Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-02-02 09:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/mangdrabatten-vid-upprepad-brottslighet-bor-begransas/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Mängdrabatten vid upprepad brottslighet bör begränsas”

Vi föreslår även att maximistraffen i vissa fall av flerfaldig brottslighet ska höjas, som mest upp till fängelse i 16 år, skriver artikelförfattarna.
Foto: Jessica Gow/TT

DN DEBATT 24/1.

Varje ny förbrytelse i en brottsserie får allt mindre betydelse för totalstraffet. På tisdag lämnar Flerbrottsutredningen förslag om en skärpt syn på mängdbrottslighet, som ger markant längre straff för den som döms för upprepade brott. Vi föreslår även att hela straffskalan nyttjas i större utsträckning än i dag, skriver regeringens särskilda utredare Anders Perklev med Kristina Lagercrantz.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

När någon på samma gång döms för flera brott ska domstolen som huvud­regel bestämma ett gemensamt straff för alla brotten. Hur detta ska gå till är inte närmare reglerat i lagstiftningen. I Sverige, liksom i de flesta jämförbara länder, finns en praxis som innebär att den samlade reaktionen på brotten blir mindre ingripande än om man hade lagt ihop straffen för vart och ett av dessa. Denna ordning har kritiserats för att den dömde på det sättet får vad man brukar kalla mängdrabatt.

På tisdag överlämnar Flerbrottsutredningen ett betänkande till justitieministern med förslag till lagändringar som innebär en skärpt syn på flerfaldig brottslighet. Bakgrunden är ett uppdrag som lämnades av den tidigare regeringen. Utredningen förslår en ny modell för hur domstolarna ska mäta ut straff när någon döms för flera brott. Förslaget leder till påtagligt strängare straff, framför allt för den som döms för ett stort antal brott, eller för flera brott som innefattar en allvarlig kränkning av brottsoffret.

Enligt nuvarande praxis får varje nytt brott i en brottsserie en allt mindre betydelse för det sammanlagda straffet. Utredningens förslag innebär att varje tillkommande brott i stället ska medföra att straffet skärps på ett likformigt sätt. Detta minskar risken för att någon som har begått ett visst antal brott i praktiken blir straffimmun redan innan straffmaximum har uppnåtts.

Möjligheterna att döma till fängelse ska öka i de fall någon har gjort sig skyldig till ett flertal brott som var för sig endast skulle leda till böter, till exempel vid upprepade fall av ringa stöld i butik.

Vidare föreslås att maximistraffen hos vissa av de utvidgade straffskalor som gäller vid flerfaldig brottslighet ska höjas, som mest upp till fängelse i 16 år. Hela den tillgängliga straffskalan ska utnyttjas i större utsträckning än i dag. Det betyder att det oftare ska dömas till maximistraff. Möjligheterna att döma till fängelse ska öka i de fall någon har gjort sig skyldig till ett flertal brott som var för sig endast skulle leda till böter, till exempel vid upprepade fall av ringa stöld i butik.

Ett gemensamt straff för flera brott ska dock alltid ställas i relation till den sammantagna skada, kränkning eller fara som brotten orsakat. Den som har begått flera brott ska inte dömas påtagligt strängare än den som har orsakat lika stor skada genom endast ett brott. En sådan begränsning är enligt utredningens mening nödvändig för att straffmätningen ska bli rättvis.

Utredningen beräknar att förslaget ska leda till att ytterligare 790 fängelseår döms ut varje år. Detta medför att Kriminalvårdens årliga anslag behöver öka med omkring 700 miljoner kronor. Det kommer dock ta viss tid att bygga ut kapaciteten i tillräcklig utsträckning.

Utredningen beräknar att förslaget ska leda till att ytterligare 790 fängelseår döms ut varje år.

En naturlig invändning mot förslaget är att det inte tar bort mängdrabatten helt och hållet. Det finns dock flera skäl varför detta inte skulle vara lämpligt.

