DN Debatt. ”Minska pedagogikens roll inom lärarutbildningarna”

Lärarutbildningen har reformerats ett flertal gånger under de senaste decennierna. Trots det tyder mycket på att utbildningens kvalitet fortsatt är undermålig. Ett grundläggande problem är att lärarstudenter inte rustas med kunskaper som är av relevans för deras framtida yrkesutövning. Innehållet och kurserna i lärarutbildningen måste förändras i syfte att höja utbildningens kvalitet. Pedagogiken bör slopas till förmån för kognitiv neurovetenskap och utbildningspsykologi. Vidare måste kravnivån för lärarutbildningen höjas genomgående och inslagen av klassrumsbaserad metodik öka.

Trots att Sverige spenderar omfattande resurser på skolan visar internationella mätningar att kunskapsresultaten är låga. Enligt Pisa uppnår var femte elev i slutet av grundskolan inte en godkänd nivå i läsförståelse, matematik eller naturkunskap. Skolväsendet lider av strukturella problem som måste åtgärdas, varav det mest akuta är den otydliga ansvarskedjan som OECD tidigare har kritiserat.

Till syvende och sist är det dock vad som sker i klassrummet som är avgörande. Politikens övergripande mål bör således vara att skapa förutsättningar för att öka undervisningens kvalitet.

Skollagen stipulerar att skolan ska baseras på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vilken vetenskap ska ligga till grund för undervisningen? I dag dominerar pedagogiska teorier lärarutbildningen och studier från högskolepedagoger används för att ta beslut som påverkar undervisning. Det finns samtidigt tydliga indikationer på att svensk pedagogisk forskning är av låg kvalitet. Pedagogerna använder sällan så kallade effektstudier, där nya idéer prövas systematiskt i försöksverksamheter för att utvärderas. Enbart två procent av alla doktorsavhandlingar inom pedagogik innehåller effektstudier av en tillräckligt hög kvalitet för att vara användbara. Åtta av tio doktorsavhandlingar i pedagogik är dessutom skrivna på svenska, vilket omöjliggör en granskning av internationella forskare.

Vidare behöver antagningskraven till lärarutbildningen höjas. Lämplighetstest i kombination med höga betygskrav bör införas omgående. I Danmark gav skärpta antagningskrav upphov till att antalet studenter med toppbetyg som sökte sig till lärarutbildningen ökade och antalet avhopp minskade.

Kraven på den forskning som ligger till grund för såväl undervisning som lärarutbildning måste vara höga. Konsekvenserna av att pedagogerna inte har mätt effekten av sina rön är påtagliga; pedagogiska modenycker har spridits i skolor utan att det har funnits evidens som bevisar dess effektivitet. Pedagogikprofessorn Jonas Linderoths artikel ”Jag ber om ursäkt för 90-talets pedagogiska idéer” förklarar med all tydlighet hur fel det kan gå när undervisning baseras på vad som är politiskt korrekt eller på modet istället för evidens som visar vad som faktiskt fungerar.

Pedagogernas stora inflytande över lärarutbildningarna är ingen naturlag. Det är hög tid att öppna upp utbildningsvetenskapen för mer kvantitativt orienterade discipliner. Utredningen som låg till grund för dagens lärarutbildning hade en intention om att modern hjärnforskning skulle ingå i den utbildningsvetenskapliga kärna som är en del av alla lärarutbildningar. Även om vissa lärarstudenter på sin höjd får möta enstaka inslag i form av kurslitteratur i ämnet, så släpps varken hjärnforskare eller utbildningspsykologer in för att undervisa i lärarutbildningarna.

Kognitiv neurovetenskap kan med fördel beskrivas som vetenskapen om lärande. Det är en disciplin som studerar sambandet mellan hjärnans aktivitet och kognitiva funktioner, som exempelvis uppmärksamhet och minne. Neurovetenskapen ämnar förklara hur den mänskliga hjärnan fungerar; hur kunskap lärs in, lagras och tas fram. Då barns kognitiva utveckling och inlärning sker i hjärnan bör forskningsfältets vetenskapliga rön utgöra en naturlig del i en modern lärarutbildning. Det är anmärkningsvärt att blivande lärare inte får lära sig hur inlärning går till, trots att lärare formar sin undervisning baserat på hur de tror att elever lär sig.

Kognitiv neurovetenskap kommer inte att kunna beskriva exakt hur undervisningen ska utformas. De grundläggande principerna kan dock hjälpa lärare att bedöma sannolikheten att elevernas inlärning gynnas av en viss undervisning. Hjärnforskning kan dessutom slå hål på flera vanliga missuppfattningar inom skolans värld, som exempelvis idén om att utantillkunskaper är förlegat och att skolan borde fokusera mer på generiska förmågor som kritiskt tänkande och problemlösning. Men årtionden av hjärnforskning visar att kritiskt tänkande inte går att lära ut och att förmågor förutsätter faktakunskaper. Det är exempelvis gynnsamt att elever memorerar multiplikationstabellen i en tidig ålder, då det underlättar mer avancerade matematiska beräkningar i en senare ålder.

Neurovetenskapen kan även rusta lärarstudenterna med en skeptisk inställning mot så kallade neuromyter. Dessa myter, som sägs ha sin grund i hjärnforskning, sprids ofta lättvindigt. Det kan handla om myter som att människan bara nyttjar tio procent av hjärnans kapacitet eller att skillnaden mellan höger- och vänster hjärnhalva förklarar varför individer lär sig olika.

Lärarutbildningen upplevs ofta som en isolerad verkstad utan koppling till klassrummens verklighet. Var tredje student uppger att de inte får tillräckligt med utbildning i metodik, vilket är den praktiska kärnan i undervisningskonsten. För att förbereda lärarstudenter inför undervisning bör alla lärosäten kopplas till övningsskolor, vilket möjliggör att studenterna kan utveckla sin undervisning kontinuerligt under hela utbildningens gång. Högskolorna bör satsa på fler adjungerande adjunkter, så att fler yrkesverksamma lärare kan dela med sig av sina erfarenheter till lärarstudenterna i högskolan.

Vidare behöver antagningskraven till lärarutbildningen höjas. Lämplighetstest i kombination med höga betygskrav bör införas omgående. I Danmark gav skärpta antagningskrav upphov till att antalet studenter med toppbetyg som sökte sig till lärarutbildningen ökade och antalet avhopp minskade. Det är dock ej tillräckligt. Kraven på lärarstudenternas ämneskunskaper måste skärpas och ämnesstudierna för blivande lärare bör förläggas till ämnesinstitutionerna för att säkerställa en hög kvalitet.

Läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas kunskapsresultat. Undervisning av hög kvalitet förutsätter dock en lärarutbildning av hög kvalitet. Lärarutbildningens kvalitet är avgörande för utbildningens rykte och i förlängningen läraryrkets attraktivitet. Utbildningen behöver kontinuerligt utvecklas och anpassas efter skolans behov. Det är hög tid att kvalitetssäkra lärarutbildningen med en tydlig koppling till hjärnforskning, metodik och klassrummets praktik. Lärarstudenter förtjänar att rustas med de verktyg som krävs för att bedriva god undervisning. Pedagogernas inflytande över lärarutbildningarna måste minska.