Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/krankthetskulturen-i-skolan-urholkar-lararnas-auktoritet/

DN Debatt

DN Debatt. ”Kränkthetskulturen i skolan urholkar lärarnas auktoritet”

Amerikanska forskare har visat att för varje år som elever i en klass exponeras för en störande klasskamrat så minskar deras framtida livsinkomster med över 700 000 kronor, skriver artikelförfattarna. Foto: Berit Roald/TT

DN DEBATT 4/3. Kränkthetskulturen som råder i den svenska skolan urholkar lärarens auktoritet och lägger en grogrund för ordningsproblem. Flera av skolmyndigheterna bidrar till utvecklingen. De definierar kränkthet på ett sätt som gör att lärare bli rädda och undviker gripa in vid ordningsproblem i klassrum och korridorer, skriver Isak Skogstad och Hamid Zafar.

Rätta artikel

• En stökig elev lyftes ut från klassrummet på en skola i Malmö. Elevens föräldrar anmälde det till Barn- och elevombudet som menade att eleven blev kränkt och förnedrad inför sina kompisar. Malmö stad fick betala 25.000 kronor i skadestånd.

• En elev i Lidköping vägrade att flytta sig ur en soffa som blockerade vägen i skolkafeterian trots tillsägningar. Till slut lyfte läraren upp eleven. Händelsen anmäldes och Barn- och elevombudet menade att ”våldsinslaget var oproportionerligt”. Detta skulle kosta skolans huvudman 10.000 kronor i ersättning till eleven för kränkande behandling. 

• I Södertälje slängde en elev en stol på sin lärare efter att ha blivit tillrättavisad. Efter lektionens slut slog eleven den kvinnliga läraren med knytnävsslag. En annan man, anställd på skolan, ingrep och höll fast eleven på golvet. Läraren fick uppsöka sjukhus för vård och sjukskrevs sedan. Personalen kritiserades av Skolinspektionen som menade att de ”borde ha agerat på ett mindre ingripande sätt”. Att eleven slängde en stol på läraren kunde enligt Skolinspektionen förklaras som en ”reaktion på att han upplevt sig kränkt av personalen”. 

Det här är bara tre exempel från vardagen i den svenska skolan under den senaste tiden. Med jämna mellanrum uppmärksammas hur skolor döms till böter för att lärare har gjort vad de har bedömt som nödvändigt för att säkerställa en lugn och trygg miljö i skolan.

Om man som lärare inte ens kan vara fullkomligt trygg med att vederbörande kan skicka ut en elev som stör på lektionen utan att myndigheterna ska se det som en kränkning har man lagt grunden för en skola där lärarna inte kan utföra sitt grunduppdrag.

Att allt fler anser sig vara kränkta när de tillrättavisas är självfallet inte bara förbehållet skolans värld. Vad som däremot gör att just skolan sticker ut är att flera av skolmyndigheterna aktivt krattar manegen för att lärare ska bli rädda och undvika att gripa in vid ordningsproblem i klassrum och korridorer. Nu för tiden uppger hela var femte lärare att de rent av har tvekat att ingripa vid bråk på skolan av rädsla för att bli anmäld. 

När det återkommande rapporteras i medier om att elever tilldöms stora summor pengar för att de har ”kränkts” av sina lärare riskerar det att spä på juridifieringen i skolan. Det innebär flera nackdelar, varav en är att lärare ägnar alltmer tid åt att dokumentera hur de exakt har agerat i situationer där en elev säger sig ha blivit kränkt, allt för att hålla ryggen fri. Fyra av tio lärare uppger att de har hotats med anmälning av en elev eller förälder. Frågan är hur många lärare som känner att de har skolmyndigheternas uppbackning?

Det står i lagen att lärare inte får utsätta elever för kränkande behandling. Det är bra, såvida ”kränkande” innebär en medveten handling som syftar till att förolämpa eller vanära en elev i ord eller handling. Det är dock inte den definition av kränkthet som skolmyndigheterna utgår ifrån. Enligt en expert på Skolverket anses en elev vara kränkt ”när eleven själv uppfattar att han eller hon är det”.

