DN Debatt. ”Inga hinder för Sverige att skriva på FN:s kärnvapenkonvention”

Vi som har följt och arbetat med kärnvapenfrågan i decennier har förundrats över att intresset från politiker och debattörer väckts först nu, efter antagandet av FN:s konvention om kärnvapenförbud. Det kan dock förklara de många missförstånd och feltolkningar vi sett i debatten. Främst lyfter kritiker konventionen som ett hot mot Sveriges militära samarbeten med Nato och USA men menar även att den äventyrar svensk export och import samt riskerar att underminera icke-spridningsavtalet (NPT). Några har till och med gått så långt att de menat att Sverige behöver massförstörelsevapen, som är konstruerade för att döda civila i massor, för vår säkerhet.

I dag publicerar vi därför skuggutredningen ”I skuggan av makten” där svenska och internationella experter och forskare har fått ta sig an de frågor som lyfts under årets debatt om kärnvapenkonventionen. 

Sveriges anslutning till FN:s konvention om kärnvapenförbud är inte en juridisk fråga utan en politisk.

Vi vill lyfta fram ny forskning men också bidra med vår expertis om avtalet, vars process vi följt och deltagit i sedan dag ett. Vi var i rummet när konventionen debatterades mellan staterna och texten utvecklades, vi gav ändringsförslag och lyssnade till staternas intentioner och ser därför att vi kan bidra med en breddad och fördjupad diskussion.

Nato, militära samarbeten och kärnvapen. Den mest centrala frågan är den om huruvida kärnvapenkonventionen skulle omöjliggöra Sveriges militära samarbeten med Nato och USA. Detta granskar Bonnie Docherty på Harvard Law School i ”The treaty on the prohibition of nuclear weapons and its compatibility with Sweden’s security arrangements”.

Granskningen visar att det inte finns några juridiska hinder för en svensk anslutning till kärnvapenkonventionen. Däremot måste Sverige aktivt försäkra sig om att de gemensamma övningar som Sverige deltar i inte stödjer eller uppmuntrar Natoländers kärnvapenaktiviteter. Sverige har full rätt att säga nej till kärnvapenrelaterade aktiviteter inom sina samarbeten.

Den aktivitet som skulle kunna bli en utmaning berör genomfartstrafik (transit) genom svenska farvatten med Natofartyg. USA:s policy vad gäller militära fartyg vid utländska hamnar har sedan länge varit att varken bekräfta eller förneka förekomsten av kärnvapen ombord. Transit är inte uttryckligen förbjudet i kärnvapenkonventionen men Dochertys slutsats är att det bör inkluderas för att följa avtalets anda och intention. I tidigare förbudsavtal har Sverige gjort olika tolkningar och Harvardrapporten påpekar att detta är en detalj som inte borde stå i vägen för Sverige att ansluta sig till avtalet.

Kärnvapenkonventionens relation till andra avtal. En annan kritik vi mött är att kärnvapenkonventionen riskerar att försvaga eller till och med underminera det avtal som är en hörnsten i internationell nedrustning: icke-spridningsavtalet (NPT). Om detta skriver Treasa Dunworth, docent vid Aucklands universitet, i ”Memorandum on the treaty on the prohibition of nuclear weapons”. Hon drar slutsatsen att kärnvapenkonventionen, NPT och provstoppsavtalet (CTBT) tvärtom kompletterar och stärker varandra och tillsammans skapar ett heltäckande legalt ramverk kring kärnvapen. Detta bekräftar också utrikesutskottet i den finska riksdagen i ett uttalande den 6 juni 2018. Dunworth fastslår att ett nytt avtal inom internationell avtalsrätt inte kan påverka redan existerande avtalsrela­tioner mellan stater negativt.

Vidare är mycket av det som förbjuds i kärnvapenkonventionen redan förbjudet inom NPT som Sverige är part i. Dock finns vissa brister inom NPT, dels att fem stater tillåts inneha kärnvapen men också vad gäller assistans, då avtalet endast förbjuder assistans till icke-kärnvapenstater i syfte att hindra spridning. Kärnvapenkonventionen stänger därmed ett juridiskt hål genom att utöka detta förbud till att även gälla assistans till kärnvapenstaternas kärnvapenprogram.

Inverkan på svensk export och import. En tredje kritik mot kärnvapenkonventionen är oron för att avtalet skulle påverka svensk export och import. I ”The treaty on the prohibition of nuclear weapons: Implications for Sweden’s imports and exports of nuclear material and items” av Stuart Casey-Maslen, professor i folkrätt vid universitetet i Pretoria, granskas bland annat export av produkter med dubbla användningsområden. Casey-Maslen tydliggör att så länge inte export medvetet sker för produktion av kärnvapen finns inget hinder för en svensk anslutning till konventionen.

Att försäkra sig om att svenska militärsamarbeten och handel inte på något sätt stödjer kärnvapen borde inte vara en kontroversiell fråga för Sveriges politiker. Snarare borde FN:s kärnvapenkonvention ses som ett förtydligande, och stärka en politik som Sverige redan sedan decennier säger sig bedriva. En ratificering av FN:s kärnvapenkonvention skulle automatiskt inkludera ett förbud mot utplacering av kärnvapen på svensk mark, tydligt visa att kärnvapen fortsatt inte är en accepterad del av militära samarbeten samt att våra pensionspengar genom AP-fonderna inte längre kan investeras i kärnvapen, som är fallet i dag.

Sverige som icke-kärnvapenstat måste vara drivande i arbetet för att stigmatisera kärnvapen när vi lever i en tid då tröskeln för kärnvapenanvändning sänks. Detta görs genom att ansluta sig till FN:s kärnvapenkonvention och därigenom samarbeta med andra stater för att öka pressen på alla kärnvapenstater att nedrusta. Om Sverige väljer att inte ratificera konventionen bidrar vi till att upprätthålla status quo och accepterar att kärnvapenstaterna hotar världens befolkning med massförstörelsevapen. Detta legitimerar kärnvapeninnehav och är motsatsen till att bedriva en aktiv nedrustningspolitik.

Sveriges anslutning till FN:s konvention om kärnvapenförbud är inte en juridisk fråga utan en politisk. Vi efterfrågar en politisk vilja från regering och riksdag. De som motsätter sig en svensk anslutning bör svara på frågan: I vilken situation tycker du att det är legitimt att använda kärnvapen i Sveriges namn för att förinta hundratusentals civila?

Våra politiker har nu ett val. Att låta rädslan för en transatlantisk utskällning styra de beslut som fattas i Sverige, eller att stå upp för att mänskligheten aldrig mer ska behöva uppleva det helvete som släpptes lös i Japan 1945.