Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Miljömålet i skogen kan nås utan kostnad för samhället”

En generell utgångspunkt är att skogsbruket bör bedrivas på ett sätt som efterliknar naturliga störningsprocesser, inte minst bränder, skriver Magnus Nilsson.
En generell utgångspunkt är att skogsbruket bör bedrivas på ett sätt som efterliknar naturliga störningsprocesser, inte minst bränder, skriver Magnus Nilsson. Foto: Hasse Holmberg/TT

DN DEBATT 13/9. För att nå miljömålet ”Levande skogar” på ett kostnadseffektivt sätt bör 10 procent av miljövärdet vid alla avverkningar – också de stora - skyddas. Då kan behovet av reservat för att klara målet hållas nere. En bieffekt av ett förstärkt naturskydd är en mycket värdefull långsiktig klimatnytta, skriver utredaren Magnus Nilsson.

Svensk skogspolitik är i mycket en framgångssaga. Virkesuttagen har kunnat öka kraftigt samtidigt som virkesförråden växt. De negativa miljöeffekterna är samtidigt uppenbara. När starkt varierade naturskogar ersätts av homogena och biologiskt fattiga produktionsskogar, försvinner livsmiljön för många av naturskogens djur- och växtarter som blir sällsynta, hotade eller rentav utrotade.

I mer än 30 år har politiken strävat efter att hejda utarmningen. I den skogsvårdslag riksdagen antog 1993 sägs att målet att säkra den biologiska mångfalden ska ges samma vikt som målet om hög virkesproduktion.

År 1998 antog riksdagen 15 (senare 16) långsiktiga miljökvalitetsmål, varav ett (”Levande skogar”) handlar om att bevara skogarnas biologiska mångfald.

I praktiken innebär systemet att kraven på små skogsägare i snitt är 50 procent högre än på stora, helt enkelt därför att stora skogsägare tar upp större hyggen.

Mycket positivt har hänt, till exempel har både arealen skog i reservat och mängden död ved i skogen generellt ökat. Ändå bedömer både Skogsstyrelsen och Artdatabanken att det är långt kvar tills miljömålet nåtts, och det är inte ens tydligt att utvecklingen sammantaget går åt rätt håll.

För att säkra den biologiska mångfalden krävs att uttaget av virke begränsas, vilket innebär en kostnad för samhället. Tricket är att klara miljömålet med så små effekter som möjligt på det möjliga virkesuttaget.

Både svensk och internationell forskning visar samtidigt att åtminstone runt 20 procent av skogens naturmiljöer måste återfinnas i mer eller mindre orört skick för att miljömålet ska kunna nås. År 1997 bedömde dåvarande Miljövårdsberedningen att ungefär halva detta behov (8–16 procent – mer i söder, mindre i norr) endast kan säkras genom att större områden undantas som reservat. Särskilt känsliga arter överlever helt enkelt inte i produktionsinriktade skogar.

Andra arter är mindre krävande och kan fortleva även i ett brukat skogslandskap, förutsatt att skogsbruket anpassas efter deras krav. Det kan till exempel handla om att lämna kvar och tillskapa död ved i samband med avverkningar, undanta miljöer längs våtmarker, sjöar och vattendrag, hålla uppe andelen lövskog etcetera. En generell utgångspunkt är att skogsbruket bör bedrivas på ett sätt som efterliknar naturliga störningsprocesser, inte minst bränder. Halva skyddsbehovet kan lösas på detta sätt.

Kvaliteten på insatserna är samtidigt avgörande. För att ”miniminivån” 8–16 procent reservat ska räcka krävs att:

 de områden som skyddas är rätt utvalda, tillräckligt stora och tillräckligt väl sammanlänkande.

anpassningen av verksamheten på de brukade arealerna är tillräckligt omfattande, av tillräckligt hög kvalitet och utgår från lokala och regionala förhållanden.

Brister någon av dessa faktorer, måste reservatsarealen öka. Om vi väljer en strategi som kräver stora reservatsarealer eller en där miniminivån räcker, har i princip ingen betydelse för miljömålet, men får stora effekter på hur mycket virke som kan tas ut, och därmed på kostnaden för att nå målet.

I ESO-rapporten ”Skydda lagom”, som publiceras i dag, visar jag att om reservatsbehovet kan begränsas till 8–16 procent, kan i sin tur det årliga bortfallet av möjligt virkesuttag begränsas till drygt 20 miljoner kubikmeter per år, motsvarande 17–18 procent av virkestillväxten. Lägre bortfall än så går inte att uppnå om miljömålet ska nås.

