Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Konservativt bakslag tolkas felaktigt som ren populism”

Det finns definitivt delar i den opinion vi sett växa i Sverige som är destruktiv, särskilt de mest invandringsfientliga attityderna. Men stora delar är ganska sunda: krävande, engagerade väljare har fått nog av de senaste decenniernas debatt och vill att politiken ägnar sig åt vettigare saker, skriver Markus Uvell. Foto: Jonas Ekströmer/TT
Det finns definitivt delar i den opinion vi sett växa i Sverige som är destruktiv, särskilt de mest invandringsfientliga attityderna. Men stora delar är ganska sunda: krävande, engagerade väljare har fått nog av de senaste decenniernas debatt och vill att politiken ägnar sig åt vettigare saker, skriver Markus Uvell. Foto: Jonas Ekströmer/TT Foto: Hasse Holmberg/TT

DN DEBATT 30/5. Även i välutbildade och välavlönade grupper, inte bara i en marginaliserad vit arbetarklass, återfinns bland svenska väljare pessimism och frustration. Kärnan i missnöjet är något annat är ren populism. Väljarna efterfrågar en pragmatisk politik som handlar om väljarnas vardag i stället för symbolfrågor, skriver opinionsexperten Markus Uvell.

VAL 2018

Beskrivningarna av den populistiska våg som sveper över stora delar av västvärlden följer samma mönster. En marginaliserad, vit arbetarklass protesterar mot ett samhälle där den blivit allt mindre viktig. Från att ha varit sitt lands ekonomiska och sociala ryggrad har de förlorat status och upplever att andra grupper ges fördelar på deras bekostnad.

Det är i stora drag den bild som ges även av svensk opinion i dag. En högerpopulistisk protest från grupper som känner sig marginaliserade. En förlorarnas revansch.

Stämmer det verkligen? I den kommande boken ”Bakslaget – radikalt etablissemang, konservativa medborgare” (Timbro) granskar jag det svenska missnöjet på djupet, med hjälp av bland annat en ny mätning av olika gruppers samhällssyn och värderingar. Fram träder ett delvis annat mönster.

Ur marginaliserade gruppers uppgivenhet, djupa misstro mot demokratin och krav på revansch kommer sällan något bra. Men delar av det breda, men mindre destruktiva, svenska missnöjet kan kanaliseras till att göra Sverige bättre.

Medan missnöjet i till exempel USA och Storbritannien är starkt förknippat med just en marginaliserad arbetarklass ser vi i Sverige ett missnöje som är betydligt bredare. Även i välutbildade och välavlönade grupper återfinns pessimismen, frustrationen och efterfrågan på traditionell högerpolitik.

Jag beskriver i boken ett antal olika aspekter av detta fenomen, varav tre kan vara särskilt intressanta att nämna här:

1

En mycket stark pessimism inför utvecklingen i Sverige. Att svenska folket ser dystert på landets framtid är bekant. Mindre känt är hur mycket även etablerade grupper delar denna pessimism.

Allra störst är missnöjet med tryggheten. I den mätning jag låtit undersökningsföretaget Inizio göra inför boken uppger 75 procent av de tillfrågade med universitetsexamen att tryggheten från brott försämrats de senaste tio åren, i hela befolkningen är andelen 80 procent. Den sociala tryggheten upplever 73 procent av de högutbildade har försämrats, vilket kan jämföras med 75 procent för befolkningen i stort.

Grupper med lägre utbildning är ännu mer missnöjda, men att tre av fyra bland de mest högutbildade tycker att tryggheten försämrats är slående. Denna grupp brukar normalt sett präglas av optimism och tillförsikt.

2

En genuin misstro mot etablerade medier. Man kan knappast påstå att svenska folket misstror medierna på något sätt som skulle hota demokratin. Däremot finns en utbredd skepsis mot sanningshalten i rapporteringen. Nästan hälften av befolkningen (45 procent) menar att de flesta journalister på etablerade medier driver sin egen agenda i stället för att beskriva verkligheten – 36 procent bland de mest högutbildade.

