Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Kommunerna måste ta ansvar för nya bostäder”

Själviska kommuner. Det spelar ingen roll vad staten gör för att öka bostadsbyggandet om inte kommunerna samspelar. Det är kommunerna som äger marken och den verkliga makten. Därför ger regeringen nu Boverket i uppdrag att se över bostadsförsörjningslagen för att förtydliga det kommunala ansvaret. Kommunerna kan inte bara se till själva utan måste även tänka regionalt, skriver Stefan Attefall.

Sverige har sedan början av 1990-talet byggt mindre än hälften av vad våra nordiska grannländer gjort och långt mindre än OECD-genomsnittet. En förklaring är att pendeln har svängt inom bostadspolitiken. En centralstyrd och subventionsindränkt politik ersattes av ökad beskattning av byggande och boende. Lagstiftningen tilläts att föråldras, regelkrånglet ökade och som en del i besparingsivern på 1990-talet rustades kommunernas stadsbyggnadskontor ned. Politiken abdikerade, i stället för att finna sin rätta roll.

För att åstadkomma en förändring behövs det en medveten politik som fokuserar på tydliga och långsiktiga spelregler för minskat krångel och ökat byggande. Ett samspel mellan den kommunala och statliga nivån, mellan politik och marknad, krävs. Alla måste delta.

Som bostadsminister arbetar jag efter ett antal riktlinjer.

• Marknaden för bostäder måste fungera bättre. Sedan 2011 är ett nytt hyressättningssystem på plats, och nu finns en förhandlingsmodell liknande den på arbetsmarknaden, där parterna ska förhandla fram hyror utifrån lägenheternas faktiska bruksvärde.

Häromdagen har regeringen också aviserat ett antal skattesänkningar inom bostadspolitiken. Vi kommer att från årsskiftet sänka fastighetsskatten för lägenheter i flerbostadshus, förlänga avgiftsfriheten vid nybyggnation och förbättra villkoren för hyressättning vid nyproduktion. Vi utreder beskattningen för hyresrätter och förändrar reglerna för uthyrning av privatbostad, bland annat genom höjt schablonavdrag. Motståndare talar förklenande om ambitionerna att stimulera andrahandsuthyrningen, men vi vill inte vända ryggen åt alla de, inte minst unga, som med ljus och lykta söker efter en bostad. I många kommuner med bostadsbrist kan det frigöras många bostäder.

• Vi måste underlätta byggandet. Planeringsprocesserna för byggande måste göras tydligare och smidigare. I dag är vägen från idé till bygge lång och krånglig, den försvårar för mindre företag att ge sig in på marknaden och försämrar möjligheterna till ett smartare och mer kostnadseffektivt byggande. Vi har därför en ny plan- och bygglag och en ny och mer enhetlig instansordning för överklagandeärenden. En rad utredningar pågår. En ser över vägen från beslutad detaljplan till färdigt bygge. En annan utredning ser över vilka konsekvenser kommunernas tekniska särkrav får för byggandet och möjligheten att bygga smart och effektivt.

• Kommunerna har bostadsförsörjningsansvaret. Det spelar ingen roll vilka åtgärder staten vidtar om inte de som sitter på marken och den verkliga makten när det gäller byggandet, det vill säga kommunerna, är med på banan. I höstas begärde regeringen in uppgifter från Stockholms läns 26 kommuner hur de hanterar sina riktlinjer för bostadsförsörjningen. Det var en unik åtgärd för att visa på allvaret i situationen. Stockholmsregionens 26 kommuner planerar sin bostadsförsörjning utifrån sitt perspektiv, medan människor i regionen betraktar – med rätta – den som en enda arbets- och bostadsmarknad.

Det är i stort sett endast Stockholms stad som bygger i nivå med, och dessutom överträffar, sina egna mål för bostadsbyggandet. Många kommuner hade 2010 inte ens nått upp till hälften av vad de själva sagt sig behöva tio år tidigare. Nu växer Stockholm så det knakar och de nya mål som sattes upp 2010 för de kommande tio årens bostadstillskott har redan verkligheten sprungit förbi.

Situationen är inte mycket bättre i exempelvis Stor-Göteborg och Stor-Malmö. 2011 nådde 9 av de 13 kommuner som räknas till Stor-Göteborg inte ens upp till hälften av de byggnationer de förväntat sig påbörja under året. En av kommunerna påbörjade endast fyra procent av de bostäder de planerat för. Det finns en eftersläpning i statistiken men även bortsett från den så byggs det inte i enlighet med vad kommunerna förväntade sig. Situationen såg ungefär likadan ut i Malmö.

Boverket har i en kartläggning visat att det är långt ifrån alla kommuner som utarbetar riktlinjer för bostadsförsörjningen. Och de riktlinjer som tas fram är av skiftande kvalitet, vilket framgår av länsstyrelsernas analys. Därför ger regeringen nu Boverket i uppdrag att se över bostadsförsörjningslagen för att förtydliga det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen och tydliggöra det regionala perspektivet i planeringen. I framtiden ska inte en kommun kunna blunda för det regionala perspektivet när den planerar sin bostadsförsörjning. Det måste bli tydligt att om en region till exempel innefattar en stor universitetsort så måste både den kommunen och dess grannkommuner ta ett ansvar för studenternas boende.

Mot regeringens långsiktiga politik står de som drömmer om en återgång till subventioner och statliga regleringar. Det finns också många käcka slogans i debatten, exempelvis att det bara är att ”kicka igång” bostadsbyggandet eller diffusa tal om att ”ta krafttag”. Men plakatpolitik har aldrig intresserat mig. Politiken måste grundas på en rejäl analys och fyllas med innehåll. Och detta gör regeringen steg för steg.

Stefan Attefall (KD), civil- och bostadsminister

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.