Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 16:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/las-kan-reformeras-om-ratt-till-kompetensutveckling-ges/

DN Debatt

DN Debatt. ”Las kan reformeras om rätt till kompetensutveckling ges”

Om arbetstagarnas skicklighet ska få ett större genomslag vid uppsägningar är det rimligt att arbetstagare först får möjlighet att få de kunskaper som arbetet kräver, skriver artikelförfattarna.
Om arbetstagarnas skicklighet ska få ett större genomslag vid uppsägningar är det rimligt att arbetstagare först får möjlighet att få de kunskaper som arbetet kräver, skriver artikelförfattarna. Foto: Bertil Ericson / TT, Bertil Ericson/TT

DN DEBATT 10/1. Om turordningsreglerna i Las ändras så att kompetens väger tyngre än i dag behövs reformer som gör att löntagarna får trygga ekonomiska möjligheter att själva ta ansvar för sin kompetensutveckling. Till exempel genom någon ny form av generellt kompetensutvecklingssystem för yrkesverksamma, skriver Roger Mörtvik och Carin Ulander-Wänman.

Rätta artikel

I samtalen om regeringsbildandet har en reformering av l agen om anställningsskydd, Las, blivit aktuell. Denna fråga har varit en svårknäckt och känslig nöt; dels på grund av att Las är väldigt viktig för många löntagares trygghet på arbetsmarknaden, dels genom att Las praktiska tillämpning utgör en central del av maktbalansen i den svenska partsmodellen. Alla försök att drastiskt förändra denna balans, utan stöd av parterna, riskerar därför att bli kontraproduktiva.

Vi är dock övertygade om att det går att reformera lagstiftningen, om man samtidigt stärker de enskilda löntagarnas trygghet i omställningen. Detta förutsätter dock att vi i högre grad börjar se Las kopplat till förutsättningar och rätt för löntagare att utveckla sin kompetens.

Arbetstagares kompetens har sedan Las trädde i kraft spelat stor roll. Det krävs att arbetstagaren vid arbetsbrist har tillräckliga kvalifikationer för de arbeten som blir kvar för att få behålla sin anställning. Tillräckliga kvalifikationer betyder däremot inte en rätt för arbetsgivare att behålla arbetstagare med bäst kompetens.

Anställda i verksamheter med stora behov av kompetensförnyelse har ett relativt svagt anställningsskydd i dag.

För att förstå hur det ser ut kan följande principer belysas kortfattat: Arbetsgivarens företagsledningsrätt, arbetsgivarens omplaceringsskyldighet, villkoret om tillräckliga kvalifikationer och turordningsreglerna.

1. Arbetsgivarens företagsledningsrätt. En arbetsgivares företagsledningsrätt innebär en rätt att bestämma verksamhetens omfattning, inriktning, organisation och de kvalifikationskrav som ska gälla för olika befattningar. Arbetsgivaren avgör om arbetsbrist före­ligger, hur den ska förläggas och hur många anställda som måste sägas upp. Vid en driftsinskränkning kan arbetsgivaren välja att ändra kvalifikationskraven för befattningar och arbetstagaren måste då uppfylla dessa. Även en arbetstagare med lång anställningstid kan bli uppsagd på grund av att de nya kraven inte uppfylls, medan en arbetstagare med kortare anställningstid, som uppfyller kompetens­kraven, kan få behålla arbetet.

2. Arbetsgivarens omplaceringsskyldighet. När det uppstår arbetsbrist ska en arbetsgivare (enligt 7 § Las) försöka undvika uppsägning genom att omplacera berörda arbetstagare. En omplacering kan innebära ett skäligt arbete på annan ort eller ett ledigt arbete inom ett annat kollektivavtalsområde än det som arbets­tagaren omfattas av. Arbetsgivare kan då ”rädda kvar” arbetstagaren med bäst kompetens genom att erbjuda ett arbete på annan ort eller annat avtalsområde, eftersom den arbetstagaren inte kommer att omfattas av en senare upprättad turordning, och även ”fasa” ut en mindre kompetent arbetstagare om denne tackar nej till ett skäligt erbjudande.

