Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Nu behövs konkret politik för att bryta hälsoklyftorna”

Medellivslängden är fem år kortare bland kvinnor och män med kort utbildning jämfört med dem med lång utbildning. Även när det gäller psykisk ohälsa, tandhälsa, fetma och möjligheten att arbeta ett helt arbetsliv slår skillnaderna igenom.
Medellivslängden är fem år kortare bland kvinnor och män med kort utbildning jämfört med dem med lång utbildning. Även när det gäller psykisk ohälsa, tandhälsa, fetma och möjligheten att arbeta ett helt arbetsliv slår skillnaderna igenom. Foto: Scanpix

Hälsoklyftorna mellan olika socioekonomiska grupper är tydlig nästan oavsett vilket hälsoproblem det gäller. Under mandatperioden har regeringen beställt flera utredningar kring jämlikhet i hälsa. Nu behövs konkret politik, skriver ordföranden för sju fackförbund inom vården och formulerar fem förslag till åtgärder.

Under mandatperioden har regeringen beställt flera utredningar som tagit sikte på hälso- och sjukvården och omsorgens organisering och jämlikhet i hälsa. Nyligen lämnade Kommissionen för jämlik hälsa över sitt slutbetänkande om hur de påverkbara hälsoklyftorna ska kunna slutas inom en generation.

Det är en ambitiös målsättning. Men för att uppnå en mer jämlik hälsa måste regeringen gå vidare och väva samman utredningsförslagen till konkret politik.

Som fackliga företrädare för sju förbund inom hälso- och sjukvård och omsorg samlar vi över 700.000 medarbetares kompetenser. Från undersköterskan i hemtjänsten, till allmänläkaren och distriktssköterskan i primärvården, socialsekreteraren på kommunen, fysioterapeuten inom företagshälsovården, arbetsterapeuten inom habiliteringen. Hälso- och sjukvård och omsorg är centrala aktörer för folkhälsan och innefattar så mycket mer än de akuta inläggningarna.

Hälsoklyftorna mellan olika socioekonomiska grupper är tydlig nästan oavsett vilket hälsoproblem det gäller. Till exempel är medellivslängden fem år kortare bland kvinnor och män med kort utbildning jämfört med kvinnor och män med lång utbildning. Även när det gäller till exempel psykisk ohälsa, möjligheten att arbeta ett helt arbetsliv, tandhälsa, fetma och allmänt hälsotillstånd slår de socioekonomiska skillnaderna igenom.

Det faktum att våra medlemmar varje dag arbetar med att stärka befolkningens hälsa och själva utgör en femtedel av den arbetande befolkningen, gör förhållandena inom hälso- och sjukvård och omsorg till ett centralt tema för att komma vidare i arbetet med att sluta hälsoklyftorna. Det är inte hela lösningen, men utan förankring i problemen som personalen möter i sin vardag kommer politiska lösningar att gå i stå.

En viktig styrande princip ska vara att alla har rätt till samma insatser men mer och anpassade insatser ska ges till dem som behöver det, så kallad proportionell universalism. Kommissionen lyfter detta som en förutsättning för att vård- och omsorgsinsatser ska kunna vara kompensatoriska för skillnader i levnadsvillkor. En slutsats som vi professionsföreträdare väl känner igen och instämmer i.

De praktiska möjligheterna att individanpassa hälso- och sjukvård och omsorg är dock alldeles för små, som en konsekvens av en styrning som verkar kontrollerande snarare än faciliterande.

 

Administration står i vägen för viktig patientkontakt när den inte sköts av rätt personal. Undersköterskan kan inte gå utanför sina strikt tidsbestämda ramar i äldreomsorgen, även om hen bedömer att den äldre är i behov av det. Stuprör både mellan huvudmannagränser och mellan utförare förhindrar det teamsamarbete som krävs för att möta komplexa behov individuellt.

