Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Med dagisbarn och äldre i samma lokaler får generationerna mötas”

Den kombinerade barn- och äldrevården i franska Tourcoing. Sven Britton skriver: När jag frågade en av åldringarna om det inte blev för bullrigt med alla barn svarade han:” Äsch det är inget problem. Vi hör så dåligt i alla fall.”
Den kombinerade barn- och äldrevården i franska Tourcoing. Sven Britton skriver: När jag frågade en av åldringarna om det inte blev för bullrigt med alla barn svarade han:” Äsch det är inget problem. Vi hör så dåligt i alla fall.” Foto: Denis Poitou

DN DEBATT 16/5. I Frankrike har ett försiktigt närmande mellan barn- och äldreomsorg prövats sedan 1995 och i cirka 10 procent av fallen är detta nu normen. Jag anser mot bakgrund av de franska erfarenheterna att ett möte mellan barn och gamla bör utökas inom dessa vårdformer och framför allt utvärderas, skriver Sven Britton, infektionsläkare och kommunpolitiker (S).

Livet i en normal kärnfamilj erbjuder inga vardagliga och återkommande kontakter mellan barn och gamla. I en storfamilj däremot som var normen i Västerlandet fram till långt in på 1900-talet och som fortfarande är det i låg och medelinkomstländer, ingår minst tre generationer och där möts barn och gamla dagligen.

Vad innebär dessa nya täta skott mellan generationerna? Några raka svar på detta ger inte vetenskapen ännu men det är väl troligt att något går förlorat här utan att någon annan gemenskap kommer i dess ställe. En kollektiv ensamhet noteras tvärtom ofta i äldre­boenden i dag.

Ett nytt och ännu ganska oprövat sätt att åter närma yttergenerationerna är att blanda barnomsorg och äldreomsorg och sedan fortsätta att underlätta möten mellan yngre och gamla under skoltiden och upp i studentåldrarna.

I Tourcoing fanns en avdelning som närmast motsvarade vårt vård- och omsorgsboende med mestadels sängliggande patienter. Även hit fick barnen komma för att leka, alldeles uppenbart till glädje för båda parter.

I Frankrike har ett försiktigt närmande mellan barn- och äldreomsorg prövats sedan 1995 och i cirka 10 procent av fallen är detta nu normen. Det rör sig om samlokalisering av motsvarande förskola (creche 6 månader–3 år) och Ecole Maternelle (4–6 år) med olika typer av äldreboenden.

Våra två länder är vad gäller barn- och äldreomsorg ganska lika.

I Frankrike är 60 procent av kvinnorna yrkesarbetande och 50 procent av barnen går på dagis medan 85 procent går i Ecole Maternelle. Mammaledigheten är från 16 veckor upp till 46 beroende på sociala omständigheter och pappaledigheten 11 dagar. Medellivslängden i våra länder är jämförbara och av andelen äldre än 80 år bor liksom hos oss cirka 25 procent i någon form av äldreboende av vilka det finns både privata, stiftelsedrivna och kommunala. 18 procent av befolkningen är liksom i Sverige under 15 år.

Jag besökte hösten 2017 två institutioner, en i Tourcoing nära belgiska gränsen och en i Paris, där intergenerationsvård mellan en förskola och ett äldreboende prövats sedan flera år och hade även kontakt med en liknande institution i Laval, Normandie. I Tourcoing var institutionerna belägna i separata men intilliggande byggnader, i Paris i samma byggnad med gemensam ingång.

Två–tre timmar per dag ägnades åt gemensamma aktiviteter under överseende av personal från respektive enhet. Det kunde röra sig om teckning, kortspel, bakning, allsång och högläsning. I anslutning till bägge ställena fanns en trädgård där barn och gamla fick vara bland växter och djur.

Utbytet föreföll ömsesidigt men jag tyckte nog att inte minst de äldre som deltog (flera äldre förhöll sig avvaktande och deltog inte) verkade få ut mycket av umgänget med de små barnen. Man åt också ett av målen tillsammans och här kunde jag konstatera att det franska köket var överlägset vårt även här. Tillsammantaget ansåg personalen att de gamla aktiverades av samvaron med barnen medan barnen lugnades och fick lära sig mycket av de gamla.