3. Villkoret om tillräckliga kvalifikationer. De kvalifikationer en arbetstagare ska uppfylla kan omfatta utbildning, erfarenheter, färdigheter och personliga egenskaper. En arbetsgivare har i dag inte någon skyldighet att tillhandahålla kompetensutveckling så att arbetstagare uppfyller nya grundläggande kvalifikationer för ett arbete. Det är arbetstagarens eget ansvar.

En arbetstagare med lång anställningstid som inte uppfyller nya grundläggande krav i arbete kan bli uppsagd, medan en arbetstagare med kort anställningstid som uppfyller de nya kraven får behålla en anställning hos arbetsgivaren. Det innebär att i verksamheter med snabb förändring av kompetenskrav, eller i perioder av snabb kompetensförnyelse, ger nuvarande regler i Las inte ett särskilt starkt skydd för individen. En arbetstagare som har en för verksamheten speciell kompetens som andra inte besitter kan få behålla sitt arbete oavsett anställningstid, eftersom andra arbetstagare inte uppfyller villkoret om tillräckliga kvalifikationer för den befattningen.

4. Turordningsreglerna. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist kan en arbetsgivare med högst 10 anställda, enligt 22§ Las, undanta två arbetstagare från turordningen, om de bedöms ha särskild betydelse för verksamheten. En arbetsgivare som vidtar uppsägningar vid flera tillfällen kan undanta två arbetstagare vid varje uppsägningstillfälle, även om de har kortast anställningstid. Arbetsgivarens bedömning om arbetstagarna är av särskild betydelse behöver inte motiveras rättsligt.

Vid tillämpningen av reglerna ska arbetsgivaren upprätta en turordning som bygger på anställningstid och kvalifikationer. Arbetstagare med längre anställningstid och tillräckliga kvalifikationer för kvarvarande arbeten får en bättre position i turordningshänseende jämfört med arbetstagare med kortare anställningstid enligt den så kallade ”sist in först ut principen”. En kollektivavtalsbunden arbetsgivare kan i detta sammanhang avtala med berörd lokal facklig organisation om att göra avsteg från reglerna.

Avtalsturlistan får inte vara diskriminerande, gå ut på att slå ut de arbetstagare som står utanför den kollektivavtalsbärande organisationen, strida mot god sed på arbetsmarknaden eller otillbörligt urholka arbetstagarens rättigheter enligt lag. Det är möjligt för den lokala arbetsgivaren och fackliga organisationen att komma överens om att arbetstagare med bättre kompetens men kortare anställningstid får ha kvar anställningen i stället för en arbetstagare som har längre anställningstid men sämre kunskaper.

Denna genomgång visar på två viktiga iakttagelser:

• För det första att befintlig lagstiftning ger stora möjligheter för arbetsgivare att behålla arbetskraft med önskvärd kompetens vid arbetsbristsituationer.

• För det andra att anställda i verksamheter med stora behov av kompetensförnyelse har ett relativt svagt anställningsskydd i dag.

Om det politiska systemet ändå kommer fram till att det finns behov av att förändra turordningsreglerna i Las för att ge kompetenskrav en större tyngd jämfört med gällande rätt, bör detta kombineras med reformer som ökar de anställdas möjlighet och rätt till kompetensutveckling. Om arbetstagarnas skicklighet ska få ett större genomslag vid uppsägningar är det rimligt att arbetstagare först får möjlighet att få de kunskaper som arbetet kräver.

En tänkbar förändring när det gäller kompetenskraven i Las är att koppla detta till krav på att arbetsgivare ska tillhandahålla omställnings-/kompetensutvecklingsplaner. Dessutom bör en sådan förskjutning av gällande rätt kopplas till att löntagare får trygga ekonomiska möjligheter att själva ta ansvar för sin kompetensutveckling till exempel genom att nyttja någon ny form av generellt kompetensutvecklingssystem för yrkesverksamma.