Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 23:27 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/landet-maste-regeras-vi-behover-farre-partier/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Landet måste regeras – vi behöver färre partier”

Två motstridande intressen står mot varandra i valet till riksdag (och även till kommunal- och landstingsval förstås). Det ena är att varje röst bör väga lika tungt. Den andra är att landet skall regeras, skriver Evert Svensson.
Två motstridande intressen står mot varandra i valet till riksdag (och även till kommunal- och landstingsval förstås). Det ena är att varje röst bör väga lika tungt. Den andra är att landet skall regeras, skriver Evert Svensson. Foto: Jessica Gow/TT

DN DEBATT 26/8. Dagens parlamentariska röra är resultatet av det valsystem som beslutades i mitten av 1960-talet med millimeterrättvisa och en spärr på 4 procent. Men den nuvarande politiska situationen är inte bra och mest förvirrande för väljarna. Det behövs ett nytt valsystem som ger färre och större partier, skriver Evert Svensson, fd riksdagsledamot (S).

VAL 2018

Det blir alltmer uppenbart att vi åter behöver en ny författningsutredning för att se över vallagen.

Tv-debatterna synliggör vilka svårigheter svensk politik har råkat in i. Åtta män och kvinnor radas upp i en halvcirkel. Alla skall ha tid att säga sin mening, framföra sitt partis politik, ta repliker. När debatten är slut är tittarna mest förvirrade om de inte tidigare har bestämt vilken politik de föredrar, vilken grundinställning de har. Väljarna vet varken ut eller in. Totalt virrvarr med andra ord. Den politiskt och historiskt erfarne Gunnar Wetterberg har nyss i en kolumn i Expressen (19/8) luftat denna problematik och skriver, jag citerar, ”Sverige behöver partier stora nog att ta ansvar”.

Denna röra är resultatet av det valsystem som beslutades i mitten av 1960-talet – millimeterrättvisa med en spärr på 4 procent. När enkammarriksdagen infördes måste ett nytt valsystem införas. Grundlagsberedningen (tillsatt 1966, inte att förväxlas med grundlagsutredningen, tillsatt av regeringen Persson 2004) hade lagt ett förslag som alla partier hade kunnat godta – i trötthetens tecken.

Jag var ganska ny i riksdagen när vi vid ett gruppmöte (S) beslutade att ställa oss bakom detta valsystem. Frågan hade utretts i åratal utan att man hade kommit fram till något resultat. Riksdagens ledamöter var, som sagt, helt enkelt trötta på frågan och såg väl det föreslagna systemet mest som ett Alexanderhugg. Tage Erlander ville som bekant ha ett valsystem som gav klara utslag. Han fick ett valsystem som var raka motsatsen.

Nu är inte frågan om ett nytt valsystem det lättaste att genomföra. Varje parti bevakar sitt behov av mandat. I detta läge är det bara två partier som kan genomföra ett sådant här valsystem – Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans.

Socialdemokraterna var en gång för majoritetsval i enmansvalkretsar (som i Storbritannien och USA) men stannade sedan för ett proportionellt valsystem.

Ingemund Bengtsson, riksdagsledamot från Halland och talman 1979–1988, hade blivit gruppledare för Socialdemokraterna och han presenterade det nya förslaget från Grundlagsberedningen för oss: 310 fasta mandat och 39 tilläggsmandat och med en spärr på 4 procent. Dessa 4 procent var en kompromiss. S hade förordat 3 procent (!) vid förhandlingarna kring den nya vallagen medan Folkpartiet ville ha 5 procent. Bertil Ohlin, som då var FP:s ledare, var rädd att det nybildade KDS skulle ta röster från FP, en icke helt obefogad rädsla skulle det visa sig. I till exempel Göteborgs södra skärgård med tidigare stor uppslutning kring Folkpartiet gick de flesta över till KDS.

Jag hade vid den tiden god sömn men den natten låg jag vaken och grubblade. Jag såg framför mig 1920-talets svårigheter i regeringsfrågan, som Tage Erlander också fruktade. På morgonkvisten sökte jag upp min vän Hilding Johansson (S) som då var Socialdemokraternas gruppledare i Konstitutionsutskottet. Han försökte trösta mig med att Socialdemokraterna säkert med sitt stora röstetal skulle klara regeringsfrågan. Mitt svar var – kan du inte läsa valstatistiken.

Det blev värre än vad jag då anade. I dag samlas våra småpartier kring dessa 4 procent och där får de alla kalla fötter – utanför eller innanför spärren, det är frågan den 9 september.

Två motstridande intressen står mot varandra i valet till riksdag (och även till kommunal- och landstingsval förstås). Det ena är att varje röst bör väga lika tungt. Den andra är att landet skall regeras. I det senare fallet krävs det handlingskraftiga partier som kan ta ansvar.

I detta läge dyker den gamla tanken upp om ett majoritetssystem i enmansvalkretsar liknande det som finns i till exempel Storbritannien. Men det är ett trubbigt förslag och som hotar att vi får ett rött Sverige i norr och ett blått i söder. Så är det i Storbritannien med Skottland som ett rejält fäste för Labour och med de konservativa i söder. Dessutom får Liberalerna med sina omkring 10–15 procent i valen till Underhuset nöja sig med en förhållandevis liten utdelning i mandat, något tiotal av 650 ledamöter. Nej, ett majoritetsval i enmansvalkretsar är inte bra.

Borde man inte i detta förvirrade läge kunna pröva ett mellanting? 

Låt oss säga att vi hade mindre och slutna valkretsar på 5 eller 7 mandat, således utan utjämningsmandat. Det skulle kräva 20 procent i röster vid valkretsar på 5 mandat och vid 7 mandat omkring 15 procent för att komma in i riksdagen. Normalt skulle det också innebära att det udda mandatet utfaller antingen åt vänster eller höger och kan därmed förhoppningsvis skapa en stark majoritet åt det ena eller andra hållet. Det skulle också ge utrymme för våra tre bärande politiska idéer: demokratisk socialism, liberalism och konservatism. Vid tre eller möjligen fyra partier skulle sikten bli mycket klarare.

Nu är inte frågan om ett nytt valsystem det lättaste att genomföra. Varje parti bevakar sitt behov av mandat. I detta läge är det bara två partier som kan genomföra ett sådant här valsystem – Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans. De borde därför ta sig samman efter valet den 9 september och pröva en ändring utan hänsyn till småpartierna. Dessa blir säkert ledsna men kommer snart att finna sin plats i något av de stora partierna. Landets intresse måste gå före. En ny författningsutredning är nödvändig.

Jag har själv erfarenhet av en mindre grupps inflytande i ett stort parti. Broderskapsrörelsen är ju inget parti men vi är delaktiga i den socialdemokratiska politiken och kan – och har gjort så i många frågor – påverkat politiken. Eller ta Kvinnoförbundets (S) inflytande. Detta har inte varit dåligt under åren. Företrädare för små partier kring 4 procent kan hålla fina tal, partiledarna kan bli kända ansikten men vid voteringarna står de sig slätt.

Hur som helst, den nuvarande politiska situationen är inte bra och för väljarna mest förvirrade. Det behövs ett nytt valsystem. Om man på samma gång kunde göra upp om hur valet av talman skall gå till vore det också en vinning. Denne bör vara oberoende och inte väljas av någon tillfällig riksdagsmajoritet.

DN Debatt.26 augusti 2018

Debattartikel

Evert Svensson, fd riksdagsledamot (S):
”Landet måste regeras – vi behöver färre partier”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.