Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-11-30 18:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/lagbrott-nar-regionerna-later-privatpatienter-ga-fore/

DN Debatt

DN Debatt. ”Lagbrott när regionerna låter privatpatienter gå före”

Det krävs en stopplag likt den som infördes 2006 – men utan kryphålen som gjorde dåvarande lagstiftning verkningslös, skriver artikelförfattarna.
Det krävs en stopplag likt den som infördes 2006 – men utan kryphålen som gjorde dåvarande lagstiftning verkningslös, skriver artikelförfattarna. Foto: Hampus Lundgren

DN DEBATT 17/11.

Tankesmedjan Katalys: Hundratusentals svenskar med privat sjukvårdsförsäkring går före kön. Det är ett lagbrott.

Men de som begår brottet är inte de privata vårdgivarna, utan regionerna som tecknar avtal i vetskap om att vården inte bedrivs på lika villkor. Regeringens utredare måste nu se till att stoppa detta, skriver John Lapidus, Enna Gerin och Daniel Suhonen.

Hälso- och sjukvårdslagen stadgar att vård ska ges ”på lika villkor för hela befolkningen” och att ”den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården”. Men hundratals vårdgivare, i alla landsändar, på alla vårdnivåer, tar emot olika patientgrupper på olika villkor. 680.000 personer med privat sjukvårdsförsäkring går före alla andra medborgare till dessa kliniker.

Problemet är att denna privata vårdverksamhet innebär ett lagbrott. Syftet med en privat sjukvårdsförsäkring är att få förtur och vårdgivarna skriver på sina hemsidor att vård ges på olika villkor för olika patientgrupper. Så uppmanar det privata och vinstdrivande Capio Lundby sjukhus (numera sålt till franska Ramsay som kontrolleras av australiska Ramsay) sina försäkringskunder att kontakta sitt försäkringsbolag för att få förtur till vården. Så skriver det privata och icke-vinstdrivande Ersta sjukhus att ”försäkringspatienter har en egen handläggare som hjälper din vårdsamordnare och dig rätt till snabb vård”.

Det vilar ett tungt ansvarregeringens utredare Karin Lewin som fått i uppgift att föreslå författningsförslag som ”säkerställer att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar inte får snabbare tillgång till vård eller bättre vård i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården framför patienter utan sådana försäkringar”.

Försäkringsbolagen är beroende av privata vårdgivare som, i huvudsak, är offentligt finansierade.

Lewin kommer att bli hårt uppvaktad av den privata välfärdsindustrin och dess kamporganisationer för fortsatt privatisering av svensk välfärd. Försäkringsbolagen har bransch­organisationen Svensk försäkring till sitt förfogande, en organisation som i åratal har spridit myter om privata sjukvårdsförsäkringar (bland annat att försäkringstagare inte alls går före andra patienter trots att det är själva syftet med försäkringen). De privata vårdgivarna är i sin tur organiserade i en kedja bestående av Vårdföretagarna, Almega och Svenskt näringsliv, tre organisationer som alla bejakar den ojämlika sjukvårdsutvecklingen.

Några liknande kamporganisationer finns inte för den offentliga och gemensamma vården. Det leder till en odemokratisk obalans där privata särintressen får oproportionerligt stort inflytande över dessa statliga utredningar via diverse utfrågningar och remissvar, något som vi hoppas att Lewin ska kunna värja sig för.

I vår rapport ”Privata sjukvårdsförsäkringar bryter mot lagen”, som presenteras i dag, som Lewin bör läsa, analyseras alla delar av brottet mot hälso- och sjukvårdslagen: Hur och var det begås, vem som begår det, vilka som är medbrottslingar, vilka konsekvenserna blir samt hur det ska beivras.

Brottet äger rum på de hundratals kliniker som blandar olika patientgrupper i en enda röra. Men de som begår brottet är inte de privata vårdgivarna, utan alla regioner – samtliga 21 – som tecknar avtal med privata vårdgivare i full vetskap om att vården inte bedrivs på lika villkor.

För att beivra brottet krävs en stopplag som förhindrar regionerna att sluta avtal med privata vårdgivare som samarbetar med försäkringsbolagen. En sådan stopplag infördes av den social­demokratiska regeringen 2006, men lagen var så full av kryphål och undantag att den inte hade någon större verkan.

Lewin bör studera 2006 års stopplag (den revs upp av den borgerliga regeringen 2007) och täppa till alla kryphål och undantag som präglade densamma. Det gäller bland annat de obefintliga sanktionsmöjligheterna och den begränsade räckvidden, där hela primärvården och även vissa sjukhus var undantagna från lagen.

