Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Inget vetenskapligt stöd för siffrorna om assistansfusk”

Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) presenterade i november förra året ett åtgärdspaket kring LSS.
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) presenterade i november förra året ett åtgärdspaket kring LSS. Other: Claudio Bresciani/TT

DN DEBATT 2/2. Regeringen använder fusket med den personliga assistansen för att motivera generella besparingar som drabbar alla assistansberättigade, snarare än för att hitta effektiva åtgärder mot bedrägerier. Jag kan i min forskning visa att de uppskattningar av fuskets omfattning som cirkulerar i debatten saknar vetenskapligt stöd, skriver Niklas Altermark.

Under de senaste två åren har den funktionshinderpolitiska debatten ofta handlat om fusket inom den personliga assistansen. Denna debatt blossade upp igen då utredaren Stig Svensson häromveckan presenterade sitt regeringsuppdrag om den privata assistansmarknaden.

Liksom i alla andra välfärdssystem förekommer det fusk inom assistansen. Detta bör kraftfullt bekämpas. Men dessvärre är både den mediala bilden av problemet och regeringens retorik kraftigt missvisande.

Det finns två huvudsakliga problem: för det första har regeringens åtgärder för att dämpa kostnaderna inom assistansen väldigt lite med välfärdsbrottslighet att göra. Däremot används fusket för att framställa dessa neddragningar som nödvändiga. För det andra saknas det vetenskaplig och empirisk grund för de fuskuppskattningar som regering och företrädare för statliga myndigheter använder sig av. Jag utvecklar de här två punkterna nedan:

1

Den organiserade brottslighet som Svensson beskriver i sin utredning har ingenting att göra med kritiken som riktats mot regeringen av funktionsrättsrörelsen och den politiska oppositionen. Kritiken mot regeringen handlar om att de har genomfört generella åtstramningar – genom att tillsätta en LSS-utredning som ska ta fram sparförslag, genom att ge Försäkringskassan i uppdrag att dämpa kostnaderna och genom att inte agera för att häva effekten av en rad prejudicerande domar och hur dessa har tolkats. Det finns ingen anledning att tro att någon av de här åtgärderna ska vara speciellt effektiv för att förebygga välfärdsbrottslighet. De är generella och drabbar alla assistansanvändare – oavsett om man fuskar eller inte.

I en nyligen publicerad studie, där jag undersökt all funktionshinderpolitisk kommunikation som lämnat regeringskansliet sedan 2015, visar jag att regeringen ändå återkommande har använt fusket för att motivera åtstramningarna. Under de senaste tre åren har den ansvariga ministern, Åsa Regnér (S), lyft fram överutnyttjande och fusk i nästan samtliga debattartiklar och uttalanden hon har gjort om assistansen. Också när hon ska försvara politiska beslut som inte har ett dugg med fusk att göra.

Hade man först och främst velat stoppa välfärdskriminaliteten så hade man till exempel kunnat fokusera på tillspetsad tillsyn och kontroll. Men dessvärre verkar regeringen mindre intresserad av att bekämpa fusket än att använda det som förevändning för att dämpa kostnader.

Forskningen visar att detta är en väl beprövad metod för att rättfärdiga åtstramningar. I till exempel Storbritannien, USA och Kanada har makthavare beskrivit olika grupper som särskilt benägna att fuska, samtidigt som man har dragit ned inom de stödsystem som dessa är beroende av. Effekten blir att grupperna framstår som oförtjänta av välfärdssystemen och att man sprider intrycket att åtstramningarna handlar om att minska fusket. På motsvarande sätt har regeringens assistanspolitik inte utformats för att stoppa fusket, utan för att spara pengar på assistansanvändares livskvalitet. Däremot är den politiska retoriken fokuserad kring fusket för att denna politik ska framstå som rimlig.