1. För det första skulle det vara orättvist. Redan när vi dömer för ett enda brott får den skada, kränkning eller fara som brottet medför en avtagande betydelse för straffet. Den som fastnar i tullfiltret med en liten mängd narkotika döms till ett mycket strängare straff räknat per gram än den som försöker föra in en mycket stor mängd narkotika på en gång. Utan att ta hänsyn till detta skulle det gemensamma straffet för ett flertal mindre allvarliga brott bli oproportionerligt strängt jämfört med straffet för ett enskilt brott som lett till en ännu större skada, kränkning eller fara.

2. Det sammanlagda straffet skulle snart slå i taket på straffskalan. Fem inbrottsstölder skulle bestraffas lika strängt som ett grovt rån och efter ytterligare tre sådana stölder skulle man nå maximistraffet på åtta års fängelse. Varje tillkommande brott därutöver skulle bli straffritt.

Visserligen skulle det vara möjligt att, som utredningen till viss del föreslår, höja maximistraffen. Men även om inbrottsstöld är ett allvarligt brott bör det inte bestraffas på samma nivå som till exempel mord eller upprepade fall av grov våldtäkt. Med en mycket sträng syn på de första brotten i en brottsserie skulle samhället avhända sig möjlig­heten att markera det större allvaret i att begå väldigt många brott eller att begå brott som innebär en särskilt allvarlig kränkning av brottsoffret.

Mer än hälften av alla fängelsedomar omfattar fler än ett brott. Även en mindre förändring av synen på flerfaldig brottslighet får därför stort genomslag.

3. Därutöver skulle det leda till en mycket stor generell straffskärpning. Mer än hälften av alla fängelse­domar omfattar fler än ett brott. Även en mindre förändring av synen på flerfaldig brottslighet får därför stort genomslag. Redan de nu aktuella förslagen kommer, om de genomförs, få stora konsekvenser för Kriminalvården. Att helt avskaffa reduktionen av straffen vid flerfaldig brottslighet skulle sannolikt leda till ett platsbehov som inte är realistiskt att möta inom överskådlig tid.

Det bör också framhållas att en sådan kraftig generell straffhöjning inte bara skulle träffa de brottstyper som ökat i omfattning eller blivit grövre under senare år, utan också sådan brottslighet som faktiskt har minskat. Att helt avskaffa mängdrabatten framstår därför varken som motiverat eller som en rationell användning av rättsväsendets resurser.

Att helt avskaffa mängdrabatten framstår därför varken som motiverat eller som en rationell användning av rättsväsendets resurser.

Vi har i vårt utredningsarbete tittat på hur flerbrottslighet hanteras i våra grannländer samt i Tyskland och England. I samtliga dessa länder tillämpas en ordning som innebär att det straff som den dömde behöver avtjäna blir mildare än om man hade lagt ihop straffen för de olika brotten. Inget av länderna har någon bindande reglering i sin lagstiftning om hur reduktionen ska gå till. En sådan är knappast heller möjlig att införa eftersom situationen när någon döms för flera olika brott kan se väldigt olika ut.

Det förslag som utredningen nu lämnar är så konstruerat att det innehåller både en schabloniserad modell för att beräkna det gemensamma straffet för flerfaldig brottslighet och en möjlighet att göra en helhetsbedömning.

Vi som har arbetat fram förslaget är ödmjuka inför den svårighet som det innebär att formulera en lagregel för något som i dag endast framgår av praxis. Vår förhoppning är att den ordning som vi föreslår på ett tydligt sätt ska förmedla lagstiftarens intention att åstadkomma en skärpt syn på flerfaldig brottslighet, men samtidigt vara tillräckligt flexibel för att kunna leda till rättvisa resultat i det enskilda fallet.

Ämnen i artikeln

Kommentarsfältet stänger. Nu finns inte längre möjligheten att kommentera artiklar på DN. Vi hoppas att ni som uppskattat att kommentera artiklar ändå fortsätter att engagera er i vår journalistik, och tar debatten vidare på andra vis. Tack alla läsare för ert engagemang!

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt