Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/infor-ett-enprocentsmal-for-statens-forskningsanslag/

DN Debatt

DN Debatt. ”Inför ett enprocentsmål för statens forskningsanslag”

Blir forskningen för detaljstyrd riskerar vi att missa avgörande upptäckter. När relativitetsteorin upptäcktes av Albert Einstein och kvantfysiken utvecklades var det varken gps-teknik eller tv-skärmar forskarna strävade mot, skriver artikelförfattarna. Foto: TT

DN DEBATT 27/9. Sveriges totala forskningssatsningar är stora tack vare näringslivet. Men företagens satsningar stagnerar. För att Sverige ska kunna fortsätta vara en ledande forskningsnation bör därför de statliga forskningsanslagen höjas till 1 procent av bnp och ökningen bör gå till fri forskning, skriver Göran K Hansson och Hans Ellegren, Kungl. vetenskapsakademien.

För att ta oss an vår tids stora samhällsutmaningar bör vi satsa mer på fri forskning av högsta kvalitet i den kommande forskningspropositionen. Därför föreslår vi att regeringen inför ett nytt mål om att de statliga anslagen till forskningen ska nå upp till 1 procent av bnp och att hela ökningen ska tillfalla fri forskning, skriver företrädare för Kungl. Vetenskapsakademien.

En EU-rapport visade nyligen att statligt finansierad forskning ger samhället ekonomiska värden som i genomsnitt är 3–8 gånger högre än den mängd pengar som satsats. Forskning gör nytta, både för vår ekonomi och för kunskapsutvecklingen.

Regeringen har uttalat ambitionen att Sverige ska fortsätta att vara en ledande forskningsnation och att den fria forskningen ska värnas. Det är ett välkommet ställningstagande. Fri forskning är grunden för all kunskap och utan den är risken stor att vi missar genombrotten som kan lösa vår tids stora samhällsutmaningar.

Nu efterlyser regeringen inspel till nästa forskningsproposition. Propositionen lägger grunden för statens forskningspolitik under den kommande fyraårsperioden och utgör ett ramverk för utvecklingen det närmaste decenniet.

För att Sverige inte ska hamna i utvecklingens bakvatten krävs ett ständigt tillflöde av ny kunskap. Därför är det läge att på allvar diskutera prioriteringarna för svensk forskning i framtiden.

Norge uppnådde målet om 1 procent till forskningen redan 2016.

Sverige står inför stora utmaningar och våra politiker vill hitta lösningar på angelägna samhällsproblem som klimat­frågan, ohälsan och brottsligheten. Det kan då vara frestande att fokusera på enkel signalpolitik, där forskningsmedel styrs snävt för att ”beställa” lösningar. Men då är vi begränsade av den kunskap vi besitter i dag – vilken kunskap vi behöver i framtiden kan vi ännu bara gissa.

Blir forskningen för detaljstyrd riskerar vi att missa avgörande upptäckter. När relativitetsteorin upptäcktes och kvantfysiken utvecklades var det varken gps-teknik eller tv-skärmar forskarna strävade mot. Utan upptäckten av dna-strukturen hade vi i dag både haft svårare att behandla sjukdomar och att lösa brott.

Ett villkor för att vetenskapen ska nå till högsta nivå är att forskarna så långt som möjligt kan forska utan att begränsas av vad olika intressenter och beslutsfattare önskar att de ska komma fram till. När forskningen tillåts vara fri skapas förutsättningar för långsiktig och kvalitativ forskning.

Starka fria forskningsmiljöer attraherar också investeringar i tillämpad forskning från näringslivet. Därför är Kungl. Vetenskapsakademiens viktigaste budskap till regeringen att främja den fria forskningen i den kommande forskningspropositionen. Regeringen bör med andra ord i så liten utsträckning som möjligt styra fördelningen av forskningsmedel genom tematiska satsningar som riskerar att bli till vetenskapliga begränsningar. Vi hävdar att människans inneboende nyfikenhet och kreativitet i sig är större garanter för att forskningen ska finna de vindlande vägarna till nya upptäckter och ny kunskap än satsningar som initierats av statsmakterna.

