Gång på gång återkom Hans Rosling till det i sin sista bok: Den extrema fattigdomen i världen minskar. Allt färre människor lever på mindre än 2 dollar per dag. Dessa extremt fattiga var 1,9 miljarder år 1990, men är i dag en tredjedel så många (650 miljoner). Den extrema fattigdomen minskat drastiskt sedan 1980-talet, inte bara i Kina och Östasien utan i Afrika, Latinamerika, och Mellanöstern.

Färre människor svälter också. International food policy research institute visar att tillgången på mat har ökat eftersom det så kallade ”global hunger index” minskar. I mindre länder som Ukraina, Turkiet och Peru har tillgången på mat ökat, men också i större länder som Brasilien och Kina. Generellt har tillgången ökat i Afrika, Mellanöstern, Latinamerika och Sydostasien.

I takt med att hälsa och tillgången på mat förbättrats ökar också medellivslängden. Familjen Roslings webbsida Gapminder visar hur medellivslängden i stora delar av världen pendlade kring 30–35 år fram till slutet av 1800-talet. Det fanns skäl till att tusentals och åter tusentals svenskar emigrerade till Amerika. Så sent som 1914 köpte min egen farfar en biljett till Amerikabåten i sitt sökande efter ett drägligare liv.

Men under 1900-talet hände något. Kurvorna pekade uppåt och människor levde allt längre. Alla kan förvisso inte förvänta sig att leva till 85 år som i Japan och Singapore, men i många länder har den förväntade livslängden fördubblats. I ytterst få länder har invånarna numera en förväntad livslängd under 50 år. Noterbart är också att medellivslängden i många av världens fattigaste länder fortsätter att öka.

Den ökade medellivslängden beror i hög grad på en allt lägre barnadödlighet. Både 1900-talet och 2000-talet har faktiskt varit barnens århundraden. Visst möter jag som barnläkare svårt sjuka barn även i Sverige, men dödsfall bland barn är ovanliga. Den överväldigande majoriteten barn födda i Sverige och Europa får uppleva sin 18-årsdag. Vid 1990-talets början dog fortfarande vart tionde barn i världen under sina första fem levnadsår. I dag har den siffran halverats. Samtidigt har förlossningarna blivit säkrare för mor och barn. Gravida kvinnors dödlighet i barnsäng minskar. I Afrika dog 1990 en av tio kvinnor som födde barn. Även denna siffra har halverats. Faktum är att risken att dö i samband med förlossningen har minskat även i Europa de senaste 30 åren, från redan låga nivåer.

Även vid sidan av mat och direkt överlevnad har livet blivit bättre för många. Barnarbete minskar, inte minst barns deltagande i hälsovådliga arbeten. Den internationella arbets­organisationen (ILO) har beräknat att det fanns närmare 250 miljoner barnarbetare i åldrarna 5–17 år i världen år 2000, varav 170 miljoner arbetade inom hälsovådliga yrken. Båda dessa siffror har minskat med cirka 40 procent under 2000-talet. Men mer kan förstås göras genom att vi uppmärksammar problemet. Den indiska cricketstjärnan Sachin Tendulkars tweet om det omfattande barnarbetet i sitt hemland fick många indier att skruva på sig, men också att försöka göra något åt problemet. Även vi i Sverige kan göra mer. Som konsumenter kan vi agera genom att sätta press på butikskedjor och producenter för att få bort barnarbete.

Mycket arbete återstår, men vi är på god väg mot en värld där barndom är skolgång snarare än fabriksarbete.

De senaste årens stora satsningar på att få fram malariavaccin är välkomna inslag. Jag hoppas få se ett verksamt vaccin under min livstid. Ännu är vi inte där, men faktum är att vi med mycket små medel redan lyckats förhindra många malariafall de senaste 20–30 åren genom att förse människor med myggnät mot malaria. WHO har beräknat att antalet malariafall minskat med mer än 40 procent i Afrika sedan 2000. Det är en dramatisk minskning som ska ses i ljuset av att malaria förekommer främst i Afrika söder om Sahara och att det är den del av världen som haft svårast att nå ekonomisk tillväxt. Andra sjukdomar som blivit mindre vanliga de senaste decennierna är flodblindhet (oncocerciasis) och guineamaskinfektion, men även aidssituationen har på många håll blivit bättre.

När jag som ung läkarstudent på 1990-talet besökte Tanzania träffade jag varje dag människor som insjuknat i aids. Det var oroliga tider. Jag minns tidskriften Tempus förstasida om aids som fick mig att rysa: Aids var den nya pesten. Boken ”How to survive a plague” av David France skildrade undergångsstämningen i staden New York där 100 000 människor dog av sjukdomen på 80- och 90-talen. Forskning och preventiva insatser har förvisso ännu inte eliminerat aids, och vi har inget botemedel, men ökningen av antalet aidssjuka har bromsat in. Få ser i dag aids som ett existentiellt hot mot mänskligheten. Malaria, oncocerciasis, guineamaskinfektion och aids – vi har helt enkelt blivit allt bättre på att hantera infektionssjukdomar.

Svenskarna röker mindre! Det är inte bara det att dåtidens filmproducenter kanske tyckte att det var coolt med rökning som gjorde att man som tittare ser skådisar i 50-talsfilmer tända en cigg litet då och då. Det var helt enkelt vanligare att röka för 60–70 år sedan. Sverige har haft varningstexter på cigarettpaket sedan 1977. Reklam för tobak är förbjuden sedan 1993. Förbudet mot rökning på bland annat busshållplatser och lekplatser kommer troligen att minska rökningen ytterligare. Förvisso har snusning ökat något i Sverige, men även om man lägger ihop rökning och snusning är dagliganvändarna klart färre både bland män och kvinnor jämfört med 1980-talet. Mindre rökning leder till stora hälsovinster för individen och för samhället, och det är bara en av många positiva nyheter.

Gängkriminaliteten till trots har svenskarnas närmiljö, sett över lång tid, blivit betydligt säkrare. Krigen i Europa har blivit färre och färre. Även våldet i vårt samhälle har minskat. Manuel Eisner, kriminolog vid Cambridge university har visat hur antalet mord per capita i Skandinavien minskat med över 90 procent sedan 1500-talet.

I det större perspektivet har 1900-talet varit det kanske våldsammaste seklet i mänsklighetens historia. Två atombomber markerade slutet på andra världskriget, men även på kärnvapenområdet kan ljus skymta. Sipri, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, skriver i en rapport (17/6 2019) att antalet kärnstridsspetsar minskade mellan 2018 och 2019. Att antalet går ner är förstås inte allt, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning och jämfört med 1980-talet har antalet kärnvapen minskat med uppemot 80 procent. Den rädsla för total utplåning som jag och många jämnåriga bar på under 70- och 80-talen, när nyheterna pratade om stormakternas terrorbalans, känns inte längre lika påtaglig.

Även om utmaningarna i dagens samhälle är stora finns det starka motkrafter. Under de sista hundra åren har allt fler människor lärt sig att läsa och andelen människor som lever i demokratier har ökat kraftigt. Med bättre hälsa bättre utbildning och minskad fattigdom, står mänskligheten bättre rustad för framtiden än någon gång tidigare.

God Jul!