Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Lärarstudenter saknar läs- och skrivfärdigheter”

Det är skäl att särskilt lyfta fram att ifall vi utbildar lärare som inte behärskar språket riskerar vi i förlängningen att reproducera bristande kunskaper, skriver artikelförfattaren.
Det är skäl att särskilt lyfta fram att ifall vi utbildar lärare som inte behärskar språket riskerar vi i förlängningen att reproducera bristande kunskaper, skriver artikelförfattaren. Foto: Bertil Ericson / TT

Uppskattningsvis 20 procent av lärarstudenterna har svårigheter med grundläggande läs- och skrivfärdigheter, samtidigt som man från politiskt håll vill främja ett brett del­tagande i utbildningen. För att det ska vara möjligt måste ett basår inrättas för att ge studenterna verktyg för att klara studierna, skriver universitetslektor Tünde Puskás.

Att komma in på en lärar­utbildning är i dag mycket lätt. Lärarnas Tidning påtalade redan år 2015 att det på vissa lärarprogram räcker med 0,05 poäng på högskoleprovet för att bli antagen. Det här betyder i klartext att det i dag finns studenter vid lärarutbildningarna som inte har tillräckliga färdigheter i svenska för att tillgodogöra sig utbildningen. Samtidigt vill man från politiskt håll främja ett brett deltagande i högskoleutbildningen. Enligt ett lagförslag från regeringen ska högskolorna aktivt främja ett brett deltagande i utbildningen det vill säga att fler ”ska söka, påbörja och fullfölja en högskoleutbildning”. Syftet med förslaget är vällovligt, men dess tillämpning riskerar att resultera i att det antas ytterligare studenter som är illa förberedda för högskolestudier. På sikt kommer detta att innebära att det även utexamineras lärare med bristfälliga kunskaper såvitt inte lärosätena ges ytterligare resurser för att ge extra undervisning för svaga studenter.

Att bli antagen till en utbildning garanterar inte att studenten slutför sin utbildning, men mot bakgrund av formuleringen i det nya förslaget kan det uppfattas som att högskole­utbildningarna ska bära ansvaret för att studenter som vid antagning till utbildningen inte behärskar svenska på en sådan nivå som krävs för högskolestudier blir lärare. Det har framhållits att ytterligare resurser skulle användas till att hjälpa de studenter som behöver extra stöd för att klara av utbildningen. Det som däremot inte har diskuterats är hur universitetslärarnas uppdrag påverkas av utvecklingen.

De flesta universitetslärare förstår att studenter kan behöva hjälp med att utveckla ett akademiskt språk, men stödet handlar numera allt oftare om att hjälpa de uppskattningsvis 20 procent av studenterna som har uppenbara svårigheter med grundläggande läs- och skrivfärdigheter. Detta är ofta inte en fråga om utländsk bakgrund. Problemet är nämligen minst lika vanligt hos studenter med svenska som modersmål som hos studenter med annat modersmål än svenska. Studenter som har språksvårigheter redan vid antagningen tenderar oavsett bakgrund att bli bärare av ett problem som är näst intill omöjligt att åtgärda vid en högskola eller universitet.

En universitetslektor är specialist på ett visst område med ett uppdrag att belysa, problematisera och diskutera kunskap och kunskapssyn inom ramen för sin expertis. I vardagen möter däremot universitetslärare ofta situationer där ämneskunskaperna hamnar i skymundan, eftersom så många studenter inte förmår tillgodogöra sig studiematerialet eller formulera sina egna tankar kring det. Det kan låta absurt, men allt oftare diskuterar lärarkollegiet huruvida man kan godkänna svar på skriftliga examinationer där det inte står klart vad studenten egentligen menat, eftersom den språkliga framställningen är så bristfällig. Hur ska vi kunna bedöma innehållet när vi inte kan vara säkra på om vi tolkar studentens svar rätt?

