Liberalernas partistyrelse har beslutat att ställa sig positiv till EU-kommissionens förslag om en europeisk social pelare. Marknadsekonomi som ger människor förutsättningar för egen försörjning ska kombineras med sociala trygghetssystem – det är det som är socialliberalism. Det ska gälla såväl i Sverige som i övriga Europa, skriver Jan Björklund (L).
Den Europeiska unionen grundades för 60 år sedan för att garantera fred och frihet för människor i Europa. EU är det mest framgångsrika integrationsprojektet i mänsklighetens historia, i dag kan en halv miljard människor röra sig fritt över kontinenten för att studera och jobba samtidigt som företag skapar välstånd på den europeiska inre marknaden.
Liberalerna anser att Sverige ska delta fullt ut i EU. I en värld där Kina växer som ekonomisk stormakt, där Trump motarbetar frihandel och där Putin skapar oro behövs en stark liberal Europeisk union. Utvecklingen mot ett fördjupat samarbete drivs nu på av både Merkel och Macron. Också Sverige måste ta ställning i vägvalet om Europas framtid, som handlar om huruvida vi ska samarbeta mer eller mindre.
Vi liberaler är övertygade om att det behövs ett fördjupat europeiskt samarbete för att lösa stora framtidsutmaningar. Den ekonomiska krisen har lett till arbetslöshet och åtstramningar, framtidstro har på sina håll ersatts med uppgivenhet. Globaliseringen skapar välstånd men också förlorare när fabriker flyttar utomlands på grund av tuffare global konkurrens. Konkurrenskraften och tillväxten ska öka, arbetskraften måste ställa om när jobb försvinner och ersätts av nya, samtidigt som våra samhällen måste hålla ihop vilket kräver sociala reformer. Frånvaron av sociala skyddsnät har i delar av Europa blivit synlig i finanskrisens spår.
Den fria rörligheten, som möjliggör för människor att studera och arbeta i alla EU-länder, är en viktig grundprincip i det europeiska samarbetet. Men den har också lett till att människor flyr social misär för att tigga i mer utvecklade välfärdsländer. Att Rumänien och Bulgarien sviker sina medborgare skapar ett mänskligt lidande och är ohållbart för det europeiska samarbetet. Den fria rörligheten måste värnas, men det kräver mer social trygghet i varje land.
Det europeiska samarbetet har sedan start fokuserat på ekonomisk integration. Själva grundtanken med Kol- och stålunionen var att göra länderna ekonomiskt beroende av varandra och på så sätt förhindra krig. Det finns en bred uppslutning bland EU-länderna kring tanken att social välfärd är en nationell angelägenhet. Men i krisernas spår har frågan om grundläggande sociala rättigheter aktualiserats.
EU-kommissionen föreslår nu ett införande av en så kallad ”social pelare”, ett samarbete om minimistandarder för sociala rättigheter i EU-länderna. Det handlar om rätt till försörjningsstöd för socialt utsatta grupper, om anställningsvillkor och om skydd vid uppsägning i form av till exempel en skälig omställningsförsäkring. Syftet är att stärka människors sociala rättigheter, bidra till ökad tillväxt och konkurrenskraft och samtidigt få det europeiska samarbetet att fungera bättre.
Moderaterna bromsar ett fördjupat EU-samarbete. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna vill se fler ”röda kort”, vilket är en omskrivning för att EU ska växla ned i stället för att växla upp samarbetet.
Sverige uppfyller redan med råge de grundläggande rättigheter som slås fast i den sociala pelaren, men i flera andra länder finns stora brister vilket påverkar förutsättningarna för hela samarbetet. EU ska inte fungera som en socialtjänst för länder som struntar i att ge sina medborgare social trygghet – tvärtom – EU ska ställa krav på varje enskilt medlemsland att garantera goda levnadsvillkor för sina medborgare. Förslaget innebär inte några nya kostnadsåtaganden för unionen, men EU-kommissionen får ett verktyg att trycka på länderna att göra sociala reformer, som sedan följs upp och utvärderas. En social pelare ställer tuffare krav på Rumänien och Bulgarien att ge sina medborgare social trygghet.
Det europeiska samarbetet skapar välstånd och sammanhållning för människor i Europa. För att värna den fria rörligheten och för att ge trygghet till de som slagits ut av ekonomisk kris så krävs det att alla EU-länder garanterar sina medborgare en grundläggande social trygghet. Liberalernas partistyrelse har därför beslutat att ställa sig positiv till förslaget om en europeisk social pelare. Marknadsekonomi som ger människor förutsättningar för egen försörjning ska kombineras med sociala trygghetssystem – det är det som är socialliberalism. Det ska gälla såväl i Sverige som i övriga Europa.
Den sociala pelaren ska ses i ljuset av ett större vägval för EU:s framtid. Efter kriserna har populistiska krafter angripit hela EU-samarbetet, Brexit och Le Pens framgångar är exempel på detta. Det vore ett stort misstag att gå dessa krafter till mötes. Kritiken bottnar i att EU inte har lyckats förhindra eller lösa samtidens kriser. Den kritiken är delvis riktig. Men lösningen ligger inte i att samarbeta mindre, utan i att samarbeta mer. Till exempel kan den mänskliga tragedi som flyktingkrisen inneburit bara lösas genom en gemensam europeisk asylpolitik där alla EU-länder tar ansvar.
Sverige står i dag utanför det tunga viktiga eurosamarbetet, men även utanför bankunionen och en europeisk åklagarmyndighet.
Det är lätt att förstå att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna går emot dessa samarbeten, eftersom de vill att Sverige lämnar EU. Men hur tänker övriga partier? Politiska ledare som i grunden har varit EU-vänliga börjar nu dra slutsatsen att det är dags att försvaga det europeiska samarbetet. Moderaterna bromsar ett fördjupat EU-samarbete. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna vill se fler ”röda kort”, vilket är en omskrivning för att EU ska växla ner i stället för att växla upp samarbetet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet motsätter sig att Sverige är med i de mest centrala EU-samarbetena.
Vi måste föra en diskussion om Sveriges roll i EU. Ska Sverige bli EU:s bromskloss? Ska Sverige sälla sig till länder som Polen och Ungern och bilda en ny missnöjesklubb i EU? Jag ställer inte frågan till V och SD, jag ställer den till övriga partier.
I alliansregeringens första regeringsförklaring skrev vi att ”Sverige skall tydligt och klart tillhöra EU:s kärna”, men vårt land är i stället på väg till EU:s yttersta periferi. Sverige riskerar att hamna vid sidan av, med försvagat politiskt inflytande och ett ekonomiskt mer utsatt läge. För oss liberaler är det givet att Sverige inte ska sitta på läktaren utan att Sverige ska vara med och forma och fördjupa det europeiska samarbete som har gett Europa fred, frihet och välstånd.