Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 16:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/nasta-regering-lar-av-den-danska-forskningspolitiken/

DN Debatt

DN Debatt. ”Nästa regering, lär av den danska forskningspolitiken”

För att förbättra svensk forskning behövs bland annat fler unga forskare och goda villkor genom hela karriären till bästa forskarna, skriver Christina Moberg, professor emeritus.
För att förbättra svensk forskning behövs bland annat fler unga forskare och goda villkor genom hela karriären till bästa forskarna, skriver Christina Moberg, professor emeritus. Foto: Fredrik Persson/TT

DN Debatt 3/1. Vilken regering vi än får i Sverige, så har den mycket att lära av Danmark när det gäller forskning. Med hjälp av långsiktig finansiering, tilltro till forskare och en sammanslagning av forskningsinstitutioner har vårt grannland lyckats skapa villkor för framgångsrik forskning i världsklass, skriver Christina Moberg, professor emeritus i organisk kemi vid KTH.

Rätta artikel

Vårt välstånd är beroende av forskning som genererar ny kunskap. För kunskap behövs för att producera varor, bekämpa fattigdom, minska klimatpåverkan, skona naturen, bota sjukdomar, liksom för att förstå världen vi lever i. Den nya regering som så småningom tillträder har således all anledning att begrunda hur forskningspolitiken bäst bör bedrivas.

Här finns mycket att lära av vår omgivning, inte minst av vårt grannland Danmark. Danmark har på senare tid lyckats bättre än övriga nordiska länder när det gäller att skapa villkor för framgångsrik forskning i världsklass.

Ett sätt att mäta framgång är att titta på hur många gånger vetenskapliga artiklar citeras. Det är ett vanskligt mått när det gäller jämförelse mellan individer, men fungerar väl vid jämförelse av hela universitet eller hela länder. Mätt i antal citeringar per artikel har dansk forskning större vetenskapligt genomslag än svensk.

Endast två OECD-länder har högre andel av de 10 procent mest citerade artiklarna än Danmark, medan sex länder kommer före Sverige.

Den vetenskapliga produktionen är också hög i Danmark. Vad gäller publikationer per miljon invånare är Danmark tvåa bland OECD-länderna, efter Schweiz, medan Sverige kommer på fjärde plats. Även räknat i antal publikationer per 1 000 forskare ligger Danmark bra till med en niondeplats, mot Sverige på plats 17.

Orsakerna till de danska framgångarna är säkerligen många. Danska politiker och beslutsfattare tycks ha förstått vikten av excellent forskning och dess betydelse för nationens välstånd. Från 1990-talet skedde en kraftig förbättring av villkoren för universiteten, för forskning och högre utbildning samtidigt som forskningsråden reformerades. Med bildandet av Danmarks Grundforskningsfond 1991 fick framgångsrika forskargrupper långsiktig finansiering med stor frihet att utveckla djärva idéer utan krav på kortsiktig nytta. Uthållig långsiktig finansiering, tilltro till duktiga forskare, och i hög utsträckning frånvaro av detaljerad styrning har utan tvekan utgjort framgångsrika faktorer.

I Danmark slogs 2007 25 forskningsinstitutioner samman till 11 – åtta universitet och tre nationella forskningsinstitutioner – alltså en väg motsatt den man valt i Sverige. Detta har lett till starka forskningsmiljöer och mer konkurrenskraftiga institutioner. Köpenhamns universitet finns på plats 12 och Danmarks tekniska universitet på plats 23 när man listar de organisationer som fått mest medel från EU:s ramprogram. Bäst i Sverige är Karolinska institutet på plats 30.

Vi behöver ett akademiskt ledarskap och system som gynnar kreativitet och djärva idéer, och inte ledare som är politiskt korrekta administratörer.

Goda resurser är en annan orsak till de danska framgångarna.

Danmark är det land inom OECD som, sett till andel av BNP, investerar mest i offentliga forskningsmedel, 1,1 procent. Här ligger dock även Sverige bra till med 1 procent, och Sverige ligger före Danmark när det gäller privat finansierad forskning.

Danmark har tillsammans med Schweiz och Nederländerna varit mest framgångsrika vad gäller rekrytering av toppforskare och danska universitet förfogar över större andel av forskningsmedlen än svenska. Danmark har också avstått från det befordringssystem som resulterat i överbefolkning av underfinansierade professorer vid universiteten i Sverige och Norge.

Danmarks Forsknings- och innovationspolitiska råd har analyserat orsakerna till de danska framgångarna och gjort jämförelser med Nederländerna och Sverige. Man framhåller ett forskningssystem som anpassats efter omständigheterna, lyckade excellenssatsningar och ett starkt ledarskap inriktat på kvalitet.

I rapporten sägs att Sverige under denna period har haft mindre gynnsamma villkor för elitforskning än de två andra länderna, bland annat på grund av det stora beroendet av extern finansiering som har gjort det svårt för universiteten att styra sin forskning och sina rekryteringar. Kortsiktiga forskningsmedel, små anslag och spridning på många personer har i Sverige inverkat menligt på forsknings­kvaliteten.

Men vilken typ av forskning gynnar bäst innovationer och nya företag? Från näringslivet höjs ofta röster som hävdar att tonvikt på tillämpad forskning leder till innovationer som kan omsättas till nya produkter och därmed nationellt välstånd. Men stämmer det? Nya tillämpningar kan vanligtvis inte förutses och perioden mellan en ny upptäckt och eventuella tillämpningar är ofta mycket lång. Talrika exempel från historien visar att det snarare är satsning på grundläggande forskning av hög kvalitet som är den bästa grogrunden för innovationer och nya företag.

Den danska branschorganisationen Dansk Industri tycks inse detta och argumenterar för att anslagen till Grundforskningsfonden, som enbart finansierar grundläggande forskning av hög vetenskaplig kvalitet, behöver dubbleras för att Danmark ska utvecklas.

För att ytterligare stärka kvaliteten hos forskningen förbereds nu i Danmark en ny excellenssatsning. Forsknings- och utbildningsdepartementet har beslutat att finansiera initiativet genom ett tillskott till Grundforskningsfonden med motsvarande cirka 275 miljoner svenska kronor, och därutöver kan medel från privata stiftelser tillkomma. Regeringen har varit lyhörd för synpunkter från forskarsamhället och satsningen har utformats i samråd med forskare och universitet.

Det som saknas i Sverige är inte excellenta forskare. Men dessa behöver ges goda och långsiktiga basresurser och stor frihet att attackera viktiga vetenskapliga och samhälleliga frågeställningar i stället för att styras av politikers och regeringars svaghet för strategiska satsningar. Vi behöver också ett akademiskt ledarskap och system som gynnar kreativitet och djärva idéer, och inte ledare som är politiskt korrekta administratörer. Det behövs förnyelse i form av unga forskare och goda villkor till de bästa forskarna genom hela karriären, något som också skulle öka möjligheterna att locka utländska talanger till landet.

Detta förutsätter dock en koncentration av medel till starka miljöer och att forskningsmedlen väsentligen fördelas efter enbart kvalitet. Lyssna på forskarna – utan dem får vi inte forskning i världsklass.