Vi presenterar här tre konkreta rekommendationer till regeringen inför arbetet med forskningspropositionen:

1 Inför ett enprocentsmål. Att höja de statliga anslagen till svensk forskning till 1,0 procent av bnp vore en viktig politisk grund för att Sverige ska kunna fortsätta att vara en ledande forsknings­nation. De senaste åren har regeringens anslag i statsbudgeten uppgått till maximalt 0,75 procent. I dag är det i stället näringslivet som agerar draglok för forskningen.

I internationell jämförelse ligger Sverige högt när det gäller de totala forskningssatsningarna tack vare näringslivets stora investeringar. Men de svenska företagens investeringar i forskning och utveckling har stagnerat under det senaste decenniet, samtidigt som motsvarande investeringar i omvärlden ökar.

Näringslivets satsningar på forskning är dessutom tydligt styrda. Staten har därför en särskilt viktig roll att i sin anslagstilldelning prioritera just den fria forskningen.

Norge uppnådde målet om 1 procent till forskningen redan 2016 som del av omställningsstrategin till en kunskapsekonomi för att minska olje­beroendet. Det handlar om ett långsiktigt åtagande från norska regeringen. Att denna typ av strategier kan ha avgörande betydelse för ett lands utveckling har vi tidigare sett i exempelvis Syd­korea och Singapore, länder som på några årtionden har gått från extrem fattigdom till att bli framgångsrika med hög levnadsstandard. Deras framgångsrecept har till stor del handlat om långsiktiga och omfattande satsningar på utbildning, forskning och innovation.

Vi kan inte leva på gamla meriter eller tro att vi är immuna mot konkurrensen i den globala kunskapsekonomin. För att Sverige ska fortsätta vara en kunskapsnation krävs långsiktiga och ambitiösa politiska åtaganden för den fria forskningen, kombinerat med rejäla kvalitetsförbättringar inom utbildningen.

2 Öronmärk medel för fri forskning med hög kvalitet. Det råder bred politisk enighet om att Sverige ska fortsätta vara en ledande forskningsnation. Statliga forskningsmedel bör därför i så hög utsträckning som möjligt användas till forskning av hög kvalitet som verkligen för vetenskapen framåt. Det kan innebära svåra prioriteringar, vilket kräver sakkunnig och opartisk bedömning av vetenskaplig expertis.

Vetenskapsrådet har byggt upp ett gediget system, där strävan efter att finansiera forskning av högsta vetenskapliga kvalitet grundas på kunskap och opartiskhet. För att säkra kvaliteten och den långsiktiga hållbarheten i svensk forskning bör forskningsmedel fördelas i fri konkurrens i enlighet med Vetenskapsrådets metodik.

För att främja forskningens kvalitet föreslår vi därför att regeringen fördubblar anslagen till Vetenskapsrådet – från dagens 6 miljarder till 12 miljarder om fyra år. Satsningen bör riktas till projektmedel för fri forskning.

3 Tydliggör rollfördelningen mellan utbildning och forskning. Behovet av högre utbildning är större än någonsin. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och det är väsentligt att forskare deltar i den högre utbildningen. Samtidigt har forskning och utbildning delvis olika krav och förutsättningar. Det kräver en tydligare rollfördelning inom det svenska högskolelandskapet. Det begränsade antal starka forskningsmiljöer som finns i Sverige behöver vidareutvecklas för att vi ska behålla vår konkurrenskraft.

Därför är det nödvändigt att separera styrningen av lärosätenas utbildningsverksamhet och forskningspolitiken för att garantera både utbildningens och forskningens kvalitet.

Vi vet inte vad som krävs för att lösa de stora globala utmaningar vi står inför, inte minst klimatfrågan. Just därför måste vi vara ödmjuka och satsa på att skapa så goda förutsättningar som möjligt för forskning med förmågan att lösa både dagens och framtidens problem.

Sverige har en stark vetenskapstradition som kan fortsätta att bidra till de stora genombrotten. För det krävs en politik som prioriterar fri forskning av högsta kvalitet.