Lärare ska säkerställa en trygg studiemiljö för alla elever. Enligt skollagen får lärare ta till både omedelbara och tillfälliga åtgärder för att säkra studieron. I de fall det inte rör sig om elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan det tyckas självklart att en lärare exempelvis ska få skicka ut dem som stör undervisningen. Men även det är kontroversiellt, enligt Skolverket. De menar att avvisningar ur klassrummet ”innebär en förhöjd risk för att eleven upplever kränkande behandling”. Vad har de då för råd? De menar att man kan ”ta ut resten av klassen i stället”, så att lärare undviker att ”kränka” en elev.

När lärare inte upplever att de har det mandat och stöd som krävs från skolmyndigheterna för att ingripa vid bråk och ordningsstörande situationer utan att riskera att anklagas för att kränka elever urholkas deras auktoritet på ett förödande sätt. Om man som lärare inte ens kan vara fullkomligt trygg med att vederbörande kan skicka ut en elev som stör på lektionen utan att myndigheterna ska se det som en kränkning har man lagt grunden för en skola där lärarna inte kan utföra sitt grunduppdrag.

I januariavtalet har regeringspartierna och de liberala partierna kommit överens om att en nationell plan för studiero och trygghet i skolan ska tas fram. Vi menar att det kan vara en lovande väg att gå. För att en sådan plan på allvar ska komma till rätta med den utbredda misstron mot vuxna som auktoriteter i skolans värld är det dock av högsta vikt att en del i arbetet är att förändra skolmyndigheternas syn på kränkningar. Det är inte rimligt att det är eleverna som alltid får vara uttolkare av vad som är att anses som en kränkning.

Om man över huvud taget ska tala om en kränkning i ordningsstörande situationer förefaller det mycket märkligt att det nästan aldrig tycks vara den störande eleven som anses vara den part som utför själva kränkningen. När enskilda elever aktivt väljer att förstöra möjligheten för resten av klassen att fokusera på undervisningen sätts majoritetens rätt till en lugn och trygg studiemiljö åt sidan.

Skolmyndigheterna, med Barn- och elevombud i spetsen, måste således få tydliga direktiv att i en mycket högre utsträckning utgå från elevernas rätt till en trygg och säker skolmiljö när de bedömer huruvida en lärare har agerat kränkande eller inte. I dag gör myndigheterna en mycket snäv tolkning av lagen och beaktar inte de övriga elevernas rätt till sin utbildning när enskilda elever stökar i klassrummet. Ytterst är det de övriga elevernas undervisning som blir lidande.

Det är viktigt att påpeka att det inte bara är de mer utstickande fallen med elever som exempelvis våldför sig mot lärare som vi måste få bukt med. Det handlar även om vardagliga, mer subtila distraktioner som förekommer mer eller mindre i varje klassrum. Det kan handla om elever som pratar med varandra i stället för att lyssna på sina lärare eller använder sina mobiltelefoner under lektionstid. Studier indikerar att det finns en tydlig koppling mellan distraktioner och försämrade kunskapsresultat. 

Intressant nog har även amerikanska nationalekonomer genom studier kunnat visa att för varje år som elever i en klass exponeras för en störande klasskamrat så minskar deras framtida livsinkomster med över 700 000 kronor. Det finns med andra ord starka skäl att anta att stöket i den svenska skolan, som är en direkt konsekvens av lärarnas urholkade status och auktoritet, kommer att få påtagliga ekonomiska konsekvenser för lång tid framöver.

Lärarna måste helt enkelt känna att de har mandat från skolmyndigheterna för att aktivt säkerställa trygghet och studiero i skolan – även om det innebär fysiska ingripanden. I en tid av historisk lärarbrist och där otaliga lärare lämnat yrkeskåren är det av högsta vikt att stärka lärarens status. För att det över huvud taget ska vara möjligt menar vi att det är avgörande att skolmyndigheterna slutar att aktivt motarbeta lärarnas mandat att styra i våra klassrum.