Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-23 05:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/krav-och-disciplin-i-skolan-riskerar-driva-unga-till-gang/

DN Debatt

DN Debatt. ”Krav och disciplin i skolan riskerar driva unga till gäng”

Eftersom människan till sin natur är meningssökande vänder sig många omotiverade elever i stället till kriminella gäng, som kan fylla det tomrum som ”meningslöshetsskolan” lämnar, skriver Martin Lackéus. Foto: Jessica Gow/TT

DN DEBATT 29/8. Regeringens nya fokus på kunskapskrav och elevdisciplin i skolan är ett tydligt exempel på skolpolitik som i ljuset av forskningsresultaten framstår som obalanserad. Detta riskerar att förstärka många utsatta elevers upplevda känsla av utanförskap och meningslöshet och driva dem till kriminella gäng, skriver utbildningsforskaren Martin Lackéus.

I dagens polariserade skoldebatt har elevmotiverande arbetssätt i skolan alltmer kommit att stämplas som ”flumpedagogik” och blivit satta på undantag. Vi har fått en skola som domineras av teori­genomgångar följt av enskilt arbete. Nya normen har kommit att bli en skolpolitik med obalans mellan teoretisk kunskap och praktisk tillämpning.

Forskning från Chalmers visar att förlorarna är de elever som inte motiveras av vad som ur deras perspektiv upp­fattas som meningslösa torrsimsuppgifter. Särskilt utsatta grupper är elever med diagnoser, pojkar, nyanlända samt elever i socialt utanförskap. I utsatta områden kan detta riskera att gagna kriminella gäng, som då fyller det tomrum en obalanserad skolpolitik lämnar hos utsatta unga som söker mening i tillvaron.

Den skolpolitiska obalansen mellan teoretisk kunskap och praktisk tillämpning kan spåras till dagens alltmer mätfokuserade samhälle, new public management. Det har alltid varit lättare att mäta effekter av föreläsningar än av elevmotiverande arbetssätt

Forskare som Gert Biesta och Jonna Bornemark manar till att inte bara värdesätta det som är lätt att mäta, utan även försöka mäta det vi värdesätter högt. En renässans för det svårmätbara syns dock inte mycket av i svensk skolstyrning. Fokus är på standardiserad och därmed ofta fördummande mätning. Detta kan förklara den obalans mellan teoretisk kunskap och praktisk tillämpning som vi nu tydligt ser i grundskola och gymnasium i vår forskning kring elevmotiverande arbetssätt.

Den motsättning mellan arbetsglädje och inlärning som nyligen har föreslagits i skoldebatten ser vi inte något av i vår empiriska data. Slutsatsen vi drar är i stället att balans mellan inlärning och arbetsglädje genom samhällsanknytning ger hög effekt på elevers motivation att lära sig faktakunskaper och utveckla förmågor.

På Chalmers har vi försökt finna nya vägar ur detta mät- och balansdilemma. I nära samarbete med många kommuner och Skolverket har vi bedrivit internationellt uppmärksammad forskning kring elevmotiverande arbetssätt. En ny typ av digital mätteknik har byggts som mäter elevers motivation genom att låta dem självskatta och beskriva sina starkaste känsloupplevelser. Med forskningsmetoden har vi fångat tiotusentals känslomässigt starka lärhändelser hos elever i verkliga situationer i ett stort antal klassrum runt om i Sverige. Mönstret som framträder är både tydligt och förvånande.

Eleverna blir som mest motiverade när de får tillämpa sina kunskaper och förmågor i praktiken så att värde skapas för någon annan än dem själva, allra helst en person i det omgivande samhället. Stärkt motivation leder sedan till fördjupade kunskaper och förmågor. Det kan vara en debattartikel kring en viktig fråga författad av en elev på svensklektionen som skickas in till en lokaltidning på riktigt. Eller ett naturvetenskapligt skolprojekt som bedrivs i samarbete med riktiga forskare som då får hjälp. Även lärlingsutbildning är ett tydligt exempel, där elever får tillämpa sina nya yrkeskunskaper på riktigt i arbetslivet. Vi har sammantaget hittat hundratals goda exempel där teori och praktik samspelar väl.

Det som förvånar mest är att altruism, den direkta motsatsen till egoism, har visat sig vara en oväntat kraftfull motivationsfaktor i skolan. Elever förväntas ju annars i skolan främst göra sådant som är bra för dem själva i en mer avlägsen framtid, inte sådant som är bra för någon annan här och nu. Det studerade arbetssättet har anammats av allt fler lärare som kallar det för värde­skapande lärande. Värdet som skapas är sällan ekonomiskt. Mer vanligt är att eleverna skapar socialt, kulturellt eller ekologiskt värde för andra.

Den motsättning mellan arbetsglädje och inlärning som nyligen har före­slagits i skoldebatten ser vi inte något av i vår empiriska data. Slutsatsen vi drar av forskningsstudierna är i stället att balans mellan inlärning och arbetsglädje genom samhällsanknytning ger hög effekt på elevers motivation att lära sig faktakunskaper och utveckla förmågor. Sådan balans fyller elevers skol­vardag med en stark känsla av meningsfullhet och ökar måluppfyllelsen. Vi ser också att elevmotiverande arbetssätt kan främja arbetsro och ordning. Färre konflikter uppstår i klassrummet när eleverna tillsammans får göra sådant som känns viktigt på riktigt.

Elevmotiverande arbetssätt är dessvärre något de flesta vuxna i skolan i dag inte kan prioritera. Många rektorer och lärare har berättat att de gärna hade velat arbeta mer balanserat i klassrummen, men att de inte riktigt vågar av rädsla för olika kontroll­system, granskningar, lärplattformsmatriser och andra kvantitativa mätmetoder som skolan präglas av. Mätningar, inspektioner och nationella prov styr i dag skolan hårt på distans i klassisk Foucault-anda, och tränger effektivt undan mer elevmotiverande arbetssätt.

Även om ovan nämnda obalans är illa, så är kanske det värsta att den leder till en systematisk diskriminering av just de elever som är särskilt beroende av motivation för att uppnå goda studieresultat. Vi har identifierat fyra utsatta grupper som tillsammans utgör en stor andel av våra elever:

• En första grupp är elever med olika typer av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. De svarar i våra studier särskilt väl på elevmotiverande arbetssätt. Lärare vi talar med säger också att dessa elever drabbas hårt när de upplever att undervisningen känns meningslös.

• Vi arbetar just nu också utifrån hypotesen att pojkar är en andra grupp som har lägre förmåga att hantera ”meningslöshetsskolan” än flickor. Detta baseras på tidigare forskning som visat att pojkar lyckas sämre än flickor i skolan.

• En tredje utsatt grupp är nyanlända. Deras sårbara situation, såväl språkligt som socialt, kräver en stark känsla av sammanhang, begriplighet och meningsfullhet.

• En fjärde grupp är elever i utsatta områden, där utanförskap och social exkludering förstärker känslan av meningslöshet i skolan.

Mot bakgrund av Chalmers forskningsresultat är det angeläget att skolpolitiker börjar föra en mer balanserad politik. Det behöver ställas lika höga krav på elevmotiverande arbetssätt som på avbockningsbara matrisutformade kunskapskrav och elevdisciplin. Särskilt i utsatta bostadsområden där upplevd meningslöshet varje år driver unga elever ut i en osäker framtid. Eftersom människan till sin natur är meningssökande vänder sig många av dessa unga i stället till kriminella gäng, som då fyller det tomrum ”meningslöshetsskolan” lämnar. Det medför enorma kostnader för både individ och samhälle.

Regeringens nya fokus på kunskapskrav och elevdisciplin i skolan är ett tydligt exempel på skolpolitik som i ljuset av forskningsresultaten framstår som obalanserad. Detta riskerar att förstärka många utsatta elevers upplevda känsla av utanförskap och menings­löshet. Högsta priset för denna obalans betalar den utsatta individen. Den ekonomiska kostnaden för en skol­politik i obalans betalas av oss alla.