Räknat som så kallat nuvärde motsvarar detta en kostnad på 120–200 miljarder kronor. Om, å andra sidan, reservatsstrukturen och/eller anpassningen av skogsbruket i stället brister i kvalitet eller omfattning riskerar kostnaden att åtminstone tredubblas.

Ett avgörande hinder för att kunna nå miljömålet på ett kostnadseffektivt sätt är att dagens politik i stort sett saknar incitament för skogsägarna att bidra. Miljöarbetet i skogen ska enligt gällande politik bedrivas enligt principen ”frihet under ansvar”, vilket innebär att markägarna varken möts av några positiva eller några negativa signaler från staten i form av tvingande krav, avgifter, bidrag etcetera.

Med hjälp av skogsvårdslagen kan Skogsstyrelsen ställa vissa, begränsade krav om naturhänsyn utan att markägaren kan kräva kompensation. Gränsen för kraven bestäms av den så kallade toleranströskeln, som för närvarande tolkas så att myndigheten vid små avverkningar kan kräva att miljövärden upp till 10 procent av avverkningens värde sparas.

Detta gäller dock endast om avverkningens värde är under 250 000 kronor. Vid större avverkningar sänks successivt kraven på naturhänsyn. Är avverkningen tillräckligt stor ställer myndigheten på marginalen inte några som helst krav.

I praktiken innebär systemet att kraven på små skogsägare i snitt är 50 procent högre än på stora, helt enkelt därför att stora skogsägare tar upp större hyggen.

För att kunna nå miljömålet ”Levande skogar” på ett kostnadseffektivt sätt bör, enligt min uppfattning, den ”toleranströskel” som tillämpas vid små avverkningar (10 procent av avverkningens värde) gälla alla avverkningar. Klokt tillämpat, i dialog myndighet/markägare, skulle en mycket stor del av skyddsbehovet då kunna hanteras på den brukade arealen. Därmed skulle behovet av reservat, och därmed samhällets kostnader, för att klara miljömålet kunna hållas nere.

Det går att nå miljömålet även utan denna förändring, men bortfallet av möjligt virkesuttag, och därmed den samhällsekonomiska kostnaden för att nå miljömålet, kommer då att bli betydligt högre.

Man kan samtidigt konstatera att värdet av den stora långsiktiga klimatnytta som uppstår som en bieffekt av ett förstärkt naturskydd är mycket högt.

Skogsstyrelsen räknar med att virkesförråden på nuvarande ”naturvårdsarealer” om ett sekel kommer att ha ökat med 800 miljoner kubikmeter. Tillsammans med den ökning av volymen död ved som krävs över i princip hela arealen för att klara miljömålet motsvarar detta en permanent koldioxid­inlagring på kring 1,25 miljarder ton.

Redan med nuvarande marknadspris på utsläppsrätter (24 euro per ton koldioxid) har denna koldioxidinlagring ett så kallat nuvärde på 100–135 miljarder kronor, det vill säga i nivå med den kostnad på 120–200 miljarder kronor som uppstår när mera virke, av naturvårdsskäl, måste lämnas i skogen. Utgår man från nuvarande svenska koldioxidskatt (1 150 kronor per ton koldioxid) landar nuvärdet på 450–600 miljarder kronor.

Sammanfattningsvis kan miljömålet i skogen nås utan kostnad eller rentav med en vinst för samhället. Denna slutsats bör kunna förbättra möjligheterna till samsyn mellan naturvård och skogsnäring kring hur miljömålet ”Levande skogar” bäst kan nås.

DN Debatt.13 september 2018

Debattartikel

Magnus Nilsson, miljökonsult, författare till ”Skydda lagom – en ESO-rapport om miljömålet Levande skogar”:
”Miljömålet i skogen kan nås utan kostnad för samhället”

Repliker

Företrädare för skogsägarrörelse:
”Låt inte radikala miljöintressen få myndighetsliknande uppdrag”

Carina Håkansson och Linda Eriksson, Skogsindustrierna:
”Aktivt skogsbruk med hög tillväxt ger bästa klimatnyttan”

Forskarna Ing-Marie Gren och Katarina Elofsson vid Sveriges Lantbruksuniversitet:
”Felaktiga slutsatser om biodiversitet och klimatnytta”

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen:
”Tillsätt en skogsutredning som tar ett helhetsgrepp”

Slutreplik från Magnus Nilsson:
”Miljömålet kan nås samtidigt som virkesuttaget ökar”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.