Alliansregeringen förenklade 2008 för svenska företag att hitta rätt kompetens genom arbetskrafts­invandring. Det innebar att arbetsgivare – inte fackförbund eller myndigheter – får avgöra när de behöver anställa personer från andra länder. Den kärnan i reformen måste värnas och behållas. Att människor kan komma till Sverige och jobba är nödvändigt för att svenska företag ska kunna växa, skapa fler arbetstillfällen och bidra till den svenska välfärden.

Under senare år har det blivit tydligt att mer måste göras för att locka expert­kompetens till Sverige – och för att få dem att stanna kvar här. Kompetensförsörjningen är många företags allra största tillväxthinder. Och det mest akuta problemet nu är de ”kompetensutvisningar” som drabbar högkvalificerad arbetskraft från andra länder som har kommit till Sverige, jobbar här och försörjer sig själva. Nu behövs inte fler kartläggningar, utan skarpa åtgärder för att behålla expert­kompetens i Sverige. Kompetens­utvisningarna måste få ett omedelbart stopp.

Men det finns fler allvarliga brister i dagens regelverk som måste rättas till. Arbetskraftsinvandrare utnyttjas, välfärdssystemen missbrukas och fusket har blivit en lukrativ affär för kriminella. Det var aldrig avsikten med arbetskraftsinvandringen. Liberala reformer måste vårdas. Därför behövs kraftfulla åtgärder mot fusk och missbruk. Och ett försörjningskrav, som gör att arbetskraftsinvandrare som vill ta med sina anhöriga till Sverige fullt ut ska kunna försörja dem, om de inte försörjer sig själva.

Regeringen vägrar lägga fram förslaget trots att det redan finns krav från en riksdagsmajoritet och trots att det handlar om ett verktyg mot fusk som Migrationsverket självt har efterfrågat och som Riksrevisionen har rekommenderat regeringen att införa.

Dessutom måste asylsystemets trovärdighet stärkas. Enligt en färsk rapport från statliga Delegationen för migrationsstudier (Delmi) får en av tio med utvisningsbeslut ändå uppehållstillstånd, bland annat genom att ”byta spår”. Det innebär att en person som fått ett avslag på sin asylansökan i stället kan ansöka om arbetstillstånd. Det skickar den dåliga signalen att ett nej inte är ett nej. Vi tar därför bort dagens möjlighet till spårbyte. Regeringen däremot, vill underlätta spårbyte.

Att nu komma till rätta med dessa uppenbara problem är mycket angeläget. Men regeringen drar benen efter sig, även i denna fråga. Riksdagen har på flera punkter tydligt sagt till regeringen vad den måste göra, men regeringen kan eller vill inte göra det som krävs.

Därför går vi nu från ord till handling. I dag lägger vi på socialförsäkringsutskottets bord i riksdagen fram ett skarpt förslag till ny lagstiftning om direktåtkomst av inkomstuppgifter. Det innebär att Migrationsverket kommer få tillgång till Skatteverkets, Försäkringskassans och Kronofogdemyndighetens databaser och inkomstuppgifter. Därmed skulle skattefusket, fusket med falska anställningar och alltför låga löner kunna bekämpas effektivt.

Det har nu gått tre år sedan en utredning presenterade förslag på lagstiftningen som skulle effektivisera Migrationsverkets arbete mot fusk, men trots det uppenbara behovet har regeringen inte velat återkomma i frågan. Förrän nu – när vi går fram med skarp lagstiftning. Det övertygar inte. Vi kommer därför att gå vidare med vårt initiativ.

Vårt initiativ i dag till helt ny lagstiftning bygger på ett färdigutrett och redan remissbehandlat förslag som hittills bara lagts i en skrivbordslåda på Regeringskansliet (SOU 2016:91). Regeringen vägrar lägga fram förslaget trots att det redan finns krav från en riksdagsmajoritet genom ett tillkännagivande från Moderaterna, Sverige­demokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Och trots att det handlar om ett verktyg mot fusk som Migrationsverket självt har efterfrågat och som Riksrevisionen har rekommenderat regeringen att införa.

Behovet av direktåtkomst bekräftas också av en myndighetsgemensam lägesrapport från 2019 om den organiserade brottsligheten. Där framhålls att många utländska arbetstagare är beredda att arbeta i Sverige under dåliga arbetsvillkor och alltför låga löner. Arbetstagarna vill inte berätta om fusk och regelbrott eftersom de upplever att det finns risk att de själva får ta konsekvenserna och tvingas lämna Sverige. Detta handlar både om att hänsynslöst utnyttja människor, och om att utnyttja svensk aningslöshet. Regeringens slapphet vad gäller detta är därför obegriplig.

Det är mycket ovanligt att riksdagen tar över uppgiften från regeringen att fatta besluten om nödvändig ny lagstiftning. Men det är också en mycket ovanlig politisk tid, med en regering som inte är överens om färdriktningen och som inte kan enas ens om gemensamma regeringsbeslut.

Men när regeringen är handlingsförlamad måste oppositionen ta över uppgiften. Vi gjorde det under hösten 2018 när regeringsbildningen drog ut på tiden. Vi gjorde det häromveckan för att få en budget som bättre prioriterar välfärden och tryggheten framför friår och ineffektiv arbetsmarknads­politik. Och vi gjorde det när vi stoppade regeringens ansvarslösa omstöpning av Arbetsförmedlingen. I Sverige är det riksdagen som styr regeringen, inte regeringen som styr riksdagen.

Medan regeringen och januari­partierna nu passivt blickar ner på sina 73 punkter, så ser Moderaterna och Kristdemokraterna vilka svenska problem som verkligen måste lösas. Och tar de nödvändiga politiska initiativen. Vi kommer nu söka stöd i riksdagen för att värna möjligheten för näringslivet att rekrytera viktig kompetens även utomlands. Och samtidigt kraftfullt sätta stoppa för fusk och missbruk av systemet.