DN Debatt. ”Invandrare som inte anpassar sig ska erbjudas återvandring”

Sverige ska vara ett land som håller samman. Omfattande invandring i kombination med årtionden av kravlös integrationspolitik har i stället gjort att parallellsamhällen av utanförskap vuxit fram.

Problemen går tillbaka till Olof Palmes dagar och Proposition 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken. Beslutet kom på många sätt att bli avstampet för det som inneburit ett avsteg från principen om anpassning till det svenska samhället som mål för politiken. Fokus skulle förskjutas till att alltmer handla om ”multikulturella åtgärder” så som skattefinansierade bidrag till kulturföreningar för att främja invandrares möjlighet att behålla sitt språk och sin kultur. Sedan dessa dagar har multikulturalism och kulturrelativism dominerat svensk debatt.

Islamism och hederskultur har nu bitit sig fast. Vissa kvinnor i våra förorter får inte längre välja vem de vill gifta sig med eller ens röra sig ute utan slöja. De som trotsar moralpolisernas krav riskerar att utstå trakasserier i form av spottloskor eller att bli kallad hora. 240 000 svenskar kan leva under hedersförtryck, men det är bara ett exempel på misslyckad integrationspolitik.

Invandrares anpassning efter svensk kultur och våra värderingar är en förutsättning för en lyckad integration och ett Sverige som håller samman.

Nyligen beslutade Arbetsdomstolen att en muslimsk kvinna som vägrat att ta män i hand hade blivit diskriminerad när företaget avbröt anställningsprocessen. I stället för att anpassa sig till en självklar svensk sedvana om hur man hälsar respektfullt, så vägrade hon att anpassa sig med hänvisning till islam och sharia. För detta ska hon nu erhålla ersättning från företaget.

Några dagar senare uppmärksammades hur en kommunal skola i Botkyrka inför hösten beslutat att införa könssegregerade badtider med motivering att så många som möjligt av barnen skulle känna sig bekväma i simhallen.

Sverige står inför en historisk integrationsutmaning men regeringen förmår varken att reformera arbetsmarknaden så att fler får chansen till ett jobb eller att ställa de krav på anpassning som krävs för att fler ska bli en del av det svenska samhället. I stället har man anordnat konferenser så som ”Sverige tillsammans”, där förekomsten av en inhemsk svensk kultur förnekats.

Om mindre än två veckor kan Sverige få en borgerlig regering. Den måste då överge tidigare normer för integrationspolitiken och våga ställa tuffare krav för att lyckas med integrationen.

Målet ska vara att den som invandrar till Sverige anpassar sig till vårt samhälle och vår kultur på ett sätt som gör att personen ifråga identifierar sig som svensk, tar till sig våra västerländska värderingar och känner lojalitet och ansvar för vårt samhälle. Samhällsgemenskap – inte segregation, det är vår samhällsvision.

KDU har därför följande krav på nästa regering.

Tuffare försörjningskrav. Bidragsberoendet i utanförskapsområdena måste brytas för att inte gå i arv. Fler måste få chansen till ett jobb. Vi behöver tillåta lägre ingångslöner och reformera arbetsmarknaden, men KDU anser även att incitamenten att anpassa sig så att man når egen försörjning måste förstärkas. En flykting som beviljats asyl ska av Migrationsverket anvisas en kommun där förutsättningar för integration och egen försörjning bedöms vara särskilt goda. Först efter att personen framgångsrikt har följt etableringsplanen eller har fått ett jobb i en annan kommun ska denne vara fri att flytta.

SFI-studier och samhällsorientering samt arbetskrav om minst 20 timmar i veckan hos ideella föreningar eller kommunen ska ställas som motkrav för att kommunerna ska få betala ut försörjningsstöd. Vi anser dessutom att inte bara A-kassan utan också tillgången till Arbetsförmedlingens åtgärdsprogram och tjänster borde vara tidsbegränsade. Skattebetalarna ska veta att den som får bidrag verkligen anstränger sig för att göra sig anställningsbar i Sverige.

Svenska språket och västerländska värderingar. Den som kommer till Sverige ska förstå sina rättigheter och skyldigheter. Det är en förutsättning för att kunna ta ansvar. Kännedom om Sverige, vår historia och vårt kulturella arv ger också kunskap om vilka normer och värderingar som gäller här. KDU vill därför inte bara förstärka samhällsorienteringen, göra den obligatorisk och ställa krav på avklarat slutprov som krav för försörjningsstöd. Vi vill dessutom införa språk- och medborgarskapstest. Språket är en viktig del för att göra sig anställningsbar och det påverkar också hur vi identifierar oss. Hur vi identifierar oss påverkar i sin tur vilken tillit vi känner gentemot varandra och vilken lojalitet vi känner till vårt samhälle.

Kulturell anpassning. Alla kulturer är inte lika eller kompatibla. Kulturella tendenser som står i konflikt med västerländska grundvärderingar, måste stå tillbaka. Jämställdhet är exempelvis en sådan grundläggande värdering. Därför är det ofattbart att det finns lärare på offentligt finansierade skolor i Sverige som tillåts undervisa iklädda niqab. Lika ofattbart är att unga flickor skickas till grundskolan iklädda den sortens heltäckande slöja. Slöjan döljer vem flickan är och förhindrar henne att möta andra med ett leende eller en blick.

Skolan borde rimligtvis inte kunna förhålla sig likgiltig inför en människosyn som säger att kvinnor måste dölja sig själva för att visa sig anständiga. Sverige måste därför snarast göra som Norge, Nederländerna och Österrike. Förbjud heltäckande slöja som burka och niqab i offentligt finansierad verksamhet, som i skolan.

Det finns fler exempel på kulturkrockar. Kristdemokraterna försvarar religionsfriheten, men vi säger nej till att människor i Sverige ska behöva höra regelbundna muslimska böne­utrop från moskéer i sina egna bostadsområden. Böneutropet är delvis en kallelse till bön, men det är dessutom en trosbekännelse vars syfte enligt kommentarerna till ”Umdat Al-Ahkam” är att visa att folket i staden är muslimer. Det är problematiskt. Som muslim måste man kunna respektera att en majoritet av svenska folket varken är muslimer eller vill höra ”Allahu Akbar” ropas över våra bostadsområden eller stadsdelar. Att tillåta regelbundna böneutrop från moskéer i Sverige vore dessutom att cementera det redan hårt segregerade samhället.

Invandrares anpassning efter svensk kultur och våra värderingar är en förutsättning för en lyckad integration och ett Sverige som håller samman. Det ska givetvis finnas goda förutsättningar att återvandra för den som inte väljer att anpassa sig, men för de som stannar kvar i Sverige krävs anpassning. Att ställa tuffare krav är att bry sig, både om den som vill forma sin framtid här och om det Sverige som tidigare generationer framgångsrikt har byggt.