Chalmersforskare: ”Ingen minskning av fossil energi – trots storsatsning på förnybart” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Ingen minskning av fossil energi – trots storsatsning på förnybart”

Trots relativt omfattande satsningar har andelen förnybar energi från sol, vind och biomassa minskat i viktiga länder som Kina och Indien. Bilden från en kinesisk kolgruva.
Trots relativt omfattande satsningar har andelen förnybar energi från sol, vind och biomassa minskat i viktiga länder som Kina och Indien. Bilden från en kinesisk kolgruva. Foto: Alessandro Digaetano/IBL

DN DEBATT 10/8. Nästan alla klimatengagerade aktörer – politiker, forskare och ­forskningsråd – rusar åt samma håll och fokuserar ensidigt på energi­effektivisering och förnybar energi. Men det räcker inte. Vi måste också gå direkt på problemet och skynda på utfasningen av fossil energi enligt en ny forskningsstudie, skriver tre Chalmersforskare.

Nästan alla klimatengagerade aktörer – politiker, forskare och forskningsråd – rusar åt samma håll och fokuserar ensidigt på energieffektivisering och förnybar energi. Det räcker inte. Vi måste också gå direkt på problemet, och skynda på utfasningen av fossil energi. Det är slutsatsen av en ny forskningsstudie som presenteras i dagarna.

Denna sommar torde det inte ha undgått någon vad en varmare värld skulle kunna innebära, och det blir alltmer uppenbart att det är bråttom att minska vår klimatpåverkan. Ansträngningar görs förvisso för att möta klimathotet, inte minst i Europa och i länder som Sverige där det länge har funnits en vilja att vara föregångare. Många forskare pekar på den kraftiga ökningen av vind- och solenergi där en snabb teknikutveckling resulterat i drastiskt minskade kostnader. Självklart är detta viktigt och bör kommuniceras.

Vi har dock i vår forskning längre förundrats över att det såväl i Sverige som internationellt är så lite fokus på de globala bränslemarknaderna för kol, olja och naturgas. Det är nämligen inte expansionen av förnybara tekniker och bränslen som bromsar vår klimatpåverkan, utan en minskad användning av fossila bränslen. Om världen ska utvecklas i enlighet med Parisavtalet – att begränsa jordens uppvärmning till väl under 2 grader – så måste användning av fossila bränslen minska mycket kraftigt fram till år 2050 då de globala utsläppen av koldioxid måste närma sig noll.

Preliminära data pekar på att den fossila energi­användningen och klimat­utsläppen efter en viss stagnation nu åter­igen stiger

I en ny studie (se Bakgrund) har vi jämfört trender i den så kallade primärenergianvändningen mellan länder med stora respektive små inhemska tillgångar av fossila bränslen. Vi har inkluderat samtliga sektorer: energi (för uppvärmning och elförbrukning i bostäder och lokaler), transporter och industri. Studien fokuserar på utvecklingen från år 2004 och framåt, det vill säga under den tid som tillväxten av förnybara energislag tagit fart. Vi visar bland annat följande:

Länder med stora reserver av fossila bränslen har en kraftig tillväxt i användandet av dessa bränslen, samtidigt som de har en liten eller ingen tillväxt alls för de förnybara energislagen. Detta trots att tillväxten för det förnybara sker från en mycket låg nivå, jämfört med fossilbränsleanvändningen. Speciellt låg är nivån för vind- och solenergi som förväntas stå för merparten av tillväxten i förnybar energi.

Trots relativt omfattande satsningar har andelen (sett till totala primärenergianvändningen) förnybar energi från sol, vind och biomassa minskat i viktiga länder som Kina och Indien. Dessa länder har en stor del av världens klimatutsläpp och förväntas stå för en stor del av den framtida tillväxten i produktion av olika varor, inte minst av det vi konsumerar i väst.

Det är nästan bara i regioner och länder med små eller relativt små inhemska tillgångar av fossila bränslen, som Japan, Tyskland och EU som helhet, som den fossilbaserade primärenergianvändningen har minskat. Ironiskt nog, i dessa dagar, är USA det enda landet i vår studie som kombinerar stora fossila bränsletillgångar med minskad användning av fossila bränslen. Men detta beror i huvudsak på att kol byts ut mot naturgas samtidigt som deras totala energiefterfrågan minskat.

