Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Kungens roll vid riksmötet är negativ för demokratin”

Ett steg mot republik. Sverige är en av världens främsta demokratier. Men när riks­dagen i dag samlas för ett nytt arbetsår är det som vanligt en icke folkvald monark som står i centrum. Talmannen bör be kungen att stanna hemma och öppna riksmötet själv, skriver Peter Althin och Mia Sydow Mölleby från Republikanska föreningen.

I dag samlas riksdagens ledamöter efter sommaruppehållet för att påbörja ett nytt arbetsår, ett så kallat riksmöte. Det är en högtidlig och symbolisk händelse för den svenska demokratin. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” och ”riksdagen är folkets främsta företrädare” är två välkända citat från regeringsformen.

Riksmötets öppnande omgärdas av en mängd ceremonier som nog är okända för de flesta medborgare. Innan det formella öppnandet genomförs ett upprop av riksdagens ledamöter, som sedan förväntas gå på en gemensam gudstjänst i Storkyrkan. Dit anländer också kungafamiljen.

När ledamöterna har återvänt efter gudstjänsten kommer Carl Gustaf Bernadotte till riksdagen i en beriden eskort tillsammans med sin familj. När han går in i kammaren ska vår demokratiskt valda församling ställa sig upp, trots att något liknande inte krävs för exempelvis statsministern. Med kungen i salen sjungs gemensamt ”Kungssången” innan talmannen går till talarstolen inför själva öppnandet.

Nu är det dock inte talmannen eller någon annan av folkets valda företrädare som får förklara riksmötet öppnat. Äran att formellt öppna det nya riksdagsåret ger talmannen nämligen till Carl Gustaf Bernadotte, som också håller ett tal inför riksdagen. Han är den ende innehavaren av ett statligt ämbete som inte har tillsatts på ett demokratiskt sätt eller efter kompetens och duglighet. I sitt tal lyfter han upp politiska frågor som han anser är viktiga och först därefter kommer statsminister Fredrik Reinfeldt (M), som har nått sin position på demokratisk väg, att läsa upp regeringsförklaringen.

Öppningsceremonin avslutas med nationalsången, innan kungafamiljen lämnar plenisalen och riksdagsarbetet kan påbörjas.

Sverige är en av världens främsta demokratier. Vi har allmän och lika rösträtt i fria, hemliga och direkta val. Jämfört med många andra länder har de nationella valen i Sverige ett högt valdeltagande. Möjligheten för medborgare att påverka politiken även på andra sätt är stor, exempelvis genom engagemang i politiska partier och andra organisationer. Demokratin är dock inte gammal.

Från 1800-talets slut pågick i Sverige en intensiv kamp för rösträtten, som förverkligades först för män och sedan också för kvinnor. Bland motståndarna till denna politiska utveckling fanns monarkins företrädare, i form av statschef och hov. Under decennierna efter demokratins genombrott anpassades monarkin i viss mån till de moderna tiderna. Sedan den nya regeringsformens tillkomst på 1970-talet har monarken också begränsade formella maktbefogenheter.

Kungen har dock kvar rester av sin makt. Först och främst gäller det förstås själva positionen som statschef, men monarken tilldelas även andra politiska uppgifter. Exempelvis sammanträder regeringen i konselj under kungens ordförandeskap när det anses finnas behov av att hålla honom underrättad om rikets angelägenheter.

På liknande sätt är det vid regeringsskifte, som äger rum vid en särskild konselj inför statschefen. Kungen är även ordförande vid sammanträden med Utrikesnämnden, som väljs av riksdagen. Kungahusets medlemmar har också en stor informell och reell politisk makt som populära mediegestalter.

Trots att vårt land sedan många decennier tillbaka är en demokrati så står statschefsposten fortfarande utanför det demokratiska systemet. Vi anser att monarkin är en rest från den tid då Sverige var en diktatur och att den till sin natur strider mot demokratins grundvärderingar.

Vårt nuvarande statsskick går även stick i stäv mot den i Sverige så utbredda idén om jämlikhet, eftersom det allra högsta ämbetet går i arv inom en och samma familj. I sin pamflett ”Därför är jag republikan” (1955) skrev författaren Vilhelm Moberg följande: ”I ett demokratiskt samhälle strävar man att åt medborgarna genomföra så lika startmöjligheter i livet som möjligt. Men själva vårt svenska statsskick, den ärftliga monarkin, upphäver jämlikhetsprin­cipen.”

Kungahuset är för sin egen framtida existens numera beroende av att förmedla en fördelaktig bild till allmänheten. På senare år har medier förvisso börjat att mer kritiskt granska kungahuset, men till stor del lyckas hovet fortfarande med sin strävan att skapa en bild av att kungafamiljen är oförarglig och står över oss vanliga dödliga.

I denna symboliska form påverkar monarkin demokratin negativt, eftersom den bryter mot de ideal som i övrigt genomsyrar samhället. Kungahusets upphöjda position leder till fjäsk och nationell mystik, vilket i sin tur föder okritiska medborgare och lär människor att beundra individer som inte har uträttat något. Vi anser att offentliga ämbeten ska vara öppna för alla och att tillsättandet ska ske genom val och inte släkttillhörighet.

Det finns alltså många skäl till att kritisera monarkin som statsskick och för att fullborda demokratin genom att införa republik. Ett steg på vägen kan tas redan i dag. Ceremonin under riksmötets öppnande antyder att riksdagen har erhållit sin makt från kungen och inte från folket. Detta borde inte vara acceptabelt i ett land som värnar demokrati och mänskliga rättigheter.

Det finns en person som kan vara en symbol för folkstyret, likheten inför lagarna och det öppna samhället. Vi vill därför rikta en uppmaning till personen i fråga, talmannen: ­Be kungen att stanna hemma och öppna riksmötet själv!

Peter Althin, ordförande Republikanska föreningen f.d. riksdagsledamot (KD)

Mia Sydow Mölleby, vice ordförande Republikanska föreningen riksdagsledamot (V)

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.