DN Debatt. ”Lärarna måste få mandat att bestämma över eleverna”

Få frågor är så omdebatterade som skolan. Det är i grund och botten bra, då det tyder på att det finns ett stort intresse för skolan hos såväl politiker som allmänhet. Däremot så finns det ett problem med den svenska skoldebatten: Den tenderar att fokusera på systemfrågor som exempelvis förslag om karriärtjänster för lärare och antal undervisningstimmar för elever. Sådana frågor har begränsad betydelse för elevernas kunskapsresultat och deras sociala utveckling. En förbisedd fråga som vi menar har en stor betydelse för elevernas välmående och kunskapsutveckling är disciplinen i de svenska klassrummen.

Med disciplin avser vi tydliga strukturer och konsekvenser som syftar till att upprätthålla en trygg och förutsägbar skolmiljö. Det finns tecken på att disciplinen i skolan är eftersatt. Det märks dels i den påtagliga ökningen av allvarligt fysiskt våld i grund- och gymnasieskolan. Häromdagen framkom det att antalet anmälningar om hot och grovt våld i skolan har näst intill fördubblats de senaste fem åren. Många anmälningar handlar om våld som begås av elever mot lärare eller annan skolpersonal. Det kan handla om lärare som blir skallade, får håret bortslitet eller blir sparkade av elever. Det är grova exempel, men högst verkliga.

Det finns ett krav på att reglerna ska utarbetas tillsammans med eleverna. Det utgår från en felaktig idé om att barn besitter den kognitiva och sociala mognad som krävs för att förstå vilka regler som måste finnas för att studiemiljön i skolan ska säkras.

Det finns andra, mer subtila, tecken på avsaknaden av disciplin. En internationell undersökning visar exempelvis att andelen elever i årskurs nio som kommer försent är störst i Sverige av samtliga OECD-länder. Därtill så visar den internationella Talisundersökningen att Sverige toppar statistiken när det gäller andelen lärare som arbetar i skolor där hot och glåpord mellan elever är vanligt förekommande. Skolverkets rapport ”Attityder till skolan” visar dessutom att cirka var fjärde elev i högstadiet och gymnasieskolan upplever att de störs i sitt arbete av andra elever på nästan alla lektioner.

Det finns flera anledningar till att ordningsproblemen måste minska i skolan. Det handlar inte minst om lärarrekryteringen. Lärare saknar i dag tillräckliga medel och mandat för att skapa lugn och ro i skolmiljön. En arbetsmiljö som präglas av stök, oordning och brist på disciplin är inte en attraktiv miljö för en ämnesintresserad akademiker. Det har gått så långt att var femte lärarstudent har funderat på att hoppa av utbildningen på grund av förekomsten av våld och hot ute på skolorna. Den undermåliga arbetsmiljön för lärare skapar en ond cirkel, i vilken skolor med mer stök har svårare att rekrytera erfarna lärare, trots att de ofta har ett elevunderlag med större behov.

Oordningen inverkar även starkt negativt på elevernas kunskapsutveckling och trygghet.

Frågan om studiero och trygghet har även en kognitiv funktion. För att inlärning ska kunna ske måste distraktionerna i klassrumsmiljön hållas till ett minimum. Människans kognitiva kapacitet är högst begränsad och när det finns störande objekt i närheten, eller till och med något som upplevs som hotfullt, så kommer det att uppta elevernas koncentration i en såpass stor utsträckning att det i princip omöjliggör fokus på skolarbetet. Vi människor är evolutionärt betingade att prioritera vår kognitiva kapacitet åt att hantera eller undvika hot i vår närhet. Ett otryggt klassrum, med våldsamma elever eller surrande mobiltelefoner, är således en mardrömslik inlärningsmiljö utifrån ett kognitivt perspektiv.

I syfte att öka tryggheten i skolan bör följande åtgärder vidtas:

Ta bort kravet på elevinflytande för ordningsregler. Alla skolor ska enligt skollagen ha ordningsregler, vilket är bra. Det finns dock samtidigt ett krav på att reglerna ska utarbetas tillsammans med eleverna. Det utgår från en felaktig idé om att barn besitter den kognitiva och sociala mognad som krävs för att förstå vilka regler som måste finnas för att studiemiljön i skolan ska säkras. Ett tydligt exempel på kravet på elevinflytande är att Skolinspektionen tidigare har kritiserat Internationella Engelska skolan för att bryta mot skollagen för att de inte lät eleverna vara med och bestämma över skolans gemensamma regler, som handlade om att komma i tid till lektionen och inte skräpa ner i skolan.

Förtydliga skolledarens ansvar att vidta disciplinära åtgärder. Rektorer har i dag tillåtelse att vidta vissa åtgärder mot elever, som exempelvis kvarsittning eller avstängning, för att säkra studieron i skolan. Problemet är att ytterst få skolor tillämpar dem. Av de kommunala Stockholmsskolorna är det exempelvis endast sex procent som låter elever sitta kvar om de har skolkat eller misskött sig. När stök och bråk får stå utan konsekvenser gör det att skötsamma elever förlorar tron på att skolan är en rättvis och jämlik plats. Regler utan konsekvenser är inga regler. Skollagen bör klargöra att rektorer är skyldiga att vidta disciplinära åtgärder vid exempelvis upprepade brott mot ordningsreglerna. Därtill bör möjligheten för elever och vårdnadshavare att överklaga beslut om avstängning kraftigt begränsas.

Främja lärarnas roll som auktoriteter i skolan. Det är lätt att tro att en skolmiljö utan auktoriteter är en bra miljö för barn. Men när lärarna lämnar ifrån sig auktoriteten så kommer någon eller några elever snabbt att fylla det tomrummet. För att inte ”Flugornas herre” ska råda i skolan måste de vuxna, alltså lärarna, ha ett tydligt mandat att bestämma över eleverna. I dag är lärare oroade för att bli anmälda av elever om de griper in i exempelvis ett bråk. Nära fyra av tio lärare uppger att de har blivit hotade med att bli anmälda av elever eller föräldrar. Skolan fokuserar mycket på elevers rättigheter, men när enskilda elever tillåts ta över lärarnas auktoritet så drabbar det främst övriga elevers rättigheter. Därför bör värdegrunden, som reglerar skolans verksamhet, uppdateras med skrivningar som fastställer att elever är skyldiga att visa respekt gentemot sina studiekamrater, lärare och övrig skolpersonal. Därtill så bör ordningsbetyg införas.

Under lång tid har det skett ovetenskapliga experiment i den svenska skolan. De senaste decennierna har man testat idéer som utgått från en alltför naiv syn på elevernas förmåga och kapacitet. Det har handlat om att allt ifrån skolverksamheten ska vara med och styras av elever till att eleverna själva ska få styra över sin egen undervisning. På senare tid har även elevledda utvecklingssamtal börjat bli allt mer populärt. Inom den pedagogiska debatten har det inte sällan ansetts eftersträvansvärt att låta lärare lämna över ansvar till eleverna. Vi menar att utvecklingen varit direkt kontraproduktiv, då den har gynnat elever som kommer från hem med starkt socialt och kulturellt kapital och missgynnat elever som kommer från icke-priviligierade hem.

Elever är barn, och barn behöver vuxna som kan styra dem till att göra rätt val och undervisa dem så att de kan förvärva nya insikter. Det i sin tur förutsätter att lärarna är auktoriteter i skolmiljön.