Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”M-sympatisörer negativa till Decemberöverenskommelsen”

Det tredje alternativet är att partierna i praktiken efterlever Decemberöverenskommelsen, även om den formellt har rivits upp. Frågan är om Anna Kinberg Batra i så fall förmår hantera den interna opinionen och hålla ihop sitt parti? Det skriver artikelförfattarna.
Det tredje alternativet är att partierna i praktiken efterlever Decemberöverenskommelsen, även om den formellt har rivits upp. Frågan är om Anna Kinberg Batra i så fall förmår hantera den interna opinionen och hålla ihop sitt parti? Det skriver artikelförfattarna. Foto: Lisa Mattisson

Utmaning för Kinberg Batra. De M-sympatisörer som är negativa till Decemberöverenskommelsen är dubbelt så många som de som är positiva. Vi vet således att de aktivister inom Moderaterna som gick i spetsen för motståndet hade stöd bland partiets sympatisörer, skriver statsvetarna Ulf Bjereld och Jonas Hinnfors.

I övermorgon, fredag inleds Moderaternas Sverigemöte i Malmö. Mötet blir ett första test på hur Anna Kinberg Batra förmår hantera den interna partiopinion som är missnöjd med att svensk politik fortgår som vanligt, trots att Decemberöverenskommelsen rivits upp. Allianspartierna lägger ingen gemensam budget, och den parlamentariskt svaga rödgröna regeringen tillåts regera vidare som om ingenting hänt.

Motståndet inom Moderaterna mot Decemberöverenskommelsen fördes visserligen i den offentliga debatten främst av en grupp elitaktörer (riksdagsledamöter, partiföreträdare i särskilt Östgöta- och Skånedistrikten, en del borgerliga ledarsidor). Men som vi kan visa hade dessa aktörer stöd bland partiets sympatisörer. Motståndet hos de moderata sympatisörer som var mest kritiska hängde samman med politiskt missnöje med demokratin. Dessutom hade de starkaste kritikerna åsikter i politiska sakfrågor som ligger närmare Sverigedemokraternas partilinje än Moderaternas. Kinberg Batra skulle naturligtvis kunna lyssna till denna del av sin sympatisörskår.

Genom att bryta isoleringen av Sverigedemokraterna skulle Alliansen kunna ta regeringsmakten. I dag är det dock osannolikt att främst Centerpartiet eller Liberalerna skulle acceptera en sådan lösning. Utmaningen för Kinberg Batra ligger alltså i att fortsatt upprätthålla isoleringen av Sverigedemokraterna och samtidigt undvika att just de moderata sympatisörer vars åsikter ligger ganska nära SD aktiveras igen. Utgången har stor betydelse för Moderaternas inre partiliv och för förutsättningarna för att bilda regeringar i Sverige.

Enligt Decemberöverenskommelsen skulle största block garanteras att få igenom sin budget och därmed kunna regera. Överenskommelsen möttes av stark misstro, inte minst inom Kristdemokraterna och Moderaterna. Redan efter nio månader (oktober 2015) revs den upp, efter att Kristdemokraternas riksting kört över sin egen partiledning. Därmed var läget tillbaka vid utgångspunkten. Hur skulle landet nu kunna regeras?

Kritikerna inom Moderaterna, med Finn Bengtsson i spetsen, kunde glädjas. Men om det politiska livet nu bara fortsätter som om Decemberöverenskommelsen fortfarande gäller, hur kommer kritikerna att reagera då? Och varför rev egentligen Decemberöverenskommelsen upp så starka känslor?

Av de moderater som är missnöjda med på vilket sätt demokratin fungerar i Sverige hade 51 procent en mycket negativ inställning till Decemberöverenskommelsen, medan motsvarande andel bland moderater som är nöjda med demokratin i Sverige endast är 26 procent.

På ett sätt är det märkligt att motståndet mot Decemberöverenskommelsen inom Moderaterna var så starkt. Det var ju Fredrik Reinfeldt själv som flera gånger 2010–2014 talade sig varm för principen att ”största block” skulle tillåtas regera. Socialdemokraterna och Stefan Löfven motsatte sig principen eftersom den ansågs cementera blockpolitiken, hålla samman Alliansen och försvåra samarbete över blockgränsen. Genom Decemberöverenskommelsen fick ju faktiskt Fredrik Reinfeldt precis som han ville.