2

En central aspekt av fuskretoriken bygger på föreställningen att runt 10 procent av alla assistansutbetalningar är fusk eller överutnyttjande. I en tidigare studie har jag granskat metoden som en rad statliga utredningar har använt för att få fram denna siffra. Den kallas för expertuppskattningsmetoden och går ut på att oberoende experter gör bedömningar för att skapa ett osäkerhetsintervall gällande den fråga som ska besvaras.

Från början är metoden framtagen för att uppskatta osäkerhet utifrån naturvetenskaplig data – till exempel gällande riskerna med olika former av slutförvar för radioaktivt avfall. Vår översikt av nästan 1300 studier visar att metoden aldrig har använt för att undersöka mörkertal, välfärdsbrottslighet eller ens en samhällsvetenskaplig frågeställning. Det beror på att expertuppskattningsmetoden, så som den beskrivs i den vetenskapliga litteraturen, är direkt olämplig för att göra samhällsvetenskapliga uppskattningar.

Därtill bryter de statliga utredningar som uppskattat fusket mot centrala metodologiska rekommendationer. Till exempel: där den vetenskapliga litteraturen betonar experternas oberoende används i Sverige statsanställda som är direkt involverade i frågorna. Där forskningen understryker vikten av bra empirisk bakgrundsdata saknas i princip all sådan i de svenska utredningarna. Medan forskarna som utvecklat metoden understryker återhållsamhet och precision vid tolkning av resultaten, så framstår det emellanåt som att de svenska utredarna inte ens har förstått metodens grunder. Expertuppskattningsmetoden är med andra ord en illa vald metod som har använts på ett direkt felaktigt sätt. Antingen har de som genomfört utredningarna inte begripit den vetenskapliga litteraturen eller valt att strunta i den.

Ändå fortsätter siffran ”10 procent” att forma debatten om personlig assistans. Till exempel har Försäkringskassans generaldirektör Anne-Marie Begler påstått att det finns beräkningar som visar att 10 procent av assistansutbetalningar utgörs av ren kriminalitet, vilket inte ens stämmer med vad utredningarna faktiskt säger, och Åsa Regnér återkommer till att 10 procent av assistansutbetalningarna kan vara felaktiga. Svensson menar i sin utredning att dessa siffror inte är orimliga, men inte heller hans bedömning bygger på empirisk data eller en etablerad vetenskaplig metod.

Dessutom argumenterar han mot vår kritik av expertmetoden genom att påstå att vi förespråkar stickprovsundersökningar som också har brister. Detta är direkt felaktigt, vi refererar bara det faktum att denna metod anses överlägsen expertgissningar i vetenskapssamhället. Poängen är att det är oseriöst att fatta politiska beslut utifrån uppskattningsmetoder som helt saknar vetenskapligt stöd – alldeles oavsett om regeringens egen utredare råkar tro på resultaten eller inte.

Sammanfattningsvis används alltså vetenskapligt och empiriskt ogrundade fuskuppskattningar som slagträ för att rättfärdiga åtstramningsåtgärder som inte ens har med assistansfusk att göra. Hade man först och främst velat stoppa välfärdskriminaliteten så hade man till exempel kunnat fokusera på tillspetsad tillsyn och kontroll. Men dessvärre verkar regeringen mindre intresserad av att bekämpa fusket än att använda det som förevändning för att dämpa kostnader. Målsättningen att minska statens utgifter har man så klart lyckats med. Men det beror inte på minskat fusk, utan på att barn med omfattande funktionsnedsättningar har blivit av med sin assistans, att funktionshindrade människor har förlorat det stöd som gjort det möjligt att arbeta och att närmare 9 av 10 nyansökningar om assistans avslås.

DN Debatt.2 februari 2018

Debattartikel

Niklas Altermark, fil dr och forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet:
”Inget vetenskapligt stöd för siffrorna om assistansfusk”

Repliker

Ann-Marie Begler, generaldirektör för Försäkringskassan:
”Polisanmälningar om fusk har dubblats på ett år”

Slutreplik från Niklas Altermark:
”Retorisk omsvängning utan nya faktaunderlag”

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.