Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-03 16:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/nar-politisk-vilja-finns-kan-eu-hantera-flyktingkriser/

DN DEBATT

DN Debatt. ”När politisk vilja finns kan EU hantera flyktingkriser”

Flykten från Ukraina visar varför effektiva skyddssystem och ett gemensamt europeiskt ansvarstagande behövs, skriver artikelförfattaren.
Foto: Alexander Mahmoud

DN DEBATT 19/9.

EU handlade snabbt och i stor enighet när miljoner flydde från Rysslands anfallskrig i Ukraina. Splittrande dragkamper om ländernas ansvars­tagande har i det stora hela uteblivit. Mottagandet av Ukrainas befolkning ger viktiga lärdomar inför framtida flyktingkriser, skriver Bernd Parusel, Svenska institutet för Europapolitiska studier, i en ny analys.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Att följa EU:s migra­tionspolitik har på senare år ofta varit nedslående. Män­niskor på flykt riskerar fortfarande sina liv för att ta sig till Europa över Medel­havet eller på andra farliga ­rutter.

Från flera EU-länder rapporteras om olagliga ”pushbacks” (direkt­avvisningar utan asylprövning), våld mot skyddssökande, bristande asyl­procedurer och undermåliga mottagandevillkor. EU-länderna har varit oense om hur ett gemensamt asylsystem ska se ut och hur ansvaret för skyddssökande ska fördelas mellan medlemsländerna.

När Ryssland anföll Ukraina den 24 februari i år och människor började fly hände plötsligt något helt annat. Bara en vecka efter invasionen aktiverades i stor enighet EU:s massflyktsdirektiv, en lag som funnits sedan 2001 men aldrig tidigare kommit till användning. Sedan dess har över fyra miljoner ukrainare på flykt (och vissa andra grupper som bor i Ukraina) kunnat registrera sig i EU och få till­fälligt skydd med vissa rättigheter. De får rätt att arbeta, grundläggande ekonomiskt stöd och sjukvård. Gränserna är fortfarande öppna.

EU:s gensvar på den ukrainska flykting­situationen skiljer sig därmed på många punkter från hur skyddssökande vanligtvis hanteras. Medan Dublinförordningen ofta tvingar tillbaka asylsökande till det EU-land de först anländer till får ukrainare välja var de vill stanna. Många medlemsstater försöker hålla asylsökande borta från samhället genom arbetsförbud och boende på anvisade platser – men ukrainska flyktingar får jobba och oftast bo var de vill.

EU-kommissionen har inrättat en ”solidaritetsplattform” för att underlätta medlemsstaternas samarbete. Flera EU-länder tar till och med över ukrainska flyktingar från det hårt ansträngda Moldavien.

Allt fungerar kanske inte problemfritt. En del EU-länder har tagit emot väldigt många ukrainare och det finns en risk att entusiasmen och engagemanget avtar när flyktingarna måste stanna längre än man först trodde, särskilt när ekonomin bromsar in och inflationen stiger. Vissa länder erbjuder bättre villkor än andra och det finns ingen gemensam plan för vad som ska hända när det tillfälliga skyddet enligt massflyktsdirektivet upphör. Men ­överlag har EU:s hantering imponerat.

Detta väcker tankar. Varför agerar EU så annorlunda och i en mycket mer positiv anda än till exempel efter flyktingkrisen 2015? Och kan man i så fall dra lärdomar så att vi så småningom kan få ett bättre europeiskt asylsystem? Svenska institutet för Europapolitiska studier (Sieps) publicerar i dag en analys som söker svar på dessa frågor.

Det finns många tänkbara för­klaringar till EU:s välvilliga agerande i den ukrainska flyktingsituationen, jämfört med andra flyktrörelser:

● Den geografiska faktorn, att Ukraina har landgränser med fyra EU-länder.

● Att ukrainare sedan tidigare har kunnat resa in i och inom EU utan visum.

● Att kriget i Ukraina av historiska och geopolitiska skäl skapar starkare ­känslor än krig i andra världsdelar.

● Att ett generöst flyktingmottagande blivit en självklar del av EU:s över­gripande svar på Rysslands aggression.

● Kulturella och demografiska faktorer.

● Föreställningen att ukrainarnas ­behov av skydd skulle vara kortvarigt, att många snabbt skulle resa hem igen.

Men betyder detta att den ukrainska flyktingsituationen är något alldeles unikt, något som inte har med asyl- och flyktingpolitiken i övrigt att göra? Nej. Snarare visar flykten från Ukraina exemplariskt varför effektiva skyddssystem och ett gemensamt europeiskt ansvarstagande behövs.

Framför allt kan följande lärdomar dras:

1. Visumfrihet ger säkerhet. Det spelar stor roll om människor på flykt behöver visum för att komma till EU eller inte. Om EU vill ta emot människor som flyr från krig och konflikter kan viseringsfrihet vara en mycket effektiv metod för att erbjuda säkra och lagliga inresor. Alternativt skulle man kunna införa möjligheter för skyddssökande att snabbt få visum av humanitära skäl.

2. Tillfälligt skydd avlastar asylsystemet. Massflyktsdirektivet har visat sig vara ett bra instrument för att obyråkratiskt ge skydd och avlasta asylsystemet. Direktivet är inte en lämplig lösning för alla som kommer till EU för att få skydd men skulle kunna användas oftare när större akuta flyktingkriser uppstår.

3. Rörelsefrihet inom EU bidrar till bättre fördelning av flyktingar. Att skyddssökande rör sig vidare inom EU från ett land till ett annat har länge ansetts vara ett problem. Nu ser vi att ”sekundära förflyttningar” kan vara bra. Om inte en viss andel av de ­ukrainska flyktingarna i Polen hade rört sig vidare mot till exempel Tyskland hade belastningen för det polska samhället sannolikt blivit för stor. Ett system som tvingar skyddssökande att stanna i det första ankomstlandet är därför ingen bra idé.

4. Ansvarsfördelningen mellan EU-länder kan bli effektivare utan tvång. En stor knäckfråga för EU:s gemensamma asylsystem har varit ansvarsfördelningen mellan länderna. Den ukrainska flyktingsituationen visar nu att det har fördelar att låta de skyddssökande själva bestämma var de vill få skydd. EU behöver ett system som fördelar ansvaret rättvist, men om länderna hjälps åt på olika sätt och EU bidrar med finansiering kan en flexibel solidaritetsmekanism vara bättre än ett statiskt omfördelningssystem med tvångsåtgärder.

Att skyddssökande rör sig vidare inom EU från ett land till ett annat har länge ansetts vara ett problem. Nu ser vi att ”sekundära förflyttningar” kan vara bra.

5. Politisk vilja förebygger problem vid framtida flyktingsituationer. Asylrätten i EU bygger på internationell rätt och EU-rätt. Ändå ser vi nu att den politiska viljan spelar en avgörande roll. När det finns en vilja att ta emot människor på flykt och mottagande länder är stolta över sitt ansvarstagande undviks spänningar och historiskt många flyktingar kan tas emot på kort tid. Vi borde ställa oss frågan hur en sådan politisk vilja kan skapas även för andra flyktingsituationer.

I januari tar Sverige över ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. En viktig uppgift blir att driva de pågående förhandlingarna om EU:s framtida migrationspolitik framåt. Om vi drar lärdomar av EU:s hantering av flyktingar från Ukraina finns det hopp om att framsteg äntligen kan göras på ett område som alltför länge har präglats av splittring, kortsiktighet och miss­troende mellan EU-länderna.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt