även industrin måste snabbt börja minska sina utsläpp kraftigt om vi ska ha en chans att nå målet.

Sverige har tidigare varit en viktig pådrivare för att utveckla utsläpps­handeln. För två år sedan skedde en fundamental förändring av systemet, ”the Swedish proposal”, när den så kallade marknadsstabiliserings­reserven infördes. Dit kan oanvända utsläppsrätter föras över för att så småningom skrotas. I takt med att antalet utsläppsrätter i systemet minskar stiger priset, vilket händer nu tack vare den nya mekanismen. Priset har stigit från 50 till 500 kronor per ton.

Nu måste Sverige trycka på EU att visa ledarskap och ta ansvar för att det nya klimatmålet nås och överträffas – vilket krävs för att vi ska nå Paris­avtalets 1,5-gradersmål.

Vi uppmanar därför regeringen och riksdagen att arbeta aktivt för att EU ska:

1 Avskaffa all gratis tilldelning av utsläppsrätter till anläggningar så snart som möjligt. Så länge hälften av alla utsläppsrätter tilldelas gratis är systemet ineffektivt. Auktionering måste tillämpas för att marknaden ska fungera och principen att förorenaren ska betala ska gälla.

2 Sänka taket för antalet utsläpps­rätter i systemet. Den tillåtna mängden koldioxid som får släppas ut varje år måste minska med minst 6 procent varje år, i stället för dagens 2,2 procent. Det skulle innebära att taket sänks med omkring 100 miljoner ton koldioxid per år.

3 Vidta åtgärder så att priserna på utsläppsrätter inte sjunker igen. Det kan göras till exempel genom ett prisgolv som garanterar en lägsta prisnivå för utsläppsrätter inom EU. Ett prisgolv kan också införas nationellt i Sverige för att leda vägen för resten av EU. Skrotningen i marknadsstabiliseringsreserven bör fortsätta i minst samma takt som i dag.

4 Avskaffa gratistilldelningen av utsläppsrätter även till flyget. Flygets höghöjdseffekter måste också börja räknas in. Utsläppshandeln bör även utvidgas till att omfatta flyg­resor till och från EU, inte bara inom unionen.

5 Inkludera sjöfarten i utsläpps­handeln. Sjöfarten orsakar stora utsläpp som är helt oreglerade i dag. Inte heller den bör få utsläpps­rätter gratis. Andra sektorer som diskuterats, exempelvis vägtransporter och byggnader, bör däremot inte tas med i systemet. För dessa sektorer finns andra styr­medel som är bättre lämpade.

Att verka för en kraftfull reformering av utsläppshandeln är den viktigaste insatsen svenska politiker kan göra på EU-nivå för klimatet under det närmaste årtiondet. Ta nu chansen att påverka hela Europas klimatpolitik.

Ämnen i artikeln

Miljö
Klimatet

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt