Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 16:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/ingen-hallbar-framtid-utan-ett-hogproduktivt-jordbruk/

DN Debatt

DN Debatt. ”Ingen hållbar framtid utan ett högproduktivt jordbruk”

Regeringar måste koppla insatser för att öka produktiviteten i jordbruket med kraftfulla åtgärder för att skydda skogar, savanner, våtmarker, etcetera från att tas i anspråk, skriver artikelförfattarna.
Regeringar måste koppla insatser för att öka produktiviteten i jordbruket med kraftfulla åtgärder för att skydda skogar, savanner, våtmarker, etcetera från att tas i anspråk, skriver artikelförfattarna. Foto: Fredrik Sandberg / TT

DN DEBATT 28/12. En ny forskningsstudie visar att jordbrukets produktivitet måste öka kraftigt för att klimatmålen ska kunna nås. Den lyfter bland annat fram metoden genom-editering – som EU-domstolen nyligen stoppat – som särskilt löftesrik. Vetenskaplig kunskap måste åter bli vägledande för jordbrukets utveckling, skriver forskarna Torbjörn Fagerström och Jens Sundström.

Rätta artikel

I den svenska debatten hävdas ofta att ett hållbart jordbruk är ett som värnar låg produktivitet. En rapport som tar ett samlat grepp på miljö, klimat och matproduktion visar nu att denna debatt förs med helt fel förtecken – ur både ett lokalt och ett globalt perspektiv.

Det är World resources institute (WRI) – ett forskningsinstitut på miljö- och jordbruksområdet med basfinansiering från bland annat Sida – som publicerat rapporten ”Creating a Sustainable Food Future – a Menu of Solutions to Feed Nearly 10 billion People by 2050”. Den har utarbetats i samarbete med Världsbanken, FN:s miljöorganisation (UNEP), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) samt de franska forsknings- och biståndsorganisationerna på jordbruksområdet (INRA och CIRAD). De modeller som föranlett den senaste tidens diskussion om bioenergi ingår som en del i rapporten.

I studien används 2010 som referensår och rapporten inleds med en precisering av problemet. Mellan 2010 och 2050 beräknas jordens befolkning öka från 7 till 9,8 miljarder. En framskrivning av dagens trender visar att inkomsterna kommer att öka i utvecklingsländerna, med en växande medelklass som kommer att efterfråga en mer diversifierad diet. 

Behovet av mat kommer därmed att öka med mer än 50 procent och konsumtionen av animaliska födoämnen med nästan 70 procent. Men redan i dag utnyttjas nästan hälften av jordens bevuxna landareal till jordbruk och bete, och jordbruket och relaterade ändringar i markanvändning (till exempel avskogning) svarar för en fjärdedel av utsläppen av växthusgaser. Ändå är hundratals miljoner människor undernärda.

För att överbrygga land- och växthusgasklyftorna krävs det att de 20 procent av världens befolkning som äter mest kött har reducerat sitt köttätande med 40 procent till 2050.

Uttryckt på ett annat sätt handlar det om tre övergripande klyftor som måste överbryggas till 2050:

Matklyftan – skillnaden mellan förbrukningen av mat 2010 och det beräknade behovet 2050. I kalorier beräknas den klyftan vara 56 procent av 2010 års nivå.

Landklyftan – skillnaden mellan den areal som används till jordbruk och boskapsskötsel 2010 och den beräknade arealen 2050. Ökningen beräknas till nästan 600 miljoner hektar (motsvarande två Indien), även om produktiviteten fortsätter att växa i samma takt som den gjort historiskt (1961–2010).

Växthusgasklyftan – skillnaden mellan de beräknade utsläppen av växthusgaser 2050 från jordbruk och ändrad markanvändning och den utsläppsnivå som krävs för att nå 2-gradersmålet. Denna klyfta beräknas till 11 gigaton koldioxidekvivalenter.

Författarna anvisar ett antal övergripande insatser som sammantaget skulle eliminera dessa klyftor, och alltså leda till en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar framtid vad avser jordbruk. Insatserna skulle tillgodose behovet av mat, undvika avskogning, medge restaurering av förstörda och improduktiva landområden – allt på sätt som bidrar till att stabilisera klimatet, främja ekonomisk tillväxt, och minska fattigdomen. Här kommer några smakprov från listan.

