Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Inrätta fristäder där byggen kan prövas utan stela regler”

Det är inte rimligt att under 2000-talet snickra vidare på 1900-talets regler för samhällsbyggande, skriver Jerker Söderlind.
Det är inte rimligt att under 2000-talet snickra vidare på 1900-talets regler för samhällsbyggande, skriver Jerker Söderlind. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Nytänkande krävs. Dagens byggregelverk tillkom under 1900-talet och ger nu inlåsningseffekter och bostadsbrist. Inrätta fristäder där varianter av regler för byggande kan testas. De regler som fungerar får vara kvar, resten inte. Resultat: bättre ordning och kanske trevligare städer, skriver arkitekten Jerker Söderlind.

A är en kvinna i Stockholm som träffade sitt livs kärlek med ett billigt hyreskontrakt i centrala Malmö. Efter fem år av långpendling, misslyckade hyreskontraktsbyten och kris i förhållandet lämnade kärleken tillbaka lägenheten i stället för att sälja den svart, tog ett lån och köpte bostadsrätt nära A. Närbokärleken blommar.

B är en familjefar som köpt ett trevåningshus i en småstad. Kommunen ger gärna bygglov till vindsinredning om B bygger en hiss. Om en framtida vindshyresgäst skulle bli rörelsehindrad måste annars kommunen enligt bostadsanpassningslagen betala för hissen. B inreder ingen vind. Råttorna på vinden njuter av den strålande utsikten.

C är en frånskild man utanför Göteborg som hyr ut rum i sin villa till studenter för att kunna betala räntor och bo kvar. Skulle han skatta för de hyresintäkter som överskrider fribeloppet för andrahandsuthyrning skulle hyran höjas så att flera studenter inte skulle ha råd att bo kvar. Därför begår C skattebrott.

D är en ung kvinna som hyr en studentlägenhet i före detta Skatteskrapan i Stockholm. Hon har ställt in skrivbordet i badrummet eftersom byggreglerna säger att badrum ska ha plats för rullstol. D hade föredragit ett större rum med plats för både skrivbord och säng. Och ett mindre badrum.

E är en kommun som vill bygga bostäder i ett gammalt otillgängligt fritidsområde vid en sjö. Sedan en ideell organisation överklagat med hänvisning till strandskyddet är bygget stoppat. E har en lång bostadskö. Längs sjön växer buskage som inte går att forcera utan machete. Tätare och tätare.

Effekterna av Sveriges byggnadsjuridiska komplex kan beskrivas med många liknande exempel. Dagens regelverk är väl utformat för att skapa inlåsningseffekter (A), negativa incitament (B), skattekilar (C), suboptimering (D) och bostadsbrist (E). Här inställer sig två frågor:

Är det rimligt att under 2000-talet snickra vidare på 1900-talets regler för samhällsbyggande? Kan vårt politiska system snabbt upprätta ett regelverk som gör det möjligt att bygga och förvalta den sorts bostäder och stadsmiljöer som folk vill ha? Svaret på båda frågorna är nej.

Bostadsminister Stefan Attefall har i denna situation tilldelats en roll med vissa likheter med kapten Söfring Hansson på regalskeppet Vasa under dess korta jungfrufärd 1628. Under full seglats och i tilltagande politisk stormstyrka rusar han och styrmannen, statssekreterare Ulf Perbo, på ett förtjänstfullt sätt upp och ner längs lejdare och krutdurkar för att med den ena utredningen och lagändringen efter den andra täppa igen läckor, trimma segel, finjustera roder och släcka bränder på ett i grunden felkonstruerat skepp, Moder Sveas genomruttna byggnadsjuridiska komplex.

