Vi hör i dagarna talas om satsningar på hundratals miljarder för att minska verkningar av den rådande viruskrisen, staten tar temporärt över betalningsansvar för all sjukfrånvaro. Politikerna har beslutat att personer som är krassliga får stanna hemma med ersättning från första dagen och slipper läkarintyg de första två veckorna, medan det inte är möjligt för speciellt utsatta patienter att vara hemma från jobbet för att skydda sig själva. När stora grepp görs, får vi inte glömma att vi också kan göra små åtgärder som är riktade mot speciellt utsatta riskgrupper, där små kostnader kan ge stora hälsovinster.
Vi vill att reglerna ändras så att smittskyddspenning även ska kunna ges till personer som själva behöver skyddas från smitta, det vill säga att ersättningen inte bara ska ges till dem som redan är smittade. Vi är professorer i njurmedicin respektive representant för patientföreningen Njurförbundet och inom vårt område rör detta främst njurtransplanterade patienter och patienter som behandlas med immundämpande läkemedel vid vissa inflammationssjukdomar.
Det nya coronaviruset sprider sig nu snabbt i Sverige. De åtgärder som vidtagits kan inte förväntas stoppa, utan endast bromsa takten i smittspridningen. De flesta som smittas får endast en lindrig sjukdom som påminner om vanlig influensa, men hos riskgrupper ser situationen helt annorlunda ut. Siffror från Kina talar till exempel om dödlighet på över 10 procent hos personer över 80 år. På liknande sätt är risken avsevärt förhöjd om man har en underliggande sjukdom.
Vi ser detta som ett rättvisekrav, en solidaritetshandling. Människor som behöver skydd ska inte vara beroende av sitt yrkesval eller sin arbetsgivares välvilja.
Exakt vilka sjukdomar och organengagemang som utgör störst risk är oklart men uppgifter i officiella kinesiska dokument talar bland annat om hjärtsjukdom, lungsjukdom och diabetes. Några publicerade data kring hur det gått för patienter i Kina med olika typer av behandlingar har vi inte tillgång i dagsläget, men de njurtransplanterade tar läkemedel som bromsar deras immunförsvar, vilket generellt minskar möjligheten av att bekämpa virusinfektioner.
Om smittan inte kan hejdas måste alla tänkbara åtgärder vidtas för att skydda riskgrupper. Personer som tillhör en riskgrupp bör i största möjliga utsträckning undvika kontakter med människor utanför den egna familjen. Detta innebär att de ska tvätta händerna noggrant, stanna hemma, åka i sin egen bil när de till exempel behöver komma till vårdinrättningar, när de är utomhus ska de hålla ett avstånd på en dryg meter från andra personer och så vidare.
Personer i riskgrupper som är i arbetsför ålder bör beredas möjlighet att jobba hemifrån, detta fungerar dock inte i alla yrken; om man jobbar som lärare, sjuksköterska, busschaufför eller i butik är det inte möjligt. För att skydda dem bör det nu införas regler som ger dem möjlighet att vara hemma med ekonomisk ersättning.
I dag kan man endast vara sjukskriven om man är sjuk eller få smittskyddspenning om man bär eller misstänks bära på något som kan smitta andra. Det är alltså i dag inte möjligt att vara hemma från jobbet för att skydda sig själv, det är detta som vi tycker att politiker och/eller berörda myndigheter omedelbart ska ändra på. Vi ser detta som ett rättvisekrav, en solidaritetshandling. Människor som behöver skydd ska inte vara beroende av sitt yrkesval eller sin arbetsgivares välvilja.
Detta bör förstås gälla för fler patientgrupper, inte bara njursjuka. Problematiken är likartad för alla med transplanterade organ, såsom hjärta, lever och lungor. Patienter med medfödda immunbrister bör förstås också isoleras sig i den rådande situationen. Även cancerbehandling nedsätter immunförsvaret, men patienter som får strålbehandling eller cellgift bör kunna sjukskrivas redan med dagens regler och behöver därför inte detta speciella undantag.
Patienter med svåra lungsjukdomar utgör kanske den största gruppen med skyddsbehov, eftersom detta virus främst sätter sig i luftvägarna. En annan patientgrupp är de med reumatiska sjukdomar, här finns definitivt individer som behöver skyddas, men också de som tar mediciner där riskökningen bedöms som acceptabel eller där medicinen tillfälligt kan justeras ner. Alla mediciner behöver dock inte minskas, det finns uppgifter från Kina som indikerar att måttliga doser av till exempel kortison till och med kan vara till nytta tidigt i förloppet.
Allt talar för att ett införande av smittskyddspenning för personer med nedsatt immunförsvar är kostnadseffektivt. Av Sveriges runt 6.000 njurtransplanterade och kanske 2.000 med njurinflammation orsakad av systemisk vaskulit, den vanligaste indikationen för immundämpande behandling inom njursjukvården, är uppskattningsvis hälften över 65 år. Även om ersättningen skulle ges till fler patienter med liknande sjukdomsbild, är det totala antalet begränsat. Liv kan räddas, både direkt och indirekt.
Sannolikheten att bli svårt sjuk och dö minskas, samtidigt är risken stor att just dessa personer i händelse av smitta kan bli mycket sjuka och behöva omfattande vårdinsatser, något som vi till varje pris vill undvika. Det är rimligt att det krävs läkarintyg för att få denna ersättning och Socialstyrelsen bör skyndsamt utarbeta råd om vilka kriterier som ska gälla och hur länge ett intyg ska få vara giltigt.
Vi har kontaktat Folkhälsomyndigheten och socialdepartementet i denna fråga men ännu inte fått svar. Vi vill därför med detta upprop få myndigheternas öra så att de kan agera snabbt och resolut så att dessa personer får det skydd de behöver.
Gör det möjligt att få smittskyddspenning för personer med nedsatt immunförsvar för att skydda dem mot smitta!