Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Landstingen slarvar bort gratis glasögon till barn”

Priset för landstingens passivitet betalas i detta nu av barn som precis börjat skolan, men inte kan se att läsa ordentligt, skriver Lena Holm.
Priset för landstingens passivitet betalas i detta nu av barn som precis börjat skolan, men inte kan se att läsa ordentligt, skriver Lena Holm. Foto: FREDRIK SANDBERG TT

Glasögonreformen som kom 1 mars i år har fått ett uselt genomslag. Bara i Kalmar län har man gjort en upphandling med ett antal optiker så att alla barn i regionen slipper betala för sina glasögon. Övriga landsting har misslyckats med att genomföra reformen på ett effektivt och rimligt sätt, skriver Lena Holm, Majblommans riksförbund.

Den 1 mars i år trädde en lagändring i kraft, i syfte att ge alla barn med synnedsättning kostnadsfria glasögon. Majblommans volontärer och barnfamiljer i hela landet jublade. Äntligen skulle barn slippa se dåligt och halka efter i skolan, av den sorgliga anledningen att mammas pengar inte räcker.

Reformen bygger på att regeringen öronmärkt 120 miljoner kronor per år för barnglasögon, och det åligger landstingen att ge bidrag på det sätt som anses mest ändamålsenligt. En självklar åtgärd vore att göra en upphandling. Då skulle de 800 kronor per barn som landstingen får från staten förslå. En enkel uppgift för förvaltningsapparater som dagligen jobbar med upphandling, kan tyckas.

Glasögonreformen har dessvärre visat sig få uselt genomslag. Endast i Kalmar län har man gjort en upphandling med ett antal optiker enligt LOV, så att alla barn i regionen slipper betala för sina glasögon. Övriga landsting har misslyckats med att genomföra reformen på ett effektivt och rimligt sätt. Barnkonventionen skrivningar om varje barns rätt till hälsa och utveckling lyser med sin frånvaro.

En ny kartläggning som Majblommans Riksförbund genomfört visar som sagt att endast en region har gjort en upphandling, så att barn kan erbjudas helt kostnadsfria glasögon. Övriga landsting tycks slentrianmässigt ha betraktat glasögonbidraget som ett administrativt uppdrag att genomföra med minsta möjliga motstånd. Men priset för glasögon och synundersökning överskrider ofta bidraget.

 

Skolsköterskor berättar för Majblomman att de tvingas dela ut huvudvärkstabletter till elever med överansträngda ögon, varje dag. Det är under all kritik att sådana ”lösningar” fortfarande förekommer.

 

Majoriteten av regionerna låter alltså optiker fakturera 800 kronor och barnfamiljer betala överskjutande belopp. En mindre grupp landsting kräver att familjerna lägger ut pengar, för att sedan betala ut bidraget mot kvitto. Båda uppläggen utgör i sig trösklar som stänger ute ekonomiskt utsatta barn med synnedsättning. De löper stor risk att bli sittande i skolbänken, utan glasögon. Detta är uppenbart för alla med baskunskaper om barns villkor i familjer utan ekonomiska marginaler.

Sedan 2006 har samtliga regioner självständigt förbättrat sina regelverk med olika subventionssystem, mot bakgrund av rapporter från såväl Majblomman som Socialstyrelsen. Problemet har varit att rätten till hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen har tolkats olika från landsting till landsting. Beloppen som medgetts barn har varierat, och få regioner har erbjudit helt kostnadsfria glasögon till och med 18 år. Barn med synnedsättning har i praktiken hamnat i ett lotteri där ålder och folkbokföringsort avgjort vilket stöd de fått.

Rätt genomförd hade glasögonreformen raderat ut denna brist på jämlikhet. Strikt sett skulle man visserligen kunna säga att regionerna har lyckats härvidlag. Alla barnfamiljer har i dag lika svårt att få 800 kronor att räcka till glas, bågar och synundersökning. Men avsikten med lagändringen har givetvis inte varit att alla barn skulle få lika otillfredsställande villkor, utan att alla landsting äntligen skulle leva upp till hälso- och sjukvårdslagen och Barnkonventionen.

Den utlovade förbättringen har inte bara förvandlats till en stor besvikelse för alla pressade barnfamiljer utan också för våra volontärer, som räknat med att samhället äntligen skulle ta sitt fulla ansvar. Av nämnda regelverk framgår tydligt att den som har en funktionsnedsättning också har rätt till hjälpmedel.

Majblommans 650 lokalföreningar tar fortfarande emot ansökan på ansökan om bidrag till barnglasögon. Våra volontärer har sedan i våras larmat om att det kommer in ansökningar om bidrag till det överskjutande beloppet. Självklart fortsätter vi att stötta så många barn som möjligt, men konstaterar samtidigt att den nya ordningen gör det dyrare än när barn direkt får glasögon genom Majblommans egen upphandling.

På grund av landstingens oförmåga att erbjuda alla barn glasögon, har vi i många år tagit ansvar genom ett samarbete med en optikerkedja. Villkoren i detta avtal bekräftar att det statliga bidraget om 800 kronor skulle räcka till så väl syndundersökning som glas och valfria bågar. Givetvis skulle även landstingen kunna förhandla fram bra glasögonpaket för barn med synnedsättning. Att upphandling med 800 kronor är fullt möjligt för landstingen är också uppenbart med tanke på att svenska regioner sedan länge har gedigna glasögonavtal för sin personal, enligt arbetsmiljölagen.

Att som landstingen i dag, bara pytsa ut standardbidraget mot faktura är ineffektivt, och gynnar i princip bara näringsidkare som säljer glasögon. Det torde varken ha varit regeringens eller landstingens avsikt att gynna optikerbranschen. Det borde dessutom ligga i alla seriösa optikers intresse att förhandla fram riktigt bra glasögonavtal med landstingen.

En nedslående aspekt av den hittills misslyckade reformen är att många landsting raserar vad de faktiskt har byggt upp under flera år. Att man samtidigt struntar i att förvalta reformen på ett ansvarsfullt sätt är mycket anmärkningsvärt. Landstingen bör omgående vidta rejäla åtgärder så att reformen får förverkligas så som det är tänkt. Om ett landsting har lyckats handla upp ett bra avtal så borde övriga regioner tämligen enkelt kunna följa efter.

Priset för landstingens passivitet betalas i detta nu av barn som precis börjat skolan, men inte kan se att läsa ordentligt. Lärarna försöker hjälpa till genom att låta alla som ser dåligt sitta långt fram i klassrummet. Skolsköterskor berättar för Majblomman att de tvingas dela ut huvudvärkstabletter till elever med överansträngda ögon, varje dag. Det är under all kritik att sådana ”lösningar” fortfarande förekommer. Skolpolitiskt sett är det vansinne att barn förväntas tillgodogöra sig stora delar av sin grundskoleutbildning utan nödvändiga hjälpmedel. För individen som drabbas är det mycket frustrerande och många gånger rent förödande.

Att kunna få glasögon utan kostnad handlar ytterst om alla barns rätt till god hälsa och utveckling. Med detta i minnet borde det vara självklart för landstingen att tänka om, och göra ordentliga upphandlingar som omfattar synundersökning och synhjälpmedel, per omgående.

Bakgrund.Majblomman

Majblommans riksförbund arbetar för att förbättra barns villkor i Sverige.

Insamlingen bygger på att närmare 80 000 barn säljer majblommor.

Majblommans 650 lokalföreningar arbetar med bidrag till barn. För tio år sedan slog de larm om ett ökat antal ansökningar om glasögon.

DN Debatt.2 september 2016

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.