Medan sociala medier i debatten ofta beskrivs som ett problem för demokratin, uppfattar många det precis tvärtom. Nästan fyra av tio (39 procent) menar att den som följer debatten i sociala medier rentav får en mer heltäckande bild av vad som händer i Sverige än den som ges i traditionella medier.

3

Ett brett stöd för värdekonservativa idéer. Sverige beskrivs ofta som världens mest progressiva land, och det ligger mycket i det. Samtidigt finns stora grupper med tydligt konservativa värderingar. Nästan sex av tio väljare (59 procent) instämmer till exempel i påståendet att äldre generationer har mycket att lära oss om hur samhället borde fungera.

Ett konkret exempel är jämställdheten. I debatten ifrågasätts ofta traditionella könsroller och de flesta partier förespråkar bland annat kvoterad föräldraförsäkring för att bryta dem. Samtidigt ser stora grupper saken helt annorlunda. Hela sex av tio väljare instämmer i påståendet att det inte är något fel på traditionella könsroller så länge man väljer dem själv. Bara väljare som röstar på Miljöpartiet eller Vänsterpartiet tar tydligt avstånd från detta påstående.

Dessa och andra drag i opinionen uppvisar också delvis överraskande skillnader mellan partierna. I många av de värderingsfrågor jag undersöker i boken är samsynen stor mellan väljare som röstar på Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. I dessa grupper är till exempel missnöjet med Sveriges utveckling, misstron mot medierna och de värdekonservativa sympatierna mycket tydliga. Centerns väljare, däremot, ligger ofta nära de socialdemokratiska, med Liberalernas väljare i mitten.

Varifrån kommer då dessa attityder? Den slutsats jag drar i boken är att detta bör ses som ett bakslag mot ett politiskt och medialt etablissemang som under lång tid drivit en långt mer radikal agenda än vad väljarna önskat.

En mycket vanlig uppfattning i väljarkåren är att politiker ägnar sig för mycket åt udda symbolfrågor och för lite åt medborgarnas vardag, denna uppfattning delas av hela 74 procent av de tillfrågade. Även bland de minst missnöjda (de högutbildade) instämmer 68 procent.

Den radikala agendan har bestått av ett antal olika typer av frågor, men i boken fördjupar jag mig i fyra: normkritik, identitetspolitik, klimatalarmism och den tidigare mycket liberala synen på invandring. Detta är exempel på perspektiv där klyftan mellan etablissemangets och medborgarnas synsätt varit särskilt påtaglig.

Ofta framställs invandring som den helt avgörande faktorn, men det är en förenklad bild. Missnöjet över den tidigare migrationspolitiken har sannolikt eroderat förtroendet mer än något annat, men att uppfatta missnöjet i svensk opinion som ren invandringskritik är att missa viktiga perspektiv.

Är detta alltså den svenska populismen? Det leder tankarna fel att avvisa dessa strömningar som ren populism. Tveklöst finns populistiska inslag, men kärnan i missnöjet är något annat: efterfrågan på en pragmatisk politik som handlar om väljarnas vardag i stället för symbolfrågor.

Även här kan man skönja ett slags konservativt drag i opinionen: politiken borde ägna sig åt att lösa praktiska problem väljarna vill ha lösta, inte att försöka förverkliga ett teoretiskt idealsamhälle.

Hur problematiskt är då missnöjet? Det beror på vilka delar man talar om. Det finns definitivt delar i den opinion vi sett växa i Sverige som är destruktiv, särskilt de mest invandringsfientliga attityderna. Men stora delar är ganska sunda: krävande, engagerade väljare har fått nog av de senaste decenniernas debatt och vill att politiken nu ägnar sig åt vettigare saker.

Här finns också den mest hoppfulla skillnaden mellan det svenska missnöjet och den populism vi ser i många andra länder. Ur marginaliserade gruppers uppgivenhet, djupa misstro mot demokratin och krav på revansch kommer sällan något bra. Men delar av det breda, men mindre destruktiva, svenska missnöjet kan kanaliseras till att göra Sverige bättre.

DN Debatt.30 maj 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.