Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-02-07 10:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/nationalekonomerna-blandar-ihop-applen-och-paron/

DN DEBATT REPLIKER

DN Debatt Repliker. ”Nationalekonomerna blandar ihop äpplen och päron”

REPLIK DN DEBATT 19/1.

Offentliganställdas förhandlingsråd: Omställningsstudiestödet är till för vidareutbildning, inte bara för uppsagda. Men det var också en förutsättning för förändringar i las.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

I en debattartikel skriver nationalekonomerna Fredriksson, Graetz, Hensvik och Seim om det nya omställningsstudiestödet som de menar är felriktat. De verkar dock glömma att det nya stödet är resultatet av en förhandling mellan arbetsmarknadens parter där förändringar i las (lagen om anställningsskydd) var en förutsättning för stödet.

Nationalekonomernas artikel utgår från en SNS-rapport kring strukturomvandling på svensk arbetsmarknad. Att hjälpa de på arbetsmarknaden som ”värst drabbas av förändringarnas negativa effekter” är naturligtvis hedersamt och en god ambition.

Däremot utgör det femte och sista förslaget i artikeln, om omställningsstudiestödet, dessvärre ett klassiskt exempel på en hopblandning av äpplen och päron. För som stödet kom till är det av central betydelse att det är öppet för samtliga arbetstagare på svensk arbetsmarknad som uppfyller kriterierna, inte bara de som varslats om uppsägning.

Slutsatsen att ett stort söktryck betyder problem med stödets utformning faller därmed också platt.

Omställningsstudiestödet är, som författarna till artikeln säkert inte är obekanta med, ett resultat av en förhandling mellan arbetsmarknadens parter. I den andra vågskålen låg förändringar av las för samtliga arbetstagare på arbetsmarknaden.

Ska man göra förändringar av stödet kan man därför inte göra det med annat än att man återigen öppnar den andra vågskålen, las-frågan. Att samtliga arbetstagare som uppfyller kriterierna ska kunna söka omställningsstudiestödet, kan man därför inte lättvindigt ändra hur goda intentioner man än må ha. Detta stöd skiljer sig från den omställning som finns sedan tidigare och som arbetsmarknadens parter under lång tid sörjt för med fokus på de som varslats.

Vidare kan en missvisande prognos av CSN om antalet sökande – inte antalet som kan studera inom ramen för omställningsstudiestödet 2023, vilket är cirka 8 800 heltidsstuderande – inte tas som intäkt för att det finns problem med stödet. I Finland har man sedan 2019 en lösning som har flera likheter med Sveriges nya omställningsstudiestöd.

År 2019 var antalet sökande i Finland på ungefär samma nivåer som de nu varit i Sverige vid införandet av omställningsstudiestödet. Kritiken bör då snarare handla om hur prognosen om antalet sökande i Sverige kunde hamna så fel – trots Finlands vägledande exempel – och inte om omställningsstudiestödets utformning i sig.

Slutsatsen att ett stort söktryck betyder problem med stödets utformning faller därmed också platt. Att författarna funnit att intresset för vidareutbildning är lågt bland de som drabbas hårdast av strukturomvandling är beklagligt men kan inte heller tas som intäkt för att omställningsstudiestödet är felriktat, eftersom det ännu inte finns tillförlitliga data kring vilka som sökt stödet.

Med all respekt för författarnas goda intentioner hamnade man i argumentationen i den femte och avslutande punkten snett ur flera olika aspekter.