1. Den enskilt viktigaste insatsen är att öka produktiviteten i jordbruket på alla fronter – per hektar, per djur, per kilo handelsgödsel, per kilo utsläppt växthusgas etcetera. Detta kan åstadkommas genom både implementering av känd teknik i tekniskt mera outvecklade länder och regioner, och satsningar på forskning och utveckling inom ett antal lovande områden. Exempel som lyfts fram är växtförädling för att förbättra grödors förmåga att utnyttja växtnäringsämnen, metoder för att reducera utsläpp av växthusgaser (framför allt metan) från risodling och köttproduktion, och teknik för att producera handelsgödsel med hjälp av solenergi. Författarna är noga med att understryka att en intensifiering av jordbruket på befintliga arealer måste gå hand i hand med ett skydd av områden som för närvarande inte ingår i jordbrukssystemen. Därför måste regeringar koppla insatser för att öka produktiviteten i jordbruket med kraftfulla åtgärder för att skydda skogar, savanner, våtmarker, etcetera från att tas i anspråk.

2. Ett annat viktigt område är att sänka ökningstakten när det gäller behovet av mat. Detta innefattar program för att stabilisera befolkningsökningen, åtgärder för att minska svinnet i alla led av livsmedelskedjan, och för att förmå de som äter mest kött att delvis övergå till vegetariska alternativ. För att överbrygga land- och växthusgasklyftorna krävs det att de 20 procent av världens befolkning som äter mest kött har reducerat sitt köttätande med 40 procent till 2050.

3. Ett tredje område gäller att återställa sådana våtmarker och återbeskoga sådana betesmarker som är marginella för den totala jordbruksproduktionen. Detta, tillsammans med de ovannämnda insatserna för att förhindra expansion av jordbruksareal från dagens nivåer, bedöms vara tillräckligt för att klara 2-gradersmålet. Återbeskogning på en skala som skulle medge att temperaturhöjningen hålls på 1,5 grader fram till 2050 är också möjlig, men kräver att hundratals miljoner hektar tas ur produktion, vilket förutsätter att produktivitetsökningen inom både växtodling och kött- och mjölkbesättningar är maximalt framgångsrik. Det förutsätter också att ingen ytterligare ökning av produktionen av energiråvara på jordbruksmark sker.

De relativa bidragen från olika insatser när det gäller att överbrygga växthusgasklyftan framgår av figuren nedan (liknande diagram finns även för mat- och landklyftorna).

WRI:s rapport har säkert sina svagheter, men den är närmast brutal i sitt övergripande budskap: Om vi ska ha en chans att nå målen måste vetenskaplig kunskap åter bli vägledande för jordbrukets utveckling, både när det gäller att formulera problemen och att anvisa lösningar.

Men vi är ju inte där än och det finns följaktligen en markant klyfta mellan de budskap som rapporten framför och de frågor som dominerar politik och debatt i Sverige och Europa. Begreppet ekologiskt jordbruk (organic farming) nämns exempelvis över huvud taget inte i rapporten. Vidare tar författarna för givet att växtförädling med effektivast möjliga metoder är en hörnpelare för att sluta de tre gapen. Genomeditering (bland annat CrisprCas9) lyfts fram som särdeles löftesrikt, alltså den uppsättning molekylära tekniker som EU-domstolen i somras satte stopp för.

Som en kuriositet kan nämnas att de flesta svenska system för miljöcertifiering har ”GMO-frihet” som ett bärande kriterium. Författarna till WRI-rapporten skulle nog undra för vilken planet dessa kriterier är ämnade.

Nej, det är tre ”f” som gäller: Forskning, företagsamhet och (klok och målinriktad) förvaltning – gamla fina svenska paradgrenar alltså. Hur vore det med lite svenska initiativ för en europeisk jordbrukspolitik som tar ett globalt perspektiv, i stället för att torrsimma bland bidragsflöden, kunskapsfientliga regelverk och lågproduktiva jordbruksmetoder?

Ämnen i den här artikeln:

Klimatet
Jordbruk
FN
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Torbjörn Fagerström, professor emeritus i teoretisk ekologi, Lunds universitet, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, aktuell med boken ”Tankar från en utskälld forskare” Jens Sundström, docent i växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt