Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-20 07:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/klimatnyttan-av-minskad-skogsavverkning-ar-enorm/

DN Debatt

DN Debatt. ”Klimatnyttan av minskad skogsavverkning är enorm”

Effekten av ett års avverkning, med påföljande konsumtion, är 13 gånger större än utsläppen från allt vårt flygande och 8 gånger större än utsläppen från vägtrafiken. Effekten är mer än dubbelt så stor som Sveriges övriga totala koldioxidutsläpp, skriver artikelförfattarna. Foto: Stian Lysberg Solum/TT

DN DEBATT 9/8. Skogsbruket anses i dag vara koldioxidneutralt. Men i det korta tidsperspektivet, som vi nu måste förhålla oss till, är skogens framtida upptag av koldioxid till ingen nytta. Regeringen bör därför införa koldioxidskatt för biobränslen från skogen och skapa ekonomiska och politiska styrmedel som leder till att mer skog får stå kvar, skriver fyra forskare.

Enligt FN:s klimatpanel IPCC behöver världssamhället närmast halvera växthusgasutsläppen till 2030 för att klara 1,5-gradersmålet. Skulle uppvärmningen öka över 2–3 grader kan den bli självförstärkande, utan återvändo. I en rapport från IPCC som publicerades i går torsdag betonar man skogs- och jordbrukets stora effekter på mängden växthusgaser i atmosfären och anger bevarande av skog som en snabb metod att hejda uppvärmningen.

Det är bråttom nu därför att vi har släppt lös självförstärkande processer som innebär att uppvärmning ger ännu mer uppvärmning. Ett aktuellt exempel är skogsbränder, vars utsläpp bidrar till ökad uppvärmning, vilket ger fler framtida bränder och så vidare. Andra exempel är metanutsläppen från tinande permafrost och att marken absorberar mer av solenergin när snötäcket minskar. Förutom att förstärka uppvärmningen, har självförstärkande processer den egenheten att de skapar stor osäkerhet om hur långt uppvärmningen kommer att gå.

I klartext betyder det att vi har en oroväckande hög sannolikhet för scenarier som ingen vill uppleva. Det handlar till exempel om att stora områden blir obeboeliga på grund av hetta och översvämningar med hundratals miljoner på flykt. Så när Greta Thunberg säger ”I want you to panic”, bör vi lyssna. Frågan som måste ställas nu är hur vi snabbt kan minska koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Här, visar det sig, kan skogen spela en viktig roll.

En avverkad yta tar inte upp någon koldioxid de första 10–15 åren, tvärtom avges växthusgaser under denna tid. Först efter 60–120 år har den uppväxande skogen kompenserat de utsläpp som sker de första åren efter en avverkning.

Skogsbruket anses i dag vara koldioxidneutralt, eftersom utsläpp från förbränning av skogsprodukter i framtiden tas upp av den återväxande skogen. I ett 100-årsperspektiv kan det ses som ett rimligt resonemang. Men i det korta tidsperspektivet, som vi nu måste förhålla oss till, är skogens framtida upptag av koldioxid till ingen nytta. I dag och på kort sikt spelar det ingen roll om koldioxiden kommer från fossila bränslen eller från biobränslen. Atmosfären gör ingen skillnad på koldioxidmolekylernas ursprung.

När träd avverkas uppstår två ”minus” i koldioxidbudgeten. Dels minskar den fotosyntetiserande ytan, det vill säga skogens förmåga att binda in koldioxid, dels hamnar merparten av den koldioxid som träden bundit upp under deras kanske åttioåriga liv i atmosfären när papper och biobränslen bränns upp. Det betyder att den kortsiktiga klimateffekten av att avverka skog är negativ. Detta är förvisso en förenklad bild; många små och stora budgetposter måste vägas in för att ge en komplett bild. Det gäller exempelvis utsläpp från skogsmaskiner vid avverkning och substitutionseffekter som uppstår när sågtimmer ersätter betong i byggnader.

Ett antal vetenskapliga studier har emellertid uppskattat vad nettot blir, och i stort sett alla visar att den kortsiktiga effekten av att avverka skog är negativ. En viktig anledning är att en avverkad yta inte tar upp någon koldioxid de första 10–15 åren, tvärtom avges växthusgaser under denna tid. Först efter 60–120 år har den uppväxande skogen kompenserat de utsläpp som sker de första åren efter en avverkning.

Den potentiella klimatnyttan av minskad skogsavverkning är enorm. De träd som avverkas i Sverige under ett år innehåller kol motsvarande 125 miljoner ton koldioxid. En del av detta kol inlagras på längre tid. Det gäller sågat virke som byggs in i hus (12 miljoner ton koldioxid), samt stubbar och rötter som ligger kvar på hygget (31 miljoner ton koldioxid), men det mesta, cirka 82 miljoner ton koldioxid, hamnar snabbt i atmosfären, främst genom eldning av biobränslen och nedbrytning av grenar och barr som ligger kvar på hygget.

Tar vi också med den förlorade tillväxten under de närmaste kritiska 10 åren på den trädlösa marken, och vinsten som uppstår vid substitution av betong med trä vid byggande av bostadshus blir nettotillförseln till atmosfären 126 miljoner ton koldioxid. Det betyder att effekten av ett års avverkning, med påföljande konsumtion, är 13 gånger större än utsläppen från allt vårt flygande och 8 gånger större än utsläppen från vägtrafiken. Faktum är att effekten är mer än dubbelt så stor som Sveriges övriga totala koldioxidutsläpp, som ligger på cirka 53 miljoner ton koldioxid per år. Detta betyder att även små förändringar av de incitament som styr avverkningstakten och användningen av kortlivade skogsprodukter kan ge stor och omedelbar klimatnytta.

En vanlig invändning mot detta resonemang är att den åldrande skogens förmåga att binda koldioxid avtar över tid, för att till slut bli noll. Det tar emellertid mycket lång tid innan skogen slutar ta upp koldioxid och i det korta tidsperspektiv som vi nu bör beakta är effekten av minskande tillväxt försumbar (i räkneexemplet ovan motsvarar den 0,5 miljoner ton koldioxid).

En bärande tanke i dagens svenska klimatpolitik är den om substitutionseffekter – att vi kan minska utsläppen av koldioxid genom att ersätta fossila bränslen med biobränslen. Det är en utmärkt strategi, men bara när vi nått ett klimatsystem i balans. För att komma dit bör vi utnyttja skogens potential att snabbt lagra stora mängder kol under den kritiska period vi nu har framför oss. Det i sin tur kräver ekonomiska och politiska styrmedel som leder till att mer skog får stå kvar och att vi som konsumenter minskar vår användning av skogsbaserade produkter.

Ytterst måste klimatfrågan ses i ett globalt perspektiv. På global nivå inlagras netto cirka 25 procent av koldioxidutsläppen av landekosystemens växtlighet. Den andelen kan ökas genom att bevara skog och återbeskoga områden. Sverige har unika möjligheter att bidra eftersom cirka 58 procent av landytan utgörs av produktiv skog med stor potential att binda in koldioxid. Som internationellt betydande skogsnation kan vi gå före och visa övriga världen vilken enorm klimatnytta som mer växande skog kan ge.

Klockan tickar. Vi föreslår att riksdag och regering överväger följande åtgärder:

Skapa ekonomiska och politiska styrmedel som leder till att mer skog får stå kvar och ta upp koldioxid.

Inför koldioxidskatt även för biobränslen från skogen.