Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Kärnkraften avvecklas om inte effektskatten tas bort”

Om syftet med effektskatten är att framtvinga en snabb nedläggning av kärnkraften borde den informationen tydligt ges till både hushållen, industrin och energibranschen, skriver artikelförfattarna.
Om syftet med effektskatten är att framtvinga en snabb nedläggning av kärnkraften borde den informationen tydligt ges till både hushållen, industrin och energibranschen, skriver artikelförfattarna. Foto: Björn Wanhatalo

Akut läge. Effektskatten behöver omedelbart tas bort helt för att det ska finnas någon chans att driva de återstående sex kärnkraftsreaktorerna efter 2020. Tas skatten bort får Sverige tid att utveckla ett hållbart energisystem utan att jobb och välfärd äventyras, skriver Jonas Abrahamsson, Eon Sverige och Magnus Hall, Vattenfall.

Den svenska elproduktionen vilar på tre ben: den storskaliga och hållbara vattenkraften, de småskaliga förnybara alternativen samt kärnkraften. Denna produktion är nästan klimatneutral och ett föredöme för omvärlden. Energiministern tillsammans med Miljöpartiets energipolitiska talesperson har nyligen deklarerat att detta system ska ställas om och bli helt förnybart – en inriktning vi fullt ut stödjer, även om det inte finns anledning att ha en gräns vid just 20 år. För att nå dit behöver regelverket och villkoren förändras på flera områden. En marknadsdesign behöver utformas med långsiktiga spelregler som möjliggör såväl utbyggnad av det förnybara som bibehållen leveranssäkerhet. Konkurrenskraften för industrin behöver säkras i syfte att ge samhället ekonomiska möjligheter att genomföra omställningen. Elnäten behöver ha rätt förutsättningar för att kunna drivas och utvecklas för att möjliggöra omställningen. Sist men inte minst behöver villkoren för kärnkraft anpassas så att återstående reaktorer kan drivas vidare så länge säkerhetskraven uppfylls och det är ekonomiskt försvarbart.

Just nu pågår ett paradigmskifte inom energibranschen, där storskalig elproduktion och den traditionella distributionsmodellen utmanas av mer decentraliserade och individualiserade lösningar. I morgondagens energisystem blir kunden en mer integrerad del av produktionskedjan istället för att som i dag återfinnas i slutet av kedjan. Denna förändring innebär många nya möjligheter, men för de traditionella energiföretagen medför den också utmaningar. Vi anser att företagen ska anta dessa utmaningar och aktivt driva på omställningen mot ett helt förnybart energisystem. Detta behöver ske på ett sätt som säkerställer energiförsörjningen till hela landet vid alla tider på dygnet, samtliga dagar under året.

Det finns varningstecken om att svensk industri tappar konkurrenskraft. Trenden är tydlig. Som andel av BNP har handelsnettot med endast två undantag minskat varje år sedan 1997 – från 8,5 procent av BNP till 2,9 procent i fjol. Detta skifte i de svenska ekonomiska förutsättningarna, som uppmärksammats alltför lite, är en påminnelse om att vårt försprång och vår konkurrenskraft inte kan tas för given.

Nya reaktorer i Sverige är en icke-fråga, överspelad av såväl teknologiutvecklingen som ekonomiska realiteter.

En hörnsten i en framtida exporttillväxt är tillgång till klimateffektiv energi till konkurrenskraftiga villkor. Tyvärr är Sverige på väg att via politiska beslut undergräva själva fundamentet för detta. Under förra året beslutade operatörerna om nedläggning av fyra av tio återstående svenska kärnkraftsreaktorer. Den direkta orsaken till nedläggningarna är bristande lönsamhet, delvis på grund av de låga elpriserna. Det kan tyckas i sin ordning att verksamheter som inte längre är lönsamma läggs ned, men i det här fallet beror olönsamheten till stor del på effektskatten, en skatt som direkt drabbar kärnkraften.