Förmågan att läsa akademiska texter, som till sin karaktär är både längre och mer komplexa än de texter man läser till vardags, är något som en lärare som undervisar på högskolenivå borde kunna utgå ifrån att studenterna har med sig när de antas till en utbildning. Tyvärr ser det alltså inte ut så i dag. Vi kan under rådande omständigheter inte genomföra vårt uppdrag att erbjuda en hög akademisk utbildning om vår tid gång på gång går åt till att underkänna studenter vars texter består av idel bisatser, ofullständiga meningar eller upprepade syftningsfel. Till slut brukar många av dessa texter ändå bli godkända. Har en lärare läst och kommenterat en text tre gånger så har han eller hon också påtalat tillräckligt många fel för att man ska börja finna texten åtminstone någorlunda läslig. Till slut drabbas läraren av en känsla av maktlöshet och kraven för godkänt sänks.

I en skola som länge har haft problem med sjunkande resultat och där snart en fjärdedel av eleverna har ett annat språk än svenska som sitt modersmål är det en rättvisefråga att alla lärare vi utbildar har hög kompetens i svenska språket.

Man skulle kunna säga att universitetsläraren tilldelats ett osynligt tidskrävande uppdrag att försöka förstå mer eller mindre obegripliga studentarbeten och försöka få studenterna att bli godkända på utbildningen. Ett brett deltagande kan enbart fungera om det är möjligt att samtidigt ställa krav på bibehållen hög nivå på utbildningen. I annat fall är risken stor att läraryrkets status sjunker ytterligare. Många lärare har utomordentliga ämneskunskaper och gör ett fantastiskt jobb ute i skolorna. Däremot vet vi som arbetar inom lärarutbildningen att det även finns studenter som tar sig igenom utbildningen utan att behärska akademiskt skrivande och som sällan eller aldrig läser vare sig skön- eller facklitteratur. Hur kan en lärare som själv har svårt med att läsa och skriva väcka elevernas intresse för att göra det? Hur kan en förskollärare som har svårt att läsa fånga barnens intresse för berättelser?

Det kan inte rimligtvis ingå i en universitetslärares uppdrag att lära ut grundläggande läs- och skrivfärdigheter. Detta är inte enbart en kostnadsfråga utan även en rättvise- och jämlikhetsfråga. Ifall stora resurser läggs på vissa studenters skrivutveckling kommer det att drabba ämnesutbildningen för andra studenter. Dessutom kommer ett implicit uppdrag som inte ingår i tjänstebeskrivningen att drabba universitetslärarnas arbetsmiljö och kanske även välbefinnande. Det är skäl att särskilt lyfta fram att ifall vi utbildar lärare som inte behärskar språket riskerar vi i förlängningen att reproducera bristande kunskaper. Därtill kommer att vi också riskerar att en viss grupp utexaminerade lärare hamnar i skolor där andra lärare inte vill undervisa. Då försämras dessa skolors resultat ytterligare, det vill säga de elever som verkligen skulle behöva de bästa lärarna får dem inte.

Många tekniska och naturvetenskapliga linjer har sedan 1992 infört ett akademiskt basår för att de har insett att deras studenter saknar grundläggande verktyg för att klara av högskolestudier. Borde vi inte inse att på motsvarande sätt som matematiken är en naturvetares eller ingenjörs främsta verktyg är det svenska språket i tal och skrift en lärares främsta verktyg? För att det nu aktuella förslaget om ett breddat deltagande ska kunna genomföras på ett konstruktivt sätt måste ett motsvarande basår inrättas vid lärarutbildningarna. I en skola som länge har haft problem med sjunkande resultat och där snart en fjärdedel av eleverna har ett annat språk än svenska som sitt modersmål är det en rättvisefråga att alla lärare vi utbildar har hög kompetens i svenska språket. Utan hög kompetens i svenska kan ingen lärare utföra sitt uppdrag.

DN Debatt. 28 november 2017

Debattartikel

Universitetslektor Tünde Puskás:
”Lärarstudenter saknar läs- och skrivfärdigheter" 

Repliker

Högstadieläraren Isak Skogstad:
”Antagningskraven till lärarutbildningarna måste skärpas”

Matilda Gustafsson, ordförande i Lärarförbundet Student:
"Fixa systemet, bygg inte ett nytt"

Lotta Bergman, Cecilia Olsson Jers och Camilla Thurén på Malmö högskola:
Puskás bild av lärarstudenterna stämmer inte”

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.