Men de borgerliga partiledningarna lyckades internt inte ställa de kortsiktiga förlusterna mot den långsiktiga vinsten. Som framgår av den just utkomna boken ”Förhandla eller DÖ? Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring” (Bokförlaget Atlas) som vi skrivit tillsammans med Dagens Nyheters politiska reporter Karin Eriksson, fanns en kvarvarande frustration över att en rödgrön minoritet kunde regera trots att det fanns en icke-socialistisk majoritet med Alliansen och Sverigedemokraterna i riksdagen. Mycket av kritiken gällde Vänsterpartiets inflytande över budgeten. Kritikerna uppfattade att de borgerliga tvingade fram mer vänsterpolitik. Decemberöverenskommelsen kom att uppfattas som om de borgerliga partierna hade abdikerat från oppositionsarbetet.

Den nationella SOM-undersökningen 2015 ger oss unika möjligheter att undersöka svenska folkets inställning till överenskommelsen och jämföra överenskommelsens anhängare och kritiker inom det största oppositionspartiet Moderaterna. Frågan löd: ”Allmänt sett, vilken är din inställning till den så kallade Decemberöverenskommelsen?”. Resultaten visar att andelen med en negativ inställning till överenskommelsen är nästan dubbelt så stor som andelen med en positiv inställning, 30 respektive 16 procent. Övriga kände inte till uppgörelsen (25 procent), hade en varken positiv eller negativ uppfattning om den (19 procent) eller ingen uppfattning alls (10 procent).

Det starkaste motståndet fanns inom SD, där 56 procent uttryckte en negativ uppfattning. Därefter följer M (50 procent), KD (47 procent), C (39 procent) och FP/L (32 procent). Bland de rödgröna partierna var inställningen mer positiv. Endast 6 procent inom S hade en negativ inställning. Motsvarande andel bland MP och V var 17 procent.

Vad är det då som inom Moderaterna skiljer anhängare från motståndare till Decemberöverenskommelsen? Är motståndet ett uttryck för ett politiskt missnöje med den svenska demokratin? Hänger motståndet samman med vänster-högerdimensionen? Eller handlar motståndet om att överenskommelsen försvårar bildandet av en borgerlig regering, med stöd av Sverigedemokraterna?

Moderata partisympatisörer som mest ogillar Decemberöverenskommelsen tenderar att hysa åsikter som ligger närmare Sverigedemokraternas i politiska sakfrågor. Inte minst gäller det i symbolfrågan om flyktingar. Bland moderata sympatisörer som menar att det är ett ”mycket bra förslag” att ta emot färre flyktingar i Sverige är hela 54 procent mycket negativa till Decemberöverenskommelsen jämfört med bara 9 procent bland dem som menade att färre flyktingar är ett mycket dåligt förslag. På liknande vis finns ett samband mellan negativ inställning till EU, tiggeri och uppfattningar om Decemberöverenskommelsen.

Det finns också ett samband mellan inställning till demokratin och åsikt om Decemberöverenskommelsen. Av de moderater som är missnöjda med på vilket sätt demokratin fungerar i Sverige hade 51 procent en mycket negativ inställning till Decemberöverenskommelsen, medan motsvarande andel bland moderater som är nöjda med demokratin i Sverige endast är 26 procent. Nästan alla moderater betecknar sig som ”höger”, men av de moderater som definierar sig själva som ”mycket till höger” har 44 procent en mycket negativ inställning till Decemberöverenskommelsen. Motsvarande andel bland moderater som definierar sig som ”något till höger” är endast 27 procent.

Vi vet således att de elitaktivister inom Moderaterna som gick i spetsen för motståndet mot Decemberöverenskommelsen hade stöd bland partiets sympatisörer. Motståndet hänger samman med politiskt missnöje med demokratin och med politiska sakfrågor där kritikernas åsikter ligger nära Sverigedemokraternas partilinje.

Det politiska läget i Sverige har förändrats. I boken ”Förhandla eller DÖ?” diskuterar vi tre alternativa tillvägagångssätt om Sverige på sikt skall kunna styras av starka regeringar.

Foto: DNDet första sättet är att bryta isoleringen av Sverigedemokraterna och att de rödgröna eller Alliansen regerar med det partiets stöd. I dag är det svårt att se att de rödgröna, Centerpartiet eller Liberalerna skulle acceptera en sådan lösning.

Foto: Det andra sättet är en blocköverskridande regering. Men en sådan regering skulle splittra Alliansen, vilket gör den lösningen osannolik under överskådlig tid.

Foto: Det tredje alternativet är att fortsätta på den nu inslagna vägen – det vill säga att partierna i praktiken efterlever Decemberöverenskommelsen, även om den formellt har rivits upp. Frågan är om Anna Kinberg Batra i så fall förmår hantera den interna opinionen och hålla ihop sitt parti?

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet

DN Debatt.18 maj 2016

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.