DN Debatt Repliker. ”Låt lärosätena bidra till krigsberedskapen inom vården”

”För att kunna hantera massolycksfall, ett av Natos baskrav, krävs... utbildning inom katastrofmedicin”, skriver ordförandena för tre stora fackförbund inom hälso- och sjukvården. Vi håller med om detta. Under de senaste 30 åren har ämnet katastrofmedicin i stort sett försvunnit från svenska lärosäten. För att svensk sjukvård ska stå beredd krävs nu en rejäl investering i utbildning och övning.

På Centrum för hälsokriser vid Karolinska institutet arbetar vi för att – genom forskning, utbildning och expertstöd – bidra till förbättrad beredskap inför, och förmåga att hantera, kommande hälsokriser. I likhet med andra lärosäten kan vi alltså bidra med de utbildningsinsatser, speciellt inom katastrofmedicin, som artikelförfattarna efterlyser. Men, lärosätenas resurser och utbildningsinsatser ska bidra till ökad förmåga, inte bli ytterligare en börda för redan ansträngd personal.

Artikelförfattarna framhåller även att labbkapaciteten i Sverige behöver höjas. Även här kan universitet bidra i en kris- eller krigssituation. Under covid-19-pandemin visade Karolinska Institutet genom Nationellt pandemicenter (NPC) att detta är möjligt. Enbart 2020 analyserade NPC fler än 620 000 diagnostiska covid-19-prov. Som mest jobbade 231 anställda i treskift för att kunna leverera svar inom 24 timmar.

Om det inte finns utrymme för att ens öva i vardagen, hur ska vården då kunna växla upp vid kris?

Som lärosäte kan vi bidra till att höja kris- och krigsberedskapen i vården, genom utbildning och annat stöd, men då krävs först att bemanningen inom sjukvården förbättras avsevärt. För god beredskap vid en hälsokris krävs goda förutsättningar inom fyra områden: personal, utrustning, lokaler och styrning.

I februari avsatte regeringen 500 miljoner för inköp av produkter för traumavård, men utan att samtidigt ha en god personalförsörjning i normala tider kan aldrig en god krisberedskap uppnås. Därför fortsätter personalsituationen att vara vår största sårbarhet vid en hälsokris eller i krig. Om det inte finns utrymme för att ens öva i vardagen, hur ska vården då kunna växla upp vid kris?

Därför riktar vi vår anmodan till regeringen: lyssna på företrädarna för vården, personalresurserna måste stärkas. Ge den svenska vården förutsättningar för att använda oss på lärosätena och våra resurser i arbetet med att bygga krigs- och krisberedskap, och ge oss på lärosätena förutsättningar att samverka effektivt med resten av samhället för att utnyttja de resurser som finns hos oss.