Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Moderaternas utveckling gör alliansen ohållbar”

En uppluckring av blockpolitiken kan vara vad som behövs för att vitalisera den svenska demokratin och göra den starkare inför framtida utmaningar, skriver Liberala ungdomsförbundets förbundsordförande Henrik Edin.
En uppluckring av blockpolitiken kan vara vad som behövs för att vitalisera den svenska demokratin och göra den starkare inför framtida utmaningar, skriver Liberala ungdomsförbundets förbundsordförande Henrik Edin. Foto: Pontus Lundahl/TT

Inte ett liberalt parti. Moderaterna blir alltmer konservativt. Det förändrar förutsättningarna för hela allianssamarbetet. För att liberala röster ska bli starkare är det avgörande att alliansens partier år 2018 går till val på enskilda valmanifest, skriver Henrik Edin, förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet.

Alliansen i sin nuvarande form har nått vägs ände. Moderaternas kraftiga vändning åt det konservativa hållet riskerar att lämna svensk politik utan liberala alternativ. Blockpolitiken leder till en begränsning av den politiska debatten. Det är en utveckling som behöver brytas. Därför bör allianspartierna gå till val med enskilda valmanifest 2018.

Fredrik Reinfeldts liberala framtoning möjliggjorde alliansen. En liberal partiledare för ett traditionellt konservativt parti skapade en politisk bredd som öppnade för ett fördjupat samarbete. Den dåvarande alliansen revolutionerade svensk politik. För första gången någonsin visade högerpartierna att de klarade av att regera landet under en längre sammanhängande period. Politiken grundade sig i en gemensam syn på marknadsekonomins fördelar.

Det fanns ett tydligt syfte med alliansen: att bryta den socialdemokratiska politiska hegemonin. Därför blev allianssegern i valet 2010, även om den var liten, ett bevis för att målet hade uppfyllts och att den politiska ordning som dominerat 1900-talet äntligen hade förpassats till historieböckerna.

När Reinfeldt efterträddes av Anna Kinberg Batra efter valnederlaget 2014 förändrades dessvärre Moderaternas politik och under det senaste året har den blivit alltmer konservativ. Den politiska omläggningen har varit allra tydligast inom migrationspolitiken. Reinfeldts öppna hjärtan har förbytts till en kapplöpning mot botten med Sverigedemokraterna om att bygga så höga murar som möjligt för att de som är på flykt inte ska släppas in i Sverige.

Allianspartierna kommer sannolikt även i framtiden att ha lätt att samarbeta, kompromissa och förhandla i avgörande frågor men i dagsläget krävs ett större politiskt svängrum.

De grundpelare som allianspartiernas samarbete vilar på krackelerar. Det har blivit smärtsamt tydligt att alliansen aldrig kommer att bli likvärdigt ett politiskt parti i termer av gemensam syn på avgörande politiska frågor. De ideologiska splittringarna är för djupa. Ett parti har vanligtvis en ideologisk debatt för att lägga kursen inför framtiden, för alliansen är ett sådant förfarande omöjligt.

I stället dikterar det största partiet kursen. Under flera tillfällen det senaste halvåret har Moderaterna ställt krav eller blockerat vallöften från de andra allianspartierna. Det är en ohållbar ordning. När politikens faktiska utformning ser ut på det sättet är det uppenbart att Moderaternas politiska omläggning berör mer än ett parti och kommer att påverka hela alliansen. Det förändrar förutsättningarna för samarbetet. För första gången riskerar nämligen alliansen att bli en konservativ kraft i svensk politik. Om så blir fallet lämnas Sverige med tre politiska block: ett socialdemokratiskt i regeringen; ett konservativt i alliansen och ett populistiskt i  Sverigedemokraterna. I inget av dessa block finns ett tydligt utrymme för liberala idéer. För liberala krafter i Sverige är det därför en absolut nödvändighet att alliansen både i sin utformning och i sitt arbetssätt förändras.

Den viktigaste förändringen som behöver göras är att bryta trenden med gemensamma valmanifest. Gemensamma valmanifest skapar en förutsägbarhet för väljarna, men samtidigt berövas de möjligheten att påverka politiken fullt ut eftersom en röst på det ena partiet lika gärna kunde ha varit en röst på det andra.

Eftersom allting är uppgjort på förhand blir den stora frågan för väljarna huruvida man ska rösta rött eller blått. Att välja mellan de mindre allianspartierna har helt plötsligt mycket mindre politisk betydelse. Nyanserna på högersidan suddas ut och det är bara det största partiet som tjänar på den ordningen. Att det största partiet blir alltmer konservativt är inte bara ett problem för de liberala partierna i  alliansen, utan även för Sverige i stort.

De mindre partierna i samarbetet har blivit lidande av den rådande ordningen. Trots ett gediget reformarbete klarar de inte av att klättra i opinionen. Det blir resultatet av att den enda röst som spelar roll inom alliansen är Moderaternas. Gemensamma valmanifest och budgetar agerar i realiteten hämsko och begränsar det spelutrymme som krävs för att de mindre partierna ska kunna vara en politisk kraft i Sverige. Det pluralistiska politiska landskap som är själva fördelen med flerpartisystemet upphör att existera.

Att alla partier i alliansen går till val på egna manifest behöver inte betyda att samarbetet upphör. Partiernas politik kommer fortfarande i stor utsträckning att likna varandras. Allianspartierna kommer sannolikt även i framtiden att ha lätt att samarbeta, kompromissa och förhandla i avgörande frågor men i dagsläget krävs ett större politiskt svängrum.

Valförlusten 2014 var inte bara en förlust för ett politiskt block. Det var även en signal om att konceptet alliansen var förlorat. Att anspela på politisk enighet lönade sig föga när väljarna gick till valurnorna. Vad som var talande för valresultatet var i stället bristen på intresse för ett prefabricerat politiskt manifest à la alliansen.

Visserligen var alliansen vad som en gång fick Socialdemokraterna på fall, men den var också vad som några år senare snöpligt förlorade mot en splittrad rödgrön opposition.

I svåra tider är det nödvändigt med flexibilitet i det politiska systemet. En uppluckring av blockpolitiken kan mycket väl vara precis vad som behövs för att vitalisera den svenska demokratin och göra den starkare inför framtida utmaningar.

Det är meningslöst att hålla fast vid det som har varit för sakens skull. Därför är det dags att lyfta blicken. För en liberal rörelse måste det främsta målet alltid vara att göra Sverige mer liberalt. Att lägga sig platt inför det största partiets krav kan aldrig vara ett alternativ. Inte heller kan man tillåta sig att förlora sina liberala visioner i ständiga kompromisser eftersom det skulle göra den politiska existensen meningslös. Ett liberalt parti får aldrig låta pragmatism ersätta besjälad ideologi, för då förlorar partiet sitt mest grundläggande syfte. Den liberala rörelsen måste behålla sin integritet och bryta upp från blockpolitiken.

Insikten om att blockpolitiken begränsar den ideologiska mångfalden i svensk politik borde få demokrater liksom liberaler att dra öronen åt sig. För att liberala röster ska bli starkare i  svensk politik är det avgörande att man år 2018 går till val på enskilda valmanifest.

DN Debatt.1 juli 2016

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.