Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Klassa efter syreupptagning bättre sätt att stoppa dopning”

I längdskidor är kroppens förmåga att ta upp syre avgörande för prestationen. Inför man syreupptagningsklasser i likhet med viktklasser i brottning försvinner en stor del av incitamentet att dopa sig. Om man dopar sig skulle man bara hamna i nästa klass med hårdare motstånd, skriver Michail Tonkonogi.
I längdskidor är kroppens förmåga att ta upp syre avgörande för prestationen. Inför man syreupptagningsklasser i likhet med viktklasser i brottning försvinner en stor del av incitamentet att dopa sig. Om man dopar sig skulle man bara hamna i nästa klass med hårdare motstånd, skriver Michail Tonkonogi. Foto: Nisse Schmidt, Nisse Schmidt/TT

DN DEBATT 10/2. Dopningskontroller är ineffektiva, dyra och kränkande. En lösning skulle kunna vara att ta bort förutsättningar för dopning snarare än att bestraffar dopninganvändning. I exempelvis längskidor skulle man kunna införa syre­upptagningsklasser i likhet med viktklasser i brottning. Då försvinner en stor del av incitamenten, skriver idrottsfysiologen Michail Tonkonogi.

Det pågående OS i Sydkorea, Rysslandsskandalen och nu senast misstankarna om bloddopning inom svensk längdskidåkning aktualiserar på nytt idrottens kanske mest ömmande fråga – dopning. Dopning väcker starka känslor eftersom den berör själva fundamentet och därmed existensberättigande för idrotten som ett socialt fenomen.

Höga representanter för den svenska idrottsrörelsen med Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson i spetsen uttalar sig i medierna om vikten av fortsatt kamp mot dopning på alla plan. Det finns en bred konsensus i Sverige och internationellt om att dopning är ett allvarligt problem som håller på att erodera de ideal som idrotten bygger på. Samhället avsätter därför avsevärda resurser för att bekämpa dopning. Det viktigaste instrumentet som kampen mot dopning bygger på i dag är dopningstester som utförs av Wadas (World Anti-Dopning Agency) laboratorier världen över.

Dessvärre kan vi med facit i hand konstatera att denna strategi inte har varit framgångsrik i att motverka dopninganvändning. Orsaken är inbyggd i själva metoden. För att kunna upptäcka en förbjuden substans behöver man känna till substansen, man måsta veta vad man letar efter för att kunna utveckla fungerande dopningstester. Det innebär att dopningjägare alltid kommer att ligga steget efter. Om en ny substans utvecklas dröjer det länge ­innan man kan fastställa att den aktuella substansen är prestationshöjande och innan verksamma tester har utvecklats.

För att besegra doping behöver idrotten börjar tänka i nya banor och se vilka möjligheter till utveckling och förändring som kan innebära att doping som fenomen blir meningslös.

Bloddopning med transfusion av idrottarens eget blod är ett klassiskt exempel. Bloddopning har varit känd under flera decennier men än i dag finns det inte några tillförlitliga tester som kan detektera denna form av dopning. Vetenskapliga studier utförda av forskare vid tyska universitetet i Tübingen och amerikanska Harvards medicinska fakultet presenterade en rapport i forskningstidningen Sports Medicine som visade att fler än 30 procent av deltagarna i stora friidrottsmästerskap påstår sig ha varit dopade. Samtidigt var det bara en bråkdel av dessa som fastnade i dopningkontroller.

I ljuset av dessa resultat förefaller dopningskontroller vara tämligen ineffektiva trots deras höga kostnader och den kränkning av idrottarnas integritet som dessa tester innebär. Inte så förvånande med tanke på dopningtesternas inbyggda underläge.

Straffsanktioner mot dem som ertappats med att använda dopning har skärpts successivt, men inte heller denna strategi tycks ha fungerat. I likhet med annan brottslighet där skärpta straffsatser har visat sig vara föga effektiva fungerar inte hårdare straff inom idrotten heller.

