Situationen för de afrikanska elefanterna står på dagordningen när 183 länder senare denna vecka träffas i Genéve på partsmötet för Cites, konventionen om internationell handel med hotade arter och växter. Elefanterna hotas av tjuvjakt och illegal handel med elfenben, vilket i sin tur är starkt kopplat till grov organiserad brottslighet, korruption och finansiering av terror- och milisgrupper. Vad många inte vet är att EU och dess medlemsländer spelar en viktig roll i detta.

I genomsnitt dödas varje dag 55 elefanter av tjuvjägare. Med en kvarvarande känd population på omkring 415.000 individer klassas den afrikanska elefanten som sårbar. I nuläget pågår en omfattande såväl legal som illegal handel med elfenben både inom och genom export från EU.

EU tillåter handel med antika elfenbens­föremål äldre än 1947 samt med elfenbensföremål som införskaffats mellan 1947 och 1990 och som åtföljs av ett certifikat. Den lagliga handeln med äldre elfenbensföremål skapar kryphål som utnyttjas av kriminella nätverk för att föra ut nytt elfenben från tjuvjagade elefanter på marknaden. EU har blivit ett transitområde för illegalt elfenben ämnat för Sydostasien, där den huvudsakliga efterfrågan finns.

Vi ser det som oroväckande att Sverige hittills har stått tveksamma. Vår förhoppning är att Sveriges regering i kommande diskussioner inom EU stödjer en stängning av EU:s elfenbensmarknad och därmed ger afrikanska länder större möjlighet att bevara elefanterna.

Kina, USA och senast Singapore är exempel på länder som har vidtagit åtgärder för att stänga sina marknader för elfenben. Storbritannien antog nyligen en av världens starkaste lagstiftningar mot elfenbenshandel. EU, däremot, har hittills blockerat insatser för att stänga EU-marknaden. Förutom att EU:s lagliga elfenbensmarknad utnyttjas av kriminella nätverk ger den signaler om att elfenben är en accepterad konsumtionsvara vilket spär på efterfrågan.

Efter påtryckningar har nu diskussioner inletts mellan EU-kommissionen och medlemsländerna om förslag för att begränsa den legala handeln. Vi vill presentera tre skäl till varför Sverige aktivt bör stödja en stängning av EU-marknaden för elfenben.

1 Bekämpa organiserad brottslighet. Den illegala handeln med elfenben kan inte förstås enbart som en miljöfråga. Den är starkt kopplad till transnationell organiserad brottslighet och är en illegal verksamhet i industriell omfattning värderad till miljardbelopp.

Vid ett omfattande tillslag i juni beslagtog Interpol ett halvt ton elfenben. Interpols generalsekretare, Jürgen Stock, konstaterade i ett uttalande att den illegala handeln med vilda djur är global, ökande i omfattning och nära sammanbunden med våld, pengatvätt och bedrägerier.

Den skoningslösa jakten på elfenben har destabiliserat flertalet afrikanska länder och skapat ekonomiska, politiska och sociala oroligheter, samt bidragit till finansiering av terror- och milisgrupper. Den har också kostat många parkvakters och lokalinvånares liv. Storbritannien har till och med skickat militärpersonal för att hjälpa till att träna parkvakter i vad som jämförts med ett avancerat krig för att skydda de vilda djuren.

2 Bevara biologisk mångfald. Tjuvjakt pekas ut som ett hot mot den biologiska mångfalden av FN:s expertpanel för biologisk mångfald. Utrot­ningen av elefanter skulle inte bara innebära förlusten av en art utan hotar alla de arter som är beroende av elefanter, såväl växter som insekter och däggdjur. Elefanter är landskapsarkitekter som håller undan markvegetation och skapar balans med gräsmarker och utrymme för nya växter. När elefanter bryter grenar och fäller träd skapas viktiga livsmiljöer för andra arter.

Dessutom sprids frön genom elefanternas avföring. En studie nyligen publicerad i Nature Geoscience visar att Afrikas skogselefanter röjer i undervegetationen och bidrar till att skapa ett skogslandskap som bättre binder växthusgaser. Om elefanterna försvinner från dessa områden kan det få en negativ effekt på klimatet.

3 Bidra till hållbar utveckling i afrikanska länder. Länken är stark mellan biologiskt mångfald, socio­ekonomisk utveckling och fred på den afrikanska kontinenten. Ofta underskattas såväl det ekonomiska värdet av att bevara de afrikanska ekosystemen som de socioekonomiska fördelarna med att bekämpa tjuvjakt. Lokala och nationella insatser mot tjuvjakt är kostsamma och tar resurser som annars skulle kunna satsas på miljöåtgärder och utvecklingsarbete.

En del menar att hållbar förvaltning av elefanter genom jakt och elfenbenshandel ger välbehövliga intäkter till lokalsamhället, men faktum är att sådana intäkter sällan kommer lokalbefolkningen till godo. Genom att stänga marknaderna för elfenben kan tjuvjakten bekämpas mer effektivt.

Det ger utrymme för långsiktigt, hållbara ekonomier där lokalsamhällena är de aktiva aktörerna, till exempel inom ekoturism, och det bidrar till att uppnå flera av FN:s globala hållbarhetsmål.

I ett brev till EU-kommissionen vädjar 30 afrikanska stater till EU om att stänga EU-marknaden för elfenben. Endast en minoritet om fem länder i södra Afrika vill se en öppen handel med elfenben. De menar att en legal marknad skulle pressa ner priset på elfenben, vilket i tur skulle minska tjuvjakten, men detta överensstämmer inte med vad som tidigare observerats.

Tvärtom har priset på elfenben sjunkit först i samband med att stater stängt sina inhemska marknader. Efter att Kina 2017 beslöt att förbjuda elfenbenshandel föll kilopriset på elfenben från 2.100 dollar till 730, det vill säga med 65 procent, jämfört med 2014 års prisnivå.

Vi har också sett att utförsäljningar av de stora statliga lager av elfenben som finns i vissa afrikanska länder gett bränsle åt tjuvjakt genom att öka efterfrågan. En stor försäljning av elfenbenslager till den asiatiska marknaden under 2008, tillsammans med Kinas ökade medelklass och industriella närvaro i Afrika, skapade det dramatiska uppsvinget av tjuvjakt som bevittnats det senaste årtiondet.

Sverige bör arbeta för att EU tar ställning emot en legal handel med elfenben, och stödja majoriteten av länder, såväl globalt som i Afrika, som vill begränsa handeln till ett minimum. För EU-marknaden bör endast ett fåtal undantag kunna komma i fråga, till exempel för äldre musikinstrument som innehåller elfenben och för föremål av särskilt historiskt värde.

Vi ser det som oroväckande att Sverige hittills har stått tveksamma. Vår förhoppning är att Sveriges regering i kommande diskussioner inom EU stödjer en stängning av EU:s elfenbensmarknad, och därmed ger afrikanska länder större möjlighet att bevara elefanterna för kommande generationer.