Det är några av orsakerna till att många verksamheter som våra medlemmar arbetar inom pressas av underbemanning, vilket reducerar individanpassningen till avgörandet om vem som är i mest akut behov för stunden. Samvetsstress, som skapas i konflikten mellan vård- eller omsorgstagarens behov och möjligheterna att faktiskt tillgodose dem, är därför vanligt bland hälso- och sjukvården och omsorgens professioner.

Sjukskrivningar på grund av stress och utmattningssyndrom är betydande och innebär en förhöjd risk att insjukna i hjärt- och kärlsjukdomar på sikt. Den psykiska ohälsan skär rakt igenom samtliga våra medlemsgrupper. Hälso- och sjukvård och omsorg som sektor har flest sjukfall som överstiger 14 dagar; 150 per tusen anställda. Den vanligaste orsaken är just utmattningssyndrom.

Det är orimligt att offentlig sektor bidrar till hälsoklyftorna som arbetsgivare.

Hälso- och sjukvården och omsorgens proffs, tillsammans med patienter och brukare, är de som är bäst kvalificerade att bedöma och individanpassa insatser. Det skulle förbättra kvaliteten i insatserna, skapa mer arbetsglädje och minska stressen i arbetet. Det är en nödvändig omsvängning för att klara kompetensförsörjningen – både genom att befintlig personal stannar kvar och att fler lockas till yrkena.

För att bryta spiralen av stress, sjukskrivningar och personalbrist krävs en förändrad styrning och ledarskap. Det räcker inte att skjuta till tillfälliga pengar till de verksamheter som för tillfället verkar blöda mest. Om verksamheterna inte styrs efter principen om att proffsen ska få vara proffs, kommer hälsoklyftorna att kvarstå.

Vi vill därför trycka på följande förslag:

Ge primärvården ett primärpreventivt ansvar. Varje individ ska ha en fast vårdkontakt som har ansvar och översikt över dennes vård- och omsorgsbehov. Den personliga kontinuiteten måste stärkas.

Skapa möjligheter för samarbete mellan huvudmannagränser och enheter. Samverkan är nyckeln för att möta komplexa vårdbehov och agera förebyggande, exempelvis genom samarbeten mellan elevhälsovård och primärvård. Det kräver större professionellt utrymme för att kunna samverka med utgångspunkt i varje individs unika behov.

Avskaffa stämpelklockan. Låt proffsen avgöra hur lång tid insatser behöver ta utifrån varje patient eller brukares individuella behov. Olika människor kräver olika mycket tid. Det skulle minska stressen och effektivisera arbetet.

Administration ska ha förankring i verksamheten. Uppföljning ska vara meningsfull, inte kontrollerande. Administrativa uppgifter som inte är värdefulla för verksamheterna måste skalas bort. Styrningen ska utgå ifrån tillit till proffsen.

Öka chefstätheten. Chefstätheten är mycket låg inom hälso- och sjukvård och omsorg. Cheferna måste bli fler och få rätt förutsättningar att leda verksamheterna effektivt. Taket bör ligga på högst 25 medarbetare per chef.

Som fackliga företrädare har vi gått samman för att vi ser att vi måste gå åt samma håll om vi ska påverka i syfte att skapa en hållbar framtid för hälso- och sjukvård och omsorg. Samma samarbetsvilja kräver vi nu av politiken. Om den stuprörsorganisering som ibland hämmar utvecklingen inom hälso- och sjukvård och omsorg är lika närvarande på departementsnivå kommer utvecklingsarbetet att utebli.

Det ambitiösa utredningsarbetet som gjorts är för viktigt för att förbli skrivbordsprodukter. Nu är det upp till bevis att leverera de reformer och ekonomiska ramar som krävs för att förverkliga dem. Ska hälsoklyftorna på allvar slutas behöver vi inte fler experter som berättar det vi redan vet – vi behöver politiker som tar ansvar.

DN Debatt. 20 augusti 2017

Debattartikel

Ordföranden för sju fackförbund inom vården:

”Nu behövs konkret politik för att bryta hälsoklyftorna”

Repliker

Annika Strandhäll (S), Socialminister:

”Mycket av de praktiska lösningarna måste hittas hos kommuner och landsting”

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.