Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Låt svenska Gripenplan delta i kampen mot IS”

Foto: Johan Brolin/Combat CAmera

Glöm inte det globala engagemanget. Det är bra att Sverige ökar sina försvarsutgifter eftersom Östersjön blivit en ny friktionsyta väst–öst. Men det är riskabelt att göra det på bekostnad av internationella insatser. Sverige borde delta i fler sådana, exempelvis skicka Gripenplan till kampen mot IS, skriver Erik Brattberg och Magnus Nordenman.

I skenet av Rysslands krig i Ukraina har Sveriges försvars- och säkerhetspolitik radikalt förändrats. Fokuseringen på internationella insatser som funnits sedan 1990-talet ersätts nu av en snävare koncentration på Östersjöområdet och Sveriges territoriella försvar. I praktiken innebär detta att omfånget av svenska bidrag till internationella insatser kommer att minska drastiskt eller helt överges.

Att Sverige vänder blicken hemåt är naturligt givet det förändrade säkerhetspolitiska läget. Rysslands invasion av Krimhalvön i början av 2014 och dess fortsatta aggression mot Ukraina har gjort att den säkerhetsordning som existerat i Europa sedan kalla krigets slut nu är som bortblåst. I stället råder ökad osäkerhet kring Rysslands framtida utveckling och risker för ytterligare konflikter i Europa.

Osäkerheten har även kraftigt ökat i Sveriges närhet. Östersjöregionen har blivit en ny friktionsyta mellan väst och ett revanschistiskt Ryssland. Detta märks inte minst genom det ökade antalet ryska militära incidenter i luften, på marken, under vattnet samt på cyberområdet. Sverige har varit måltavla för flera av dessa incidenter.

Det är därför välkommet att Sverige nu ökar sina försvarsutgifter efter år av nedskärningar samt tar konkreta steg till närmare och operativt militärt samarbete kring Östersjöns säkerhet med USA, Nato och de övriga nordiska grannländerna.

Men att bli alltför närområdesinriktade på bekostnad av bredare internationellt engagemang är också riskabelt för Sverige. Man kan inte gå tillbaka till att enbart tänka på det egna territoriella försvaret likt under kalla kriget. I dagens intimt sammankopplade värld är det inte enbart den egna territoriella säkerheten som står på spel. Sveriges säkerhetspolitiska intressen är i sin tur kopplad till andra länders säkerhet samt de kritiska flödena som sammankopplar Sverige med dessa regioner. Att bygga säkerhet gemensamt med andra bör alltså vara något som sker både i Östersjön men även betydligt längre bort. Säkerheten i Östersjön kan dessutom främjas genom att man bidrar till att ta ett internationellt ansvar.

För det första är svenska utlandsuppdrag ett sätt att främja den transatlantiska länken samtidigt som man bygger nära relationer med Nato. Svenska bidrag till Isaf-insatsen i Afghanistan, EU:s marina insats utanför Somalias kust och Nato-operationen i Libyen 2011 har betytt mycket för Sveriges goda ställning som partner till både Washington och Nato-alliansen under det senaste decenniet.

Sverige har inte råd att äventyra denna privilegierade ställning i en tid när betydelsen av dessa förhållanden för vår egen säkerhet nu ökar ytterligare. För att fortsätta ses som en viktig partner räcker det inte med att bara gemensamt patrullera och öva på Östersjön. Trots att Natos fokusering nu allt mer blir på Europas säkerhet så kommer ”out-of-area”-insatser även framöver vara viktigt, inte minst med tanke på den ökade instabiliteten i Mellanöstern och Nordafrika. Viktigt att poängtera är dock att det inte alltid är omfattningen på dessa bidrag som är det viktigaste utan just symboliken av att vara på plats och att vara villig att ge ett bidrag som uppskattas av Washington, men även i europeiska huvudstäder som Paris och London.

För det andra är ett aktivt bidrag till att bekämpa instabilitet och terrorism i omvärlden också ett sätt att skydda Sverige från gränsöverskridande hot – dessa upphör inte bara för att Sverige nu prioriterar Ryssland. Tvärtom. Ta Islamiska statens frammarsch i Syrien och Irak till exempel. Detta är inte bara en regional fråga utan också en internationell humanitär och säkerhetspolitisk angelägenhet. Situationen har gett upphov till stora flyktingströmmar samt har attraherat tusentals utländska medborgare att resa dit för att slåss med IS, däribland runt 300 svenskar. Säpochefen Anders Thornberg kallade nyligen rekryteringen till IS för en ”historisk utmaning”.

Trots att Sverige redan ger betydelsefullt humanitära stöd till Irak och Syrien borde dessa även kompletteras med en starkare säkerhetspolitisk dimension. Framför allt borde Sverige, som en del av en bredare strategi, överväga att skicka Gripenplan att delta i kampen mot IS. Och regeringen bör gå vidare med sina planer på att skicka svenska trupper till Irak för att där träna de irakiska säkerhetsstyrkorna.

Stora mängder migranter kommer också just nu in i Europa över Medelhavet. Enligt UNHCR har enbart hittills i år över 100  000 människor illegalt nått EU den här vägen. Ytterligare tusentals har mist sina liv när de försökt korsa Medelhavet. Anledningen till dessa stora mänskoströmmar är komplexa men har att göra med både instabilitet i hemländerna och ökad laglöshet i Libyen efter Khaddafi, något som flitigt utnyttjas av människosmugglare. Som det näst största mottagarlandet för flyktingar inom EU efter Tyskland är det av stor vikt för Sverige att även hantera grundproblemet. Att Sverige bidrar med nästan 300 soldater till FN:s fredsoperation i Mali och med kustbevakningsfartyget Poseidon till EU:s räddningsinsats Triton i Medelhavsregionen är enbart positivt.

Sverige må vara ett litet land i norra Europa men Sveriges säkerhetspolitiska intressen är globala. Fokuseringen på det egna nationella försvaret i en tid när säkerheten i närområdet allvarligt försämras är glasklar. Men man får inte glömma bort betydelsen av att Sverige också fortsätter spela en aktiv säkerhetspolitisk roll på den globala arenan.

Läs mer.DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.