Under de senaste åren har Wada utvecklat en praxis där man på nytt analyserar gamla dopningsprov tagna för flera år sedan för att på detta sätt kunna tillämpa mer moderna detektionsmetoder och kunna fånga upp de regelbrytare som tidigare har sluppit undan. Genom sådana kontroller där man på nytt analyserat prov tagna i samband med OS i Peking och i London har man kunnat fälla ett flertal idrottare och bland dessa flera OS-medaljörer.

En sådan praxis innebär dock att man som tävlingsåskådare aldrig kan veta säkert vem som har vunnit en tävling. Tävlingsresultaten kan ändras långt senare. Det blir helt meningslöst att hylla den som blir först att passera mållinjen, vi vet ju inte om det är hen som är den riktiga vinnaren. Vad är då vitsen med att titta på idrottstävlingar?

Är denna utveckling inom dopningsområdet ett tecken på att kampen mot dopning inte går att vinna och att vi kommer att få bevittna idrottens slutgiltiga undergång? Inte nödvändigtvis. Dopningskampens misslyckande kan bero på valet av felaktiga strategier som dopningtester och bestraffningar, som från första början var dömda att misslyckas. Andra tillvägagångssätt som tar bort förutsättningar för dopning snarare än bestraffar dopningsanvändning kan vara en lösning.

Tänk om man kan göra användning av dopning meningslös! Inom kampsporter tävlar man i olika viktklasser för att man ska kunna tävla med motståndare som är lika stora som en själv. Detta uppfattas inte som kontroversiellt och det kan vara lika spännande att se en OS-final i medeltung vikt som i lätt vikt eller i supertungvikt.

Inom längdskidor, till exempel, är kroppens förmåga att ta upp syre väldigt avgörande för prestation, därför bloddopar man sig för att öka kroppens syreupptagningskapacitet. Men om man inför syreupptagningsklasser i likhet med viktklasser i brottning då försvinner en stor del av incitamentet att dopa sig. Om man dopar sig skulle man bara hamna i nästa klass med hårdare motstånd.

Att fastställa en persons syreupptagningsförmåga är inte alls komplicerat. Det är ett vanligt test som alla uthållighetsidrottare på elitnivå genomgår flera gånger om året. Inom friidrott kan det vara en fördel att vara stor och stark i exempelvis kastgrenar, vilket gör det frestande att använda anabola substanser som hjälper till att bygga upp stora muskler. Men om man skulle introducera viktklasser inom kastgrenarna så skulle man kunna få bort en betydande del av incitamentet för dopning. Dessutom skulle fler människor kunna tävla i de här grenarna.

I de flesta idrottsgrenar kan man identifiera enkla, mätbara anatomiska och/eller fysiologiska parametrar som kan användas som en grund för lämplig klassindelning som minimerar incitament för dopninganvändning. En sådan lösning skulle även möjliggöra för kvinnor och män att tävla mot varandra på lika villkor. Det som i dag hindrar kvinnor och män från att tävla mot varandra är att män är fysiskt starkare eller uthålligare än kvinnor. Om man med hjälp av klassindelning skulle få tävla mot de som är ungefär lika starka eller lika uthålliga som en själv då finns det inga hinder för män och kvinnor att tävla tillsammans i samma kategori.

För att besegra dopning behöver idrotten börjar tänka i nya banor och se vilka möjligheter till utveckling och förändring som kan innebära att dopning som fenomen blir meningslös.

Den nuvarande strategin med tester och straff som innebär väldigt höga kostnader, är djupt kränkande mot idrottare. Per definition går det inte med den strategin att vinna kampen mot dopning. Det är en återvändsgränd.

En omställning som eliminerar förutsättningarna för dopning borde vara en mycket mer effektiv lösning. Den förutsätter dock att idrotten tar sitt ansvar och omväderar tävlingsformer och regelsystem snarare än väntar på att någon annan aktör, som Wada genom sina dopningstester eller regeringar genom kriminalisering, kommer att rädda idrotten från undergång. Ansvaret för en dopningsfri idrott vilar främst på idrotten själv.

DN Debatt.10 februari 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.