Nyligen publicerade Världsbanken en rapport med titeln “Turn down the heat: Why a 4°C warmer world must be avoided”.
Rapporten fick stort medialt genomslag med sin dramatiska rubrik och genom att det var Världsbanken som publicerade den. Banken har låtit ett tyskt institut i Potsdam utarbeta rapporten. Den innehåller inte en analys av jordens klimat utan behandlar i första hand konsekvenserna av en tänkt global temperaturökning på 4°C.
Ingen närmare analys görs av hur sannolik en sådan förändring är. Detta framgick inte klart i den svenska debatten.
Då en uppvärmning på 4°C under innevarande sekel är ytterst oroande är det viktigt att försöka bedöma hur rimlig en så kraftig uppvärmning är. Enskilda modellsimuleringar har räknat fram en global uppvärmning till år 2100 på 6°C eller ännu mer, men dessa har bedömts som mycket osannolika av FN:s klimatpanel (IPCC 2007). Den långsamma globala uppvärmningen, särskilt under de senaste 15 åren, har förstärkt denna uppfattning.
Sedan 1800-talet har koncentrationen av koldioxid, tillsammans med andra växthusgaser, ökat med cirka 75 procent. Samtidigt har jordens medeltemperatur ökat med cirka 0,8°C. En sådan temperaturökning är betydligt mindre än vad de modellberäkningar ger som bara tar hänsyn till ökningen av växthusgaserna. Detta kan bero på en kompenserande avkylning från aerosolpartiklar, men systematiska fel i modellberäkningarna kan heller inte uteslutas.
Det råder stor osäkerhet om hur känsligt klimatsystemet är för mänsklig påverkan och därmed om hur hög koldioxidhalten måste bli för att ge en uppvärmning på 4°C. Även med en hög klimatkänslighet fordras det troligen en halt på minst 1.000 ppmv. Detta skulle kräva årliga koldioxidutsläpp avsevärt högre än dagens.
En ökad temperatur leder till en ökning av mängden vattenånga i atmosfären. Detta leder till ett mer extremt nederbördsklimat med en tendens till ökad nederbörd på höga breddgrader och i ekvatorialområdet samt minskad nederbörd i stora delar av områdena närmast utanför tropikerna. Ett utsatt område är Medelhavsområdet. Mot bakgrund av de dominerande naturliga variationerna i vädret från år till år är det ännu inte möjligt att tillförlitligt konstatera om en systematisk ändring i nederbörden redan skett.
Höjningen av havsvattennivån är en följd av havens värmeexpansion samt masstillskott från smältande bergsglaciärer och landisar. Höjningen uppgår enligt satellitmätningar i dag till i medeltal cirka 3 mm/år (cirka 2 mm/år beror på masstillskottet, varav cirka hälften från bergsglaciärer och andra hälften från landisarna).
Under de senaste 20 åren har ingen acceleration av ökningen av havsvattennivån ägt rum. Något tydligt samband mellan havsvattennivån och de globala temperaturändringarna under 1900-talet tycks heller inte finnas.
Extrema väderhändelser får stor uppmärksamhet på grund av förluster i människoliv och omfattande ekonomiska skador. Vid en allmän global uppvärmning kan man förvänta sig fler extremt höga temperaturer men också färre extremt låga temperaturer, något som det nu finns indikationer på.
Tropiska orkaner tillskrivs inte sällan den globala uppvärmningen. Aktuella exempel är orkanen Sandy som hemsökte delar av den amerikanska ostkusten i slutet av oktober 2012 samt taifunen Bopha som drabbade Filippinerna en månad senare.
Massmedierna förmedlade i många fall uppfattningen att dessa tropiska orkaner var en följd av växthuseffekten. Men det finns inga indikationer på en ökande trend i intensiteten hos tropiska orkaner, inte heller i antalet. Den stora ökningen av skador orsakade av kraftiga oväder i olika delar av världen beror huvudsakligen på att människor i dag utnyttjar mer utsatta platser.
De mest uppenbara klimatrelaterade förändringarna under de senaste decennierna är avsmältningen av bergsglaciärer över större delen av jorden samt minskningen av sommarisen i Arktis. Även om det inte är helt uteslutet att liknande minskningar kan ha inträffat under tidigare århundraden är det sannolikt att minskningen av sommarhavsisen i Arktis är unik. Modellberäkningar ger stöd för uppfattningen att denna hänger samman med en ökande växthuseffekt.
Sammanfattningsvis menar vi att en temperaturökning med så mycket som 4°C under detta århundrade är mycket osannolik. Det finns inte heller någon grund för påståenden att tropiska orkaner har blivit mer extrema eller vanligare.
Vi anser att medierna i stället för att blåsa upp resultaten från enstaka publikationer borde ge särskild vikt åt den internationella fackorganisationen IPCC, som av världssamfundet fått till uppgift att fortlöpande ge sammanfattande synteser av en stor mängd forskningsresultat om klimatet och att sätta enskilda rapporter som den från Världsbanken i ett övergripande perspektiv. Nästa IPCC-utvärdering kommer att offentliggöras i september 2013.
Vi vill med detta inlägg på inget sätt förringa problemet med den globala uppvärmningen och dess möjliga följder. Vi vill endast varna för missriktad information som kan få till följd att forskarnas trovärdighet kan komma att ifrågasättas och att åtgärder blir felprioriterade. Vetenskapsakademien har inte minst i sina analyser av energifrågorna utgått från att arbetet med att minska koldioxidutsläppen ska ha hög prioritet i den globala politiken och att mycket stora investeringar måste göras för att ersätta de fossila bränslena med hållbara alternativ.
Samhället måste också förberedas på klimatbetingade förändringar för att kunna skydda befolkningen mot extrema väderhändelser och systematiska förändringar i klimatet oavsett om dessa är en följd av den globala uppvärmningen eller inte.
Lennart Bengtsson,
Deliang Chen,
Marie-José Gaillard,
Henning Rodhe.
Samtliga är klimatforskare och ledamöter av Vetenskapsakademien