Den samlade bilden är nedslående: Trots betydande investeringar i förnybar energi var dess andel av den globala primärenergianvändningen nästintill oförändrad mellan 2004 och 2015. Däremot ökade andelen fossila bränslen något, från 80,5 till 81,4 procent (se nedan). De senaste årens statistik är alltid osäker och det är oklart vad som har hänt efter 2015, men preliminära data pekar på att den fossila energi­användningen och klimatutsläppen efter en viss stagnation nu återigen stiger.

Länder med inhemska reserver av fossila bränslen fortsätter alltså att använda dessa i mer eller mindre oförminskad takt, vilket utgör en mycket stor utmaning för arbetet med att minska människans klimatpåverkan.

I vår studie har vi undersökt olika styrmedel som riktar sig mot användning av fossila bränslen och det finns inget som tyder på att nuvarande styrmedel, exempelvis olika handelssystem med utsläppsrätter, kommer att vara tillräckliga för att ställa om energisystemen i den takt som behövs, och speciellt inte i länder med stora reserver av fossila bränslen.

Den regering som får i uppdrag att leda Sverige efter valet bör därför bredda sin klimatpolitik. Det räcker inte att satsa på inhemsk energieffektivisering och förnybar elproduktion som kan minska utsläppen i Sverige och övriga Europa. Sverige bör också gå i spetsen på åtminstone två andra områden.

1

För det första bör Sverige driva på för styrmedel och strategier som direkt syftar till att minska användningen av fossila bränslen. Priset för att släppa ut koldioxid måste inom en snar framtid bli så högt att dessa bränslen inte utvinns, eller att det lönar sig att avskilja och lagra koldioxiden (CCS-teknik) som uppkommer när dessa bränslen förbränns. Styrmedel och strategier måste ta hänsyn till de globala flödena av produkter från fossilbränslerika länder som Kina till mer fossilfattiga regioner som EU. Sverige bör också verka för att de nationella klimatplanerna under Parisavtalet – när dessa uppdateras – omfattar strategier för hur de fossila bränslena ska fasas ut och/eller en strategi för CCS. I dagsläget nämns i princip inte fossila bränsle­reserverna i dessa planer.

2

För det andra bör Sverige bygga vidare på att det finns en ökad vilja bland företag att minska sin klimat­påverkan. Marknaden finns där eftersom konsumenterna, av allt att döma, är beredda att betala mer för klimat­smarta produkter och tjänster. Sverige kan utveckla vad som kan benämnas ”kollektivt handlande” där företag i olika branscher längs värdekedjor – från basmaterial till slutprodukter – går ihop och tillsammans bestämmer sig för att ta fram koldioxidfria produkter och tjänster. Vi har i tidigare forskning visat att detta endast skulle ge ett litet påslag på slutpriset på produkter som i dagsläget skapar stora utsläpp vid tillverkningen, såsom cement till byggnader samt järn och stål till bilar.

Arbetet har redan inletts genom de färdplaner mot nollutsläpp som ett antal branscher utvecklat inom ramen för initiativet Fossilfritt Sverige. Viljan, kunnandet och teknikerna finns. Utmaningen är att det initialt krävs betydande investeringar och förändringar i arbetssätt och rutiner inom flera sektorer. Regeringen bör ge detta arbete en fortsatt hög prioritet.

Det medför naturligtvis en risk för företag och branscher att gå före. Men om världen ska begränsa uppvärmningen till väl under 2 grader så kommer det att uppstå en gigantisk världsmarknad för koldioxidneutrala produkter och tjänster. Risken är därför betydligt lägre än möjligheten. Den stora risken är att världen inte uppfyller klimatmålen. Men då är hela världen förlorare, och de som gick före gjorde i alla fall allt vad de kunde.

Bakgrund.Forskningsstudien

Artikelförfattarnas forskningsstudie som refereras i artikeln heter ”The threat to climate change mitigation posed by the abundance of fossil fuels” och publicerades nyligen i tidskriften Climate Policy.

DN Debatt.10 augusti

Debattartikel

Chalmersforskarna Filip Johnsson, Jan Kjärstad och Johan Rootzén:
”Ingen minskning av fossil energi – trots storsatsning på förnybart”

 

Repliker

Magnus Nilsson, miljökonsult och klimatpolitisk analytiker, driver ”Klimat- och naturvårdsbloggen”:
”Skilj på hård och mjuk klimatpolitik”

Thomas Hahn, forskare vid Stockholm Resilience Centre vid Stockholm Universitet:
”Ineffektivt låta klimatpolitiken utgå från privatmoral”

Rättelse 2018-08-10 09:30
Figuren har uppdaterats. Den nedersta kurvan visar energi från sol, vind och biomassa. I en tidigare version saknades ordet biomassa.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.