Under däck tilltar samtidigt tumultet, där trångbodda matroser och passagerare slår varandra i huvudet med den ena kompromisslösa patentlösningen efter den andra: Marknadshyror! Investeringsbidrag! Regional samordning! Infrastruktur! Parkeringsnorm! Höghus! Skatterabatt! Hyresrätt! Byggmoms! Fastighetsskatt! Handikappregler! Överklagandeavgift! Strandskydd! Allmännyttan! Regelförenklingar! Statsbidrag! Ungdomsboende! Bosparande! Bidragsreform! Subventioner! Undantagsregler! Incitamentsstrukturer! Bankerna! Räntan! Skuldberget! Frihet! Kontroll!

Hur hamnade vi här? Jo, under 1900-talet genomfördes en revolution i samhällsbygget, där brokiga stadsmiljöer ersattes av bostadsområden, arbetsområden och handelsområden. Och regelverket har anpassats till denna ideologi. Vi pratar om blandstad och bygger motorvägsnära köpcentrum. Vi gillar utsikt mot vatten och parker och gör planer för folktomma stränder och inrättar naturreservat där ingen kotte får bo. Vi vill bo billigt och i stan och gör detta omöjligt med höga utrustningskrav och vettlösa bullerregler. Om Attefall och Perbo inte lyckas genomföra ett magiskt politiskt reptrick löser bostadskrisen sig själv genom att folk flyttar utomlands och företag lägger ned.

Här kommer nu min poäng. Det går att ta en expressbuss till framtiden utan krav på total politisk enighet. Ett fint ord för detta är ”institutionell konkurrens”. Enligt statsvetarna var det konkurrensen, inklusive krigen, mellan Europas många små stater som drev fram utveckling av teknik, juridik och penningsystem och bäddade för dagens moderna samhälle. Konkurrensen gynnade nytänkande, både vad gäller teknik och regler.

År 1771 inrättades, efter godkännande av Sveriges konung, en fristad inom 25 nya uppritade kvarter längs Eskilstunaån. Initiativtagaren, bergsrådet Samuel Schröder, hade rest runt i England och sett att deras järnindustri fungerade mycket bättre utan höga skatter, tullar, prisregleringar och skråväsende. Inom fristaden gällde alltså engelsk lag och ordning. Det gynnade Eskilstunas tillväxt, eftersom många företag och familjer föredrog de nya reglerna. Inte förrän 1864 befriades resten av Sverige från skråväsendets trötta omfamning.

Låt oss på liknande sätt införa ett antal fristäder i Sverige, inom vars gränser dumheterna A, B, C, D, E och så vidare inte gäller. Fristäder helt befriade från dagens föreskrifter om tillgänglighet, parkeringsplatser, energianvändning, köksutrustning, hyresnivåer, andrahandsuthyrning, biologisk mångfald, riksintressen, överklagandeprocedurer, buller, skyddsavstånd, kvalitetsansvariga, miljökvalitetsnormer, bygglovsprövning, balkongräcken, kontrollplaner, taknockshöjd, startbesked, planprogram, gränsvärden, strandskydd etcetera.

Låt företag, föreningar, organisationer, markägare, kooperativ och enskilda fritänkare hos riksdagen ansöka om att inrätta sina egna fristadsområden där de kan testköra olika varianter av 2000-talets regler för samhällsbyggande. Vi skulle få ett antal konkurrerande statliga offentliga utredningar (SOU) i realtid. Den som misstror byggindustrins förmåga att bygga utan Boverkets anvisningar om hur man tätar badrum eller tror att regelfrihet skulle ge sovrum utan plats för sängar, bör välkomna dessa bevis på privat verksamhets inkompetens. Och vice versa. Kanske skulle det någonstans byggas en lika trevlig (och i dag fullständigt regelvidrig) stadsdel som Gamla stan i Stockholm. Efter några år gör vi, eftersom vi trots allt är ett regeltörstande folk, en rejäl statlig utvärdering: de regler som fungerar får vara kvar, resten inte. Resultat: mer lag och bättre ordning. Kanske också fler bostäder i trevligare städer.

Gärna några bygglovbefriade Attefallshus. Men helst i en rejäl fristad.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.