Foto: Björn WanhataloKraftledningsstolpar. Foto: Björn Wanhatalo

Stängningsbesluten skapar ett nytt läge för elförsörjningen i Sverige. Att säga att de återstående reaktorerna kommer att vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen är en underdrift. Men nedläggningsbesluten har inte undanröjt lönsamhetsproblemen i de kvarvarande reaktorer som snabbt närmar sig stora investeringsbehov i utökade säkerhetsåtgärder. Utan tydligt förändrade villkor kommer därför ytterligare nedläggningsbeslut att bli oundvikliga i närtid, vilket skulle kräva enorma investeringar för att på kort tid bygga om stora delar av vårt elsystem. Energibalansen kan kompenseras om rätt förutsättningar ges för en omfattande utbyggnad av vindkraft, men med ökad andel väderberoende produktion ställs elförsörjningen inför andra svårigheter.

Problemet är inte så mycket att få fram tillräckligt med energi utan att vid varje tidpunkt säkerställa tillräcklig effekt i systemet. Effektbehovet varierar kraftigt över året. En kall vinterdag är det mer än dubbelt så stort som en varm sommardag, och det är utifrån vinterdagen som systemet måste dimensioneras. Det är därför marknadsmodellen behöver ses över så att tillgänglig och planerbar effekt får ett värde och att incitament skapas för att utveckla energilager och förbrukningsflexibilitet som kan bidra till att säkerställa leveranssäkerheten. Härutöver behövs också incitament för att successivt öka andelen förnybar produktion.

En särskild skatt på planerbar effekt är därför inte bara olämplig utan direkt kontraproduktiv för de utmaningar som elsystemet står inför. Dessutom tillkom effektskatten i ett marknadsläge med mycket höga priser och en hög lönsamhet som staten ville begränsa. Om syftet fortfarande är att ge intäkter till staten kommer effektskatten snart förlora sitt syfte, eftersom den bevisligen leder till en nedläggning av sin egen skattebas. Om syftet är att framtvinga en snabb nedläggning av kärnkraften borde den informationen tydligt ges till både hushållen, industrin och energibranschen. Men någon ambition att avveckla ytterligare reaktorer fram till 2020 har vi inte uppfattat från regering och riksdag. Utformningen av energiskatterna borde därför ändras för att undvika sådan snabbavveckling.

Kärnkraftsfrågan har ständigt varit en politisk stridsfråga. Det senaste decenniet har diskussionen främst handlat om möjligheten att bygga ny kärnkraft och politiken har ändrats så att gamla reaktorer teoretiskt kan ersättas med nya. Men låt oss vara tydliga: Nya reaktorer i Sverige är en icke-fråga, överspelad av såväl teknologiutvecklingen som ekonomiska realiteter. Däremot är det, som vi har konstaterat, utomordentligt viktigt att de sex återstående reaktorerna kan underhållas och drivas så länge det är ekonomiskt motiverat och säkerhetskraven uppfylls. Om bred enighet kan uppnås om hur återstående reaktorer kan bidra till en smidig omställning genom att producera el under övergångsfasen är det av långt större betydelse för svensk ekonomi och konkurrenskraft än en paragrafstrid om de teoretiska möjligheterna till nybyggnation av kärnkraft. Vi som stora aktörer inom energibranschen brukar inte göra gemensam sak – men läget är nu så allvarligt att gemensam handling är det enda ansvarsfulla alternativet.

Läget är akut för kärnkraften till följd av effektskatten, som omedelbart helt behöver tas bort för att det ska finnas någon chans att driva de återstående sex reaktorerna efter 2020. Det skulle ge Sverige rådrum och resurser för att förstärka arbetet för ett helt hållbart energisystem utan att jobb och välfärd äventyras. Sverige behöver därför en lösning där både effektskatten och de långsiktiga incitamenten för investeringar i förnybar produktion hanteras i samklang.

Jonas Abrahamsson, koncernchef Eon Sverige AB

Magnus Hall, koncernchef Vattenfall AB

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.