Blake Pettersson fråntogs det svenska medborgarskap han haft sedan födseln. Det var en kränkning av Petterssons grundlagsenliga rättigheter. Hittills har han dock nekats upprättele i form av skadestånd. Detta måste nu justeras i ett prejudicerande beslut, skriver Centrum för rättvisa.
I morgon, onsdag, håller Högsta domstolen huvudförhandling i ett fall vars utgång kommer att få stora konsekvenser för den praktiska betydelsen av vår egen grundlag. Det gäller regeringsformen, alltså den av våra grundlagar som ska skydda varje enskild människa i vårt land mot övertramp av stat och kommun, till exempel rätten att fritt få säga sin mening, rätten att gå med i en förening eller respekteras om man vill stå utanför, rätten att inte få sitt hem tvångsinlöst för vilka ändamål som helst – och så vidare.
Den viktiga principfrågan i det aktuella rättsfallet handlar om möjligheten för människor att få skadestånd när staten går för långt och fattar ett beslut som drabbar en enskild person och samtidigt kränker någon av dessa grundlagsrättigheter.
I det konkreta fall som Högsta domstolen nu ska pröva har staten agerat helt på tvärs med den grundlagsregel som säger att ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i Sverige får fråntas sitt medborgarskap. Bakgrunden är att stockholmaren Blake Pettersson blev svensk medborgare automatiskt vid födseln eftersom hans pappa var svensk medborgare. Hans mamma var brittisk medborgare. Men när Blake var i tonåren upphävdes pappans faderskap, utan att Blake eller hans mamma underrättades om saken. Då gick Blake i svensk skola, hade svenskt pass, såg fram emot att göra lumpen och hade planer på en yrkesbana som polis. Men med hänvisning till det upphävda faderskapet drog Skatteverket helt enkelt in Blakes svenska medborgarskap.
Som en konsekvens av Skatteverkets beslut gick Blake miste om ett flertal rättigheter och möjligheter, alltifrån den nordiska passfriheten till möjligheten att bli polis. Han berövades även möjlighet att rösta i riksdagsval och i folkomröstningen om EMU. På ett mänskligt plan fick hans identitet en ordentlig törn på flera sätt. Skatteverket tog till exempel inte bara ifrån honom hans pass utan även hans efternamn Pettersson.
Lyckligtvis överklagade Blake Skatteverkets beslut. Länsrätten och Kammarrätten gick på Skatteverkets linje, men efter nästan fem år kom Regeringsrätten, som Sveriges högsta förvaltningsdomstol hette då, fram till att beslutet att ta ifrån honom medborgarskapet i själva verket på ett uppenbart sätt stred mot grundlagen. I sin dom var Regeringsrätten mycket kritisk till hur ärendet hade behandlats av Skatteverket och av underinstanserna. Det är ett kardinalfel att inte respektera, eller helt missa, den viktigaste lagen av alla – grundlagen. Och felet fick som sagt långvariga och allvarliga konsekvenser.
Men när Blake vände sig till Justitiekanslern för att få ett skadestånd från staten blev det nobben. Och efter nej även i tingsrätten och hovrätten är det nu alltså upp till Högsta domstolen att avgöra om staten ska klara sig utan att utge någon gottgörelse till Blake för den rättighetskränkning som drabbade honom.
Och i ett vidare perspektiv är det nu upp till Högsta domstolen att klargöra vilken praktisk betydelse grundlagsskyddet ska ha för alla människor i vårt land.
I januari 2011 genomfördes viktiga ändringar i regeringsformen. Detta efter ett omfattande arbete i den så kallade grundlagsutredningen. Alla partier utom Sverigedemokraterna var med på noterna vid omröstningen i riksdagen. Tanken var att fri- och rättigheterna i regeringsformen inte längre bara skulle fungera som en sorts uppförandekod för våra politiker när de fattar beslut om lagarna. Grundlagsskyddet skulle bli mer praktiskt användbart för enskilda människor som drabbats av övertramp och vill söka upprättelse. I propositionen, som låg till grund för riksdagsbeslutet, betonas vikten av att fri - och rättighetsreglerna "fullt ut får genomslag i rättstillämpningen" – det vill säga i domstolsprövningarna.
I dag skyddas våra rättigheter av flera olika regelverk som hänger ihop och samverkar med varandra: vår egen grundlag, EU-rätten och Europakonventionen. Redan för tio år sedan slog Högsta domstolen fast att det finns en principiell rätt till skadestånd vid kränkningar av de rättigheter som följer av Europakonventionen. Samma sak gäller de rättigheter som följer av EU-rätten.
Reformerna av vår egen grundlag, och det konkreta fall som Högsta domstolen nu ska pröva, måste ses i det ljuset: Varför skulle rättigheterna i regeringsformen – de enda i sammanhanget med status av grundlag – behandlas på något annat sätt och göras mycket svagare än de rättigheter som följer av europarätten?
Faktum är att möjligheten att ge regeringsformens fri- och rättigheter samma status i skadeståndshänseende som europarätten också innebär en möjlighet att förbättra kvaliteten och träffsäkerheten i den praxis som ska vara vägledande när domstolarna runt om i landet ska ta sig an prövningar av fall som rymmer fri- och rättighetsaspekter. Nu är det ofta domare i europeiska domstolar som med utgångspunkt i europarätten i praktiken bygger upp den vägledande praxis som behövs – även när det gäller specifikt svenska förhållanden.
Fri- och rättigheterna i regeringsformen kan inte heller fullt ut få det praktiska genomslag i rättstillämpningen som lagstiftaren har efterlyst om det inte slås fast att statliga övertramp och kränkningar av människors grundlagsrättigheter ska kunna leda till att staten döms att betala skadestånd till den som drabbas.
Det behövs ingen ny lagstiftning för att se till att den svenska grundlagen på detta sätt blir verkningsfull för enskilda människor – tvärtom. Redan när den svenska skadeståndslagen kom till i början av 1970-talet angavs i förarbetena att lagstiftningen skulle tolkas i enlighet med den framtida utvecklingen. Det sades också att det för framtiden lämnades åt domstolarna att fylla ut ofullständigheterna i lagstiftningen. Högsta domstolen har tagit sig an denna viktiga uppgift med rimliga och berättigade resultat när det gäller fri- och rättigheterna i europarätten. Nu är det dags att göra samma sak i fråga om fri- och rättigheterna i regeringsformen. På så vis kan Högsta domstolen täppa till en ologisk, onaturlig och obehövlig ofullständighet i tolkningen av den gällande lagstiftningen.
Därför måste nu Högsta domstolen slå fast att Blake ska få skadestånd som kompensation för den kränkning han drabbades av när Skatteverket tog hans medborgarskap. Det skulle inte på något sätt vara ett radikalt kliv, utan ett tydliggörande som följer naturligt av det senaste decenniets utveckling av fri- och rättighetsskyddet i Sverige. På så vis skulle också tanken om en grundlag för folket och inte bara för politikerna förverkligas.
DN skrev om fallet Blake Pettersson i december 2009.
