DN Debatt. ”Inte längre vår uppgift att visa vägen i klimatarbetet”

Sverige har länge varit ett föregångsland i klimatarbetet. När Sveriges riksdag 1988 antog Moderaternas motion om att fastslå ett tak för svenska koldioxidutsläpp blev vi bland de första länderna i världen som tog kampen mot klimatförändringarna.

Inom EU har Sverige konsekvent drivit på för att göra Europa till den globalt ledande kraften i klimatomställningen. Den rollen manifesteras just nu i det ambitiösa och genomgripande klimatpaketet Fit for 55. Framtida diskussioner om hur svensk klimatpolitik ska styras och mot vilka mål måste ta sin utgångspunkt i denna nya europeiska politik.

Europasamarbetet är både Sveriges viktigaste klimatpolitiska arena och det bästa verktyget. Det är i EU det slås fast vilka klimatmål Sverige är rättsligt skyldigt att uppnå och det är genom EU vi kan tvinga andra länder att ta sin del av ansvaret för klimatet.

Klimatpaketet innebär att EU ska minska sina utsläpp med 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivå och att hela EU ska vara klimatneutralt till 2050. Genom Fit for 55 blir EU den förs­ta utvecklade ekonomin som har en trovärdig plan för att leva upp till Parisavtalet. Det är inte bara historiskt, det medför också stora förändringar inom centrala delar av EU:s klimat­politik.

Det är i EU det slås fast vilka klimatmål Sverige är rättsligt skyldigt att uppnå och det är genom EU vi kan tvinga andra länder att ta sin del av ansvaret.

Inom EU:s viktigaste verktyg, det befintliga systemet för handel med utsläppsrätter (ETS) som omfattar bland annat industri och energiproduktion, kommer antalet utsläppsrätter minska i snabbare takt. Samtidigt skärps utsläppshandeln för flygtrafiken och systemet utvidgas till att omfatta även sjöfarten. Det införs också ett helt nytt system för handel med utsläppsrätter riktat mot byggnader och vägtransporter.

Kraven på att medlemsländerna ska minska sina utsläpp i sektorer som inte omfattas av ETS, exempelvis jordbruket, skärps dessutom. Den här utvecklingen av EU:s klimatpolitik kommer att förändra svensk klimat­politik i grunden.

Med Fit for 55 får EU ett i princip heltäckande klimatpolitiskt ramverk. När unionen skärper systemet för handel med utsläppsrätter innebär det att uppemot 90 procent av EU:s totala koldioxidutsläpp täcks. EU har därmed effektiva styrmedel som garanterar att utsläppen minskar till nära noll inom nästan alla sektorer som i dag släpper ut koldioxid i unionen.

Detta är en fantastisk utveckling mot en effektivare klimatpolitik – men det gör samtidigt att utrymmet för nationella klimatåtgärder framöver begränsas. Nationella, mer ambitiösa åtaganden inom de sektorer som omfattas av handel med utsläppsrätter gör klimatpolitiken onödigt kostsam, enligt till exempel Konjunkturinstitutet.

Men framför allt riskerar det att leda till att utsläppen inte minskar, utan i hög utsträckning endast flyttar till andra länder. Detta genom den så kal­lade vattensängseffekten som uppstår då aktörer i andra EU-länder kan köpa utsläppsrätter som Sverige avstår till ett lägre pris.

Fit for 55 måste leda till en omprövning av svensk klimatpolitik. Ta till exempel transportsektorn. I dag träffas fossila bränslen av svensk koldioxidskatt. Men när handel med utsläppsrätter införs för vägtransporter kommer det att få konsekvenser för koldioxidbeskattningen i Sverige eftersom vi inte ska dubbelbeskatta utsläppen.

På samma sätt kommer EU:s skärpta system för handel med utsläppsrätter för flygtrafiken att få konsekvenser för den svenska flygskatten. EU:s ambitioner för klimatpolitiken är numera väl så ambitiösa som Sveriges, och detta behöver avspeglas i den politik som Sverige bedriver.

Vår uppgift blir inte längre att visa vad som behöver göras, utan att visa hur omställningen ska göras på ett ansvarsfullt sätt.

Sveriges centrala klimatpolitiska uppgift är inte längre att genom en ambitiös nationell klimatpolitik visa vägen för EU. Svensk klimatpolitik ska i stället inriktas på att genomföra EU:s lagstiftning på ett sådant sätt att den skapar förutsättningar för jobb, tillväxt och ökad välfärd. Vår uppgift blir inte längre att visa vad som behöver göras, utan att visa hur omställningen ska göras på ett ansvarsfullt sätt, så att den inspirerar resten av världen att ta efter vårt exempel.

Att fokus för svenskt klimatarbete framöver handlar om att genomföra EU-lagstiftning betyder inte att vårt ­arbete i EU är över. Det finns fortfarande områden där Fit for 55 inte når hela vägen fram.

Det handlar bland annat om utsläppen från arbetsmaskiner, jordbruket, avfallssektorn och fluorerade gaser. EU saknar också regelverk för kompletterande åtgärder som bio-CCS (infångning och lagring av koldioxid från biobränslen) och internationella klimatinvesteringar. Det är inom dessa områden Sverige fortsatt kan visa vägen genom egen nationell politik.

Om resten av världen antar en lika ambitiös agenda som EU för att minska sina koldioxidutsläpp skulle mänskligheten äntligen med trovärdighet kunna påstå att vi kommer att klara klimat­utmaningen.

Nu när stora delar av Fit for 55 formellt är godkänt under det svenska ordförandeskapet väntar nästa stora uppgift för regeringen: att se till lagstiftningen efterlevs i sin helhet. Det måste vara regeringens i särklass viktigaste klimatpolitiska prioritering. Under det svenska ordförandeskapet har vi både förutsättningar och ett betydande ansvar för detta.