Mäns våld mot kvinnor, barn och mot andra i nära relationer ansågs länge som en fråga enbart för kvinnojourer, vårdpersonal, polis och socialtjänst. I dag är vi många som arbetar mot våld i nära relationer och för dessa brottsoffers rättigheter. Det finns dock ytterligare aktörer som bör uppmärksammas. Internationell och svensk forskning visar nämligen en koppling mellan våld mot djur och våld i parrelationen. Även de som arbetar praktiskt, inte minst på kvinnojourer , berättar hur förövaren använder hot och våld mot familjens djur som en del i misshandeln. Våldsspiralen kan inledas med hot om eller faktiskt skada på offrets/familjens djur och ibland till och med genom att döda djuret.
Den första som möter en våldsutsatt person kan därför vara en veterinär eller djursjukvårdare, länsstyrelsen på djurskyddskontroll men också personal på hunddagis, djurpensionat och stallpersonal. Tyvärr är det få inom dessa yrkesgrupper som känner till problematiken och ännu mindre, hur man ska agera.
Många kvinnor som vill lämna en relation är rädda för att lämna djuren kvar hos mannen, en ofta välgrundad oro. På kvinnojourer och andra boenden tar man inte emot djur på grund av det ökade antalet allergier bland barn. Kvinnan väljer då att i det längsta stanna kvar i förhållandet för att skydda sitt djur. Detta gäller inte enbart katt, hund och smådjur utan även hästar och andra av lantbrukets djur kan vara utsatta för hot, låg grad av omsorg men också för våld i olika former.
När man kopplar ihop våld mot djur och våld mot människor kan det leda till att annars oupptäckta brottsoffer blir synliga. I Storbritannien har man utvecklat ett samarbete mellan ideella djur- och barnorganisationer och socialtjänsten i syfte att upptäcka och ge stöd till våldsutsatta kvinnor. Under 2008 uppdagade socialtjänsten i England över 600 fall av övergrepp mot djur i samband med utredningar om mäns våld mot kvinnor.
I Sverige har vi inte den här typen av samverkan och det är svårt att hitta någon samlad statistik. Juristen Eva Diesen fann dock bland anmälningar om våld i nära relation mot kvinnor och barn i Stockholms län, flera fall av dokumenterad misshandel av familjedjur. Däremot fanns inga rutiner för att rapportera om djurens situation. Våldet uppdagades enbart för att kvinnorna och barnen berättat om den, eller genom en enskild polis engagemang. Inget djurplågeri ledde till åtal trots att bevisläget ofta var gott, vilket är otillfredsställande ur flera aspekter.
Att brott mot djur utreds och lagförs är av yttersta vikt från både mänsklig synpunkt och djurskyddssynpunkt. Enligt djurskyddslagens 29 § inträder obligatorisk prövning om djurförbud mot den som allvarligt försummat eller misshandlat ett djur eller dömts för djurplågeri. Det kan i förlängningen leda till att den våldsamma parten inte får behålla den gemensamma hunden om paret skiljer sig. Det är också viktigt att brotten utreds så att rättspraxis utvecklas på området.
Sociologen Carin Holmberg har i en mindre studie frågat kvinnojourer och brottsofferjourer om deras erfarenheter av att kvinnor har djur som varit utsatta och om djuren fungerat som en kvarhållande faktor i relationen. Av 87 kvinnojourer som besvarade enkäten uppgav 66 kvinnojourer att de hade erfarenhet av detta. Problemet är utbrett också i Sverige.
2009 startade några veterinärstudenter och veterinärer en ideell förening som heter Veterinär omtanke om våldsutsatta (VOOV). Helt på ideell basis ordnas skyddat boende för våldsutsatta kvinnors djur. Med framgång och genom viss samverkan med bland annat Nationellt kunskapscentrum för Kvinnofrid (NCK) på samma ort gav man under de två första åren av verksamhet nära 40 djur en trygg plats medan matte är var på kvinnojouren. VOOV finns nu även i Stockholm, Göteborg, Malmö, Skaraborg, Jönköping och Borlänge. Behovet är stort. Det ger dock betydande begränsningar att driva en verksamhet helt ideellt.
Inom brottsofferorganisationerna Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ), Sveriges Kvinno- och Tjejjourers riksförbund (SKR) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) ser vi ett stort behov av det skyddsnät för våldsutsatta kvinnors djur som VOOV utvecklat. Ett sådant skyddsnät ger kvinnan möjlighet att lämna relationen i ett tidigare skede. Det förkortar tiden då våldsutsatta befinner sig i en relation där våldshandlingar mot familjens husdjur kan användas som utpressning för att hålla kvar kvinnan.
Även vi inom djurorganisationerna Sveriges Veterinärförbund, Svenska Blå Stjärnans Stiftelse, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurskyddet Sverige, Djurens Rätt, Djurens Jurister och VOOV ser behovet av att arbeta vidare med den här typen av stöd. Det är dags att överbrygga gapet mellan humanstöd och djurstöd både för att kunna ge våldsutsatta bättre hjälp och för att hjälpa drabbade djur.
Nu när regeringen ser över fridslagstiftningen finns det goda skäl att inkludera djurplågeribrottet i grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning. Våld mot husdjur borde även kunna ses som en försvårande omständighet och höja straffvärdet i ärenden om våld i nära relationer. Det skulle troligen motivera rättsinstanserna att gå vidare med brott som handlar om våld i nära relation och där djuret används som ett redskap av förövaren för att komma åt den våldsutsatta.
Den utredning om ny djurskyddslag som är ute på remiss just nu innehåller vidare ett förslag om en sekretessbrytande regel gällande djurskyddsproblem, för personal inom hälso- och sjukvårdspersonal samt socialtjänsten. Det är viktigt att den förändringen kommer till stånd.
Slutligen önskar vi att offentligt stöd till organisationer som hjälper våldsutsatta kvinnors djur kan börja betalas ut, så att den hittills ideellt drivna verksamheten kan garanteras en framtid.
Carina Ohlsson, ordförande Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund
Angela Beausang, ordförande Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige
Sven-Erik Alhem, ordförande Brottsofferjourernas riksförbund
Johan Beck-Friis, chefredaktör Svensk Veterinärtidning
Torsten Jakobsson, ordförande Sveriges Veterinärförbund
Christina Arosenius, ordförande Svenska Blå Stjärnan
Lillemor Wodmar, generalsekreterare Svenska Djurskyddsföreningen
Sven Stenson, ordförande Djurskyddet Sverige
Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet Sverige
Isabella Silins, ordförande Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta
Nathalie Nordén, projektledare Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta
Eva Diesen, nätverket Djurens Jurister, forskare i juridik
Camilla Björkbom, förbundsordförande Djurens Rätt
Kristofer Sofroniou, familjerättssekreterare, förbundsstyrelseledamot Djurens Rätt
Carin Holmberg, våldsforskare, doktor i sociologi
Björn Dahlén, legitimerad veterinär
Lisa Berglund, ordförande Sveriges Akademiska Etologer