I Tourcoing fanns en avdelning som närmast motsvarade vårt vård- och omsorgsboende med mestadels sängliggande patienter. Även hit fick barnen komma för att leka, alldeles uppenbart till glädje för båda parter. När jag frågade en av åldringarna om det inte blev för bullrigt med alla barn svarade han:” Äsch det är inget problem. Vi hör så dåligt i alla fall.”

Anhöriga till barnen var allmänt mycket positiva till denna blandade gemenskap medan jag inte kom i kontakt med några av de äldres anhöriga.

Personal på båda enheterna gillade utbytet men ville inte — framför allt på barnsidan — nappa på mitt förslag att de skulle växla arbetsuppgifter. De hänvisade till de speciella kunskaper som krävs för vardera området och ville inte lyssna på mina linneanska förmodanden om att omväxling förnöjer och förhöjer.

Även om mina intryck var positiva liksom de allra flesta jag intervjuade i Frankrike så menade till exempel föreståndaren för Creche du Tertre i Laval att de små barnen inte hade någon större glädje av utbytet eftersom de ännu inte hade några fördomar som kunde motverkas genom ett samröre. Men det är ju ett av poängen med ett tidigt möte att små barn skall få bilda sig en egen uppfattning av gamla innan de hinner påverkas av den åldringsnegativa stämning som i många fall råder i länder som våra.

Märkligt nog vittnade ingen om ökat antal infektioner hos de åldringar som var i kontakt med de små barnen. En sådan risk borde ändå finnas även om det så kallade immunologiska minnet är betydligt mer bestående än det cerebrala. Äldre har haft flertalet av de infektioner som barn får och vanligtvis räcker denna gamla immunitet för att förhindra nyinfektion. Men alla föräldrar till barn på dagis vet nog att barnen åtminstone i början tar hem infektioner som kan drabba vuxna i familjen. Infektionsriskerna kan och får alltså inte ignoreras.

I Sverige har behovet av platser i vård och omsorgboenden för gamla minskat de sista 20 åren och många platser har till ganska betydande kostnad stått tomma långa tider då man inte vågat avveckla om nya tider skulle komma. Där har man missat en chans att erbjuda dessa som tillfälliga studentbostäder vilket skulle givit en möjlighet till kontakt mellan äldre och studenter och kanske möjlighet till extrajobb för de senare.

Men nya tider kommer nu då det så kallade köttberget går in i seniet och behöver äldrevård. Till år 2030 måste 2.300 ytterligare platser i vård- och omsorgsboende fram i Stockholm och därför behövs ett flertal nybyggnader för ändamålet. Här finns nu chansen att bygga enheter som innehåller både barnomsorg och äldreomsorg och som är planerade för intergenerationsvård.

Närmanden mellan dessa vårdformer enligt liknande premisser har redan startat i vårt land men då för att marktillgången varit begränsad och två institutioner i samma byggnad är mer yteffektivt. Jag anser mot bakgrund av de franska erfarenheterna att ett möte mellan barn och gamla bör utökas i dessa vårdformer och framför allt utvärderas, något det inte tycks finnas några seriösa ansatser till i Frankrike vad jag kunnat finna. Jag förespråkar därför:

Förskola och fritidshem i anslutning till olika äldreboenden med försök till underlättande av umgänge mellan kategorierna.

Engagera äldre i olika aktiviteter under den allmänna skoltiden, mot smärre ersättning men där den huvudsakliga behållningen bör vara ömsesidig inspiration och kunskapsöverföring..

Spräng in studentlägenheter i äldreboenden så att generationerna får möta varandra i vardagliga aktiviteter och där studenter kan få möjlighet till extraarbete i äldreomsorgen.

Utvärdera verksamheterna vetenskapligt och sök samarbete med Frankrike i detta.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas den potentiellt ökade infektionsrisken i mötet mellan små barn och gamla och hur denna skall kunna förebyggas exempelvis med regelbundna och kompletta vaccinationer av bägge populationerna.

DN Debatt.16 maj 2018

Debattartikel

Sven Britton, infektionsläkare och kommunpolitiker (S):
”Med dagisbarn och äldre i samma lokaler får generationerna mötas”

Repliker

Dennis Wedin (M), kommunfullmäktigeledamot, Stockholms stad, gruppledare i Stockholms stads äldrenämnd:
”Välkommet med nya tongångar från S”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.