Åtgärdsprogram behövs. Vad innehåller egentligen kosttillskotten? Med Sveriges nuvarande regler är det inte lätt att veta – och att stoppa farliga preparat är en lång process. Sverige behöver ett åtgärds- och informationsprogram för kosttillskott och energidrycker, skriver Gerhard Larsson, tidigare missbruksutredare.
Apotek, hälsokost- och livsmedelsbutiker, gym och internetsajter svämmar nu över av kosttillskott och energidrycker. Den positiva medvetenheten om att vårda sin hälsa genom motion och medveten kost gynnar försäljningen. Statistiken är bristfällig, men lågt räknat omsätter kosttillskotten i Sverige 5–6 miljarder, med stark tillväxt. Men problemet är att veta vad man får i sig! I bästa fall fås ett visst vitamintillskott och kanske ett känslomässigt välbefinnande, men ibland är innehållet direkt ohälsosamt eller innehåller substanser som är dopningsmedel. Vi har nämligen ingen regelrätt kontroll i Sverige över produkternas innehåll och kvalitet.
Jag har mött detta problem med stigande oro. Först när jag på regeringens uppdrag såg över den svenska myndighetsstrukturen för livsmedel och säker produktion (Trygg med vad du äter, SOU 2009:8) och sedan i ett senare regeringsuppdrag, att se över missbruks- och beroendevården (SOU 2011:35). Nu i dagarna möter jag det igen i arbetet med att bygga upp ett nationellt kunskapscenter för behandling av dopningsberoende.
Min slutsats – det är hög tid att Sverige skapar en ordning så att människor vet vad de får i sig och kan sålla bort produkter som är ohälsosamma, skadliga eller beroendeframkallande.
Dagens förhållanden ger också problem för sjukvården. Den har svårt att akut behandla en person vid ohälsa eller beroende, där underliggande orsak är användande av kosttillskott med felaktigt eller ofullständigt beskrivet substansinnehåll.
Praktiskt har jag tidigare mött det som regeringens missbruksutredare (SOU 2011:35) och nu i arbetet med att skapa ett nationellt kompetenscentrum för behandling vid dopningsberoende. Vid Örebromottagningen fann vi att av dagens 129 patienter använder 105 kosttillskott, där prestationshöjare är vanligast (drygt 68 procent).
En summering av internationella vetenskapliga studier visar samtidigt att 20–25 procent av kosttillskotten som saluförs till idrottare som prestationshöjande innehåller dopingklassade substanser, utan att det anges. De kan innehålla hormonpåverkande eller centralstimulerande substanser, som sätter press på hjärtat, blodtrycket och blodcirkulationen. I värsta fall kan man dö akut när man inte vet vad de här produkterna innehåller (händer nyligen vid London Marathon, orsaken var en sportdryck som innehöll metyl-hexanamin).
Kosttillskott i form av vitaminer och mineraler i koncentrerad form betraktas i Sverige som livsmedel och saluförs ofta som bantningsmedel, prestationshöjande eller något som gör dig stark. Energidrycker, måltidsersättning och andra dietprodukter är egentligen inte kosttillskott. Gemensamt är dock att det i Sverige saknas regelbunden kvalitetskontroll av råvaror och färdigprodukter. Vi har inte heller något nationellt myndighetsgodkännande av en produkt som ska saluföras. Den närbesläktade läkemedelstillverkningen förutsätter godkännande av Läkemedelsverket före det att produkten kan säljas, och företaget är sedan ålagt att utföra löpande kvalitetskontroll.
Kosttillskott och energidrycker rör sig i dag i en gråzon mellan livsmedel och läkemedel. Saluförs produkten öppet med angivande av att den har läkande effekt så kan Läkemedelsverket förbjuda den nationellt. Men ett kosttillskott eller en energidryck saluförs normalt med andra epitet och då hänger det på om en av landets 289 kommuner anar oråd med en produkts innehåll, beställer en laboratorieanalys – som är krävande och dyr – och vid klarläggande om att det innehåller substans som ger ohälsa eller beroende förbjuder vidare försäljning. I dag kan det bara gälla inom den kommunens gränser. Endast i några enstaka fall har sådant kommunalt ställningstagande förekommit. Under den långa och omständiga hanteringen kan också produkten byta namn – och processen får startas om.
Sverige och tre andra av EU:s 28 länder verkar vara de enda som inte har förhandsanmälan av kosttillskott, det vill säga krav på att en produkt som ska saluföras i förväg anmäls och innehålldeklareras till myndighet. I dessa länder kan sedan denna myndighet – vid behov – förbjuda försäljning i hela landet, motsvarande vad Läkemedelsverket har rätt att göra för läkemedel i Sverige.
För att värna hälsan och inte riskera att dopnings- eller beroendeframkallande substanser finns på marknaden via kosttillskott eller energidrycker bör regeringen snarast låta utforma ett nationellt handlingsprogram. Ett sådant bör lämpligen inkludera:
1 Nationell kartläggning av marknaden för kosttillskott. Den bör innefatta undersökning av produktgrupper, kundgrupper, uppskattning av volym via olika försäljningskanaler och butiker kontra internethandel. Att kosttillskott är populärt märktes i en färsk studie genom Nationella kompetensutvecklingsprojektet för dopningsproblematik (NKD). 63 procent av eleverna i en slumpmässigt vald utbildningsgren vid Universitetet i Örebro uppgav att de använder kosttillskott.
2 Ett svenskt system med förhandsanmälan till Livsmedelsverket, det vill säga att tillverkaren ska före marknadsföring deklarera de substanser som ingår och ha löpande egen kvalitetskontroll. Verket kan sedan göra egna analyser och vid behov gå ut till landets kommuner och rekommendera saluförbud, kommunvis.
3 Kunskapskartläggning, internationellt och i Sverige, vad man vet om effekter av kosttillskott.
4 En bred nationell information till allmänheten om effekter och risker med kosttillskott, liknande den som sker kring alkohol och narkotika.
5 Upprätta listor över förbjudna substanser i kosttillskott och energidrycker, motsvarande de listor regeringen fasställer för narkotika och dopningssubstanser som underlättar för tull och rättsvårdande instanser att stoppa internetimport.
Ett åtgärdsprogram brådskar, då den i grunden positiva hälsotrenden tillsammans med kostbranschens allt skarpare reklam lockar fler omedvetna konsumenter in i en riskfylld värld.