En annan sak Lewin bör studera är den statliga sponsringen av privata sjukvårdsförsäkringar via skatteavdrag. I juli 2018 kom en lag om förmåns­beskattning, något som föga oväntat fick den privata välfärdsindustrin att gå i taket. Tillsammans med Skandia gjorde Svensk försäkring en skrivelse till Skatteverket, som genast omprövade sitt ursprungliga ställningstagande. Nu skulle endast 60 procent av försäkringen beskattas, och vips hade alltså Svensk försäkring lyckats förhandla bort nästan halva lagstiftningen.

I grunden är det vinstdriften i sjukvården som möjliggör det brott som Lewin ska beivra.

Dessa båda åtgärder – förmånsbeskattning och stopplag – kommer emellertid att vara tillfälliga och ständigt omtvistade så länge det finns privata försäkringsbolag och privata vårdgivare som verkar inom det svenska sjukvårdssystemet.

För att permanent komma till rätta med brottet mot hälso- och sjukvårdslagen krävs därför ett förbud mot vinstdrivande aktörer i sjukvården. Det är vinstdrivande aktörer som har möjliggjort framväxten av försäkringsindustrin inom svensk sjukvård. Det var privatiseringen av driften, med början på tidigt 1990-tal, som skapade förutsättningar för ökad privatisering av finansieringen via privata sjukvårdsförsäkringar.

Försäkringsbolagen är beroende av privata vårdgivare som, i huvudsak, är offentligt finansierade. Utan sin offentliga finansiering skulle de privata vårdgivarna inte klara sig. Och utan dessa privata – men offentligt finansierade – utförare i massomfattning, på alla vårdnivåer och i alla landsändar, hade försäkringsbolagen inte haft någonstans att skicka sina 680.000 kunder.

För att efterleva utredningens direktiv måste Lewin resa frågan om vinster i välfärden eller, närmare bestämt, vinster i sjukvården. I grunden är det vinstdriften i sjukvården som möjliggör det brott som Lewin ska beivra.

Brottet mot hälso- och sjukvårdslagen möjliggörs även av den parallella infrastruktur som byggts upp bestående av sådant som vårdsamordnare, skadereglerare, bokningssystem (Boka Doktorn) och expertgrupper av medicinska professorer som strider för vårdgivarnas respektive försäkringsbolagens räkning.

TCO:s tystnad är anmärkningsvärd. I USA lyssnade facken till försäkringsbolagens locktoner, och i dag är det många amerikanska fack som aktivt motarbetar vård på lika villkor.

En annan förutsättning är att allt fler aktörer dras in i systemet. Vissa mer och andra mindre medvetna om hur detta parallella system undergräver vårt gemensamma sjukvårdssystem. Här återfinns de 680 000 försäkrings­tagarna och alla arbetsgivare genom vilka 70 procent av alla försäkringar tecknas.

Men här återfinns i allt större utsträckning även fackförbund. LO är emot den här utvecklingen, men tjänstemannafacken Saco och TCO låter allt fler av sina medlemsförbund erbjuda privata sjukvårdsförsäkringar åt sina medlemmar. För TCO är detta en känslig fråga. Gång på gång har man undvikit att svara på frågor om hur man ställer sig till att medlemsförbunden skriver avtal med försäkrings­bolagen.

TCO:s tystnad är anmärkningsvärd. I USA lyssnade facken till försäkringsbolagens locktoner, och i dag är det många amerikanska fack som aktivt motarbetar vård på lika villkor. På samma sätt riskerar TCO:s agerande att låsa fast de svenska facken vid en ojämlik sjukvårdsmodell.

Den snabba framväxten av privata sjukvårdsförsäkringar förändrar gradvis vårt sätt att se på sjukvård, från en mänsklig rättighet på lika villkor för alla medborgare till en vara som vilken som helst i en marknadsekonomi. Den snabba framväxten av sjukvårdsförsäkringar raserar den svenska, gemensamma sjukvårdsmodellen, för med ett parallellt system har vi ingen gemensam sjukvård längre.

Det är dags för de partier som tror på den gemensamma sjukvårdsmodellen att ta politisk strid för dess framtid. Brottet mot hälso- och sjukvårdslagen måste stoppas om vi vill ha en jämlik sjukvård på lika villkor i vårt land. Vi hoppas att Karin Lewins utredning blir vändpunkten som på allvar sätter stopp för utvecklingen där principen om vård efter plånbok alltmer kommit att ersätta den svenska principen om vård efter behov.

Ämnen i artikeln

Sjukvård
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt