Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Käbblets tid måste nu vara förbi i Kristdemokraterna”

KD måste försonas. Ett politiskt parti måste kunna presentera sitt existensberättigande. För kristdemokratin handlar det om att stå upp för en kristen idétradition som respekterar varje individs okränkbara värde, är den svages och oförmögnes röst och står upp för familjen. Det är min enträgna förhoppning att svensk kristdemokrati nu ska lyfta fram dessa värderingar. Göran Hägglund och Mats Odell är båda hedervärda. Jag beklagar djupt att det kastats simpla och nedsättande omdömen mellan grupper av kristdemokrater, skriver Alf Svensson.

När Europaparlamentets nyvalde talman, socialdemokraten Martin Schulz, invigningstalade den 17 januari i år, erinrade han om första hälften av 1900-talet i vårt Europa. Decennier med skyttegravar, Stalins gulagarkipelag, Auschwitz gasugnar.

Vår kontinent var efter andra världskriget en kontinent i ruiner, materiellt men också i högsta grad värdemässigt. Det var då tre kristdemokrater trädde fram och började bygga ”det europeiska huset”, satsa på samförstånd och försoning, utrikesminister Robert Schuman, Frankrike, kansler Konrad Adenauer, Tyskland, premiärminister Alcide de Gasperi, Italien.

Den som inte känner till eller vill tillstå att dessa tre statsmäns kristna övertygelse och tro var en källa varur de hämtade motivation och inspiration, personifierar okunnighet. Det handlade för dem inte alls om att monopolisera värderingar eller att främja konfessionalism. Men det var insikten om att nazism, kommunism, fascism trasat sönder Europa och svept in nationer i lögn och människoförakt, som fick dem att lyfta fram kristen idétradition som grundvärden för ett fredligt och fritt Europa.

Det var också då, efter andra världskriget, som professor Alf Ross publicerade boken ”Varför demokrati?”, en av världslitteraturens bästa demokratianalyser. Han skrev: ”Det vår tid mer än något annat har behov av efter nazismens moraliska upplösning av alla värden, är ett återupprättande av den moraliska tron på människovärdet. Jag tror att den djupaste inspirationskällan till en sådan återfödelse alltjämt är att söka i den humanism och kristendom som genom årtusenden har utgjort grundvalen för vår kultur.”

För en del år sedan – det var under Tage Erlanders statsministertid – yttrade ett samlat svenskt konstitutionsutskott att de kristna värdena var ”omistliga”.

Vem tror att ett samhälle kan klara sig utan ett gemensamt etiskt minimum? Vem vill leva i ett samhälle där inte något är sant och något är osant? Hur kan det komma sig att procentsatser och siffror så till den grad tagit över politisk debatt att den eller de som dristar sig att tala om värden, i regel förpassas till dåtid och ytterligt sällan till framtid?

Det kan nog för många verka vara sjumilakliv från de tre statsmännens och professorns testamenten, och från konstitutionsutskottets uttalande, till kristdemokratin i dagens Sverige. För mig är det inte det. Under alla omständigheter är det så att ett parti måste hålla sig med unika argument. Ett parti måste kunna presentera sitt existensberättigande. För kristdemokratin handlar det om att stå för värden. Det handlar om respekten för varje individs okränkbara värde. Det handlar om att vara den svages och oförmögnes röst. Det handlar om att stå upp för den mest naturliga av alla gemenskaper, familjen. Det handlar om att först av allt prioritera människovärdet. Det handlar rätt och slätt om alla människors fri- och rättigheter, värdighet och integritet.

Göran Hägglund och Mats Odell känner jag personligen sedan åtskilliga decennier. De är båda hedervärda. Djupt beklagar jag dock att det kastats simpla och nedsättande omdömen mellan grupper av kristdemokrater, och att en del låtit sig utnyttjas för sensationsmakeri. Käbblets tid måste nu vara förbi. Morgondagen fordrar ödmjukhet. Det gäller att tala om ”partiet och jag” och inte tro att ”jag och partiet” är rätt ordningsföljd.

Det finns all anledning att år 2012 tala om moral och etik. Självfallet ska samhället vara icke-konfessionellt, men det är inte liktydigt med att samhället ska vara ”värdelöst”.

Det största moraliska dilemmat vi har att ge oss i kast med är inte ”samlivs- och sexualitetsfrågor”, utan att medmänniskor dör av törst och svält. Men det borde vara givet för oss alla, att respekten för liv är demokratins kärna och kräver ödmjukt sinnade funderingar och överväganden. Kristdemokratin i Sverige står inte för abortförbud. Går det att nå fram med detta ställningstagande som nu har nästan 30 år på nacken? Ska det verkligen behöva te sig märkligt att kristdemokratin – det gäller generellt i Europa – värnar om familjen, ser trygga familjer som nödvändiga för att tränga undan rotlöshet och vilsenhet? Borde det inte vara en självklarhet att åtminstone ett politiskt parti i vårt land förespråkar valfrihet inom barnomsorgen?

Det är rätt att vi i partiet uttryckt oss oförsiktigt och betett oss fyrkantigt. Vi kan till och med uthärda, om så skulle vara fallet, att bli utpekade som politiskt unika i detta hänseende! Men nog vore det klokt om betygsättare och publiceringsansvariga, trots att det kanske skulle förta sensationsvärdet, tog till sig Skriftens Ord att det är av ”deras frukt ni skall känna dem”. Bedöm partiet efter hundratals motioner och interpellationer i riksdagen, och efter åsikter och ståndpunkter partiet har stått för och står för i regeringssammanhang.

I ett historiskt perspektiv kommer inte dragkampen mellan Göran Hägglund och Mats Odell att betyda något. Efter partiets riksting den 28 januari måste en förlåtelsens och försoningens kultur få göra sig gällande. Sida vid sida och i armkrok måste vi möta framtiden.

Politik handlar om förtroende. Förtroende kan inte ersättas av så kallade ”utspel” eller av ett svajande för populistiska vindar. Förtroende vinner man inte, det får man sig givet.

Ett samhälle kan inte vara och kommer inte att kunna vara etiskt neutralt. Själv är jag i dubbel mening gränslöst tacksam för att Schuman, Adenauer, de Gasperi och flera stod upp för de värden och värderingar man gjorde. Och det är förstås min enträgna förhoppning att svensk kristdemokrati nu ser som sin uppgift att lyfta fram och stå upp för dessa värderingar, internt och externt. Det är därför partiet bildats och ska existera.

Alf Svensson, Europaparlamentariker och f d partiledare för Kristdemokraterna

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.