Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Nu gör vi första studien av svenskars sexvanor på 20 år”

Sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensens vision formulerades i en tid när det mesta rörande sexuell och reproduktiv hälsa fortfarande var ogjort. Ändå är visionen högst relevant än i dag, skriver Gabriel Wikström (S).
Sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensens vision formulerades i en tid när det mesta rörande sexuell och reproduktiv hälsa fortfarande var ogjort. Ändå är visionen högst relevant än i dag, skriver Gabriel Wikström (S).

Hälsofrämjande insatser. Sexualpolitiken får inte bara handla om specifika problem. Den måste också handla om det som är lustfyllt med sex om vi på allvar ska kunna lösa problemen. Därför genomför vi en ny befolkningsstudie som ska ge oss bättre kunskap om vilka insatser som behövs, skriver folkhälsoministern Gabriel Wikström (S).

Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet. Den visionen är Elise Ottesen-Jensens och formulerades i en tid när det mesta rörande sexuell och reproduktiv hälsa fortfarande var ogjort. Ändå är visionen högst relevant än i dag och resan mot ett samhälle där den är uppfylld är fortfarande lång. Antalet oönskade graviditeter är fortfarande högt, män och kvinnor är långt ifrån jämlika och dagligen hör vi berättelser om trakasserier och våldtäkter eller om hur människor diskrimineras och misshandlas på grund av sin sexuella läggning. Problemen är grundläggande och drabbar många människor runt om i vårt samhälle. Lösningarna är samtidigt flera och komplexa. Ändå går det inte att komma ifrån att om vi på allvar vill uppnå Ottesen-Jensens vision så måste utgångspunkten för debatten och våra insatser förändras.

Den grundläggande paradoxen är nämligen att samtidigt som hela vårt samhällsliv tycks genomsyrat av sex, i allt från reklam och sociala medier till en stor del av det dagliga umgängeslivet, så är ämnet fortfarande skambelagt och omgärdat av strikta normer. Förmodligen är det också därför som ämnet, trots sin centrala betydelse i människors liv, är märkligt frånvarande i den politiska debatten. När det väl diskuteras görs det ofta utifrån väldefinierade problem som måste lösas: könssjukdomar, oönskade graviditeter, våldtäkter. Problemet är dock att så länge vi bara fokuserar på de negativa aspekterna utan att samtidigt lyfta fram det positiva och lustfyllda med sex så kommer vi aldrig på allvar att kunna lösa problemen. Hur ska vi kunna förhindra en skev kvinnosyn – som ofta förmedlas via kvinnoförnedrande pornografi eller i manliga miljöer – och med den sexuella trakasserier eller våldtäkter om vi inte kan presentera alternativa bilder av hur sex och förhållandet mellan människor skulle kunna vara? Hur ska vi kunna förändra attityder, normer och värderingar när så många människor, alltifrån föräldrar och lärare till ledande företrädare, är så uppenbart obekväma med att prata om sex över huvud taget?

Regeringen har satt upp målet om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Det är ett oerhört ambitiöst mål inte minst eftersom de faktorer som påverkar hälsan är många och i stor utsträckning samvarierar. Sex är en av de faktorer som både påverkar vår hälsa och påverkas av den. Dels handlar det naturligtvis om könssjukdomar eller graviditeter, men sex, intimitet och närhet kan också vara viktiga aspekter av människans psykiska välbefinnande. Därför kan sexuell problematik i sig leda till sämre psykisk hälsa. Trots att psykisk ohälsa i dag är ett av våra största folkhälsoproblem är sex och samlevnad sällan någonting som lyfts när vi diskuterar psykisk ohälsa.

Hur ska vi kunna förändra attityder, normer och värderingar när så många människor, alltifrån föräldrar och lärare till ledande företrädare, är så uppenbart obekväma med att prata om sex över huvud taget?

Vi vet också att psykisk och fysisk ohälsa är vanligare och inte sällan allvarligare hos hbtq-personer än hos den övriga befolkningen. Nedsatt psykiskt välbefinnande är dubbelt så vanligt och självmordsförsök förekommer betydligt oftare än hos unga heterosexuella. Det finns givetvis många anledningar till detta, men rätten till sexualitet på lika villkor som alla andra är en grundläggande faktor. Ändå är detta grupper vilkas specifika situation långt ifrån alltid lyfts fram i debatten och därför är kunskapsluckorna stora.

Trots att vi lever i ett av väldens mest jämställda länder har en stor del av alla tjejer och unga kvinnor utsatts för objektifiering, sexistiska kommentarer och sexuellt våld. För många kvinnor är rätten till kroppslig integritet och sexuellt självbestämmande därmed långt ifrån självklar.

Regeringen har tagit flera initiativ på det sexualpolitiska området, alltifrån fria preventivmedel under 21 års ålder till mer resurser till landets ungdomsmottagningar. Sexualpolitiken får dock inte bara handla om specifika insatser mot specifika problem. Den måste också handla om det hälsofrämjande; om det som är lustfyllt med sex. För att kunna forma en sådan politik måste vi få bättre kunskap om hur det faktiskt ser ut på det här området. Det är 20 år sedan den senaste befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sin sexualitet genomfördes. Det vi har att förlita oss på därefter är studier genomförda av kvällstidningar. Det är orimligt. Dessa mindre studier pekar dessutom på att den genomsnittliga sexuella aktiviteten i Sverige minskat. Det är viktigt att utröna om så är fallet, och vad det i så fall beror på. Om det skulle vara så att de samhälleliga förutsättningarna för ett gott sexliv – exempelvis genom stress eller andra ohälsofaktorer – har försämrats så är det också ett politiskt problem.

I dag, torsdag, fattade regeringen därför beslut om att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att genomföra en ny befolkningsstudie på detta område. Syftet med studien är att skapa bättre förutsättningar för ett effektivt folkhälsoarbete och ge oss kunskapen för att kunna diskutera sex i ett politiskt perspektiv på ett mer positivt och otvunget sätt.

Utifrån resultaten ska Folkhälsomyndigheten göra fördjupade studier inom de områden eller på de grupper som visar på särskild utsatthet i  sexualitet och sexuell ohälsa vad gäller levnadsvanor eller livsvillkor. För att vi inte ska hamna i en situation igen där det går 20 år tills nästa studie genomförs ska Folkhälsomyndigheten även ge förslag på hur myndigheten kan göra en fortlöpande uppföljning utifrån utvalda indikatorer inom ramen för befolkningsstudien.

Det här är ett område som rör stora delar av samhället. I genomförandet av studien ska Folkhälsomyndigheten därför samråda med relevanta myndigheter och civilsamhällesorganisationer. Resultaten från studien ska också redovisas på regional, och när det är möjligt också kommunal, nivå. Att få kunskap om hur situationen ser ut på ett lokalt och regionalt plan underlättar arbetet med att bedriva ett systematiskt, kunskapsbaserat och effektivt hälsofrämjande arbete. Uppdraget ska delredovisas i maj 2018 och slutrapporteras i juni 2019.

En undersökning av människors sexvanor löser inte problemen i sig men det är en viktig del i att få bättre kunskap om vilka insatser som behövs och gör skillnad. Sex är inte, och har aldrig varit, en enbart privat angelägenhet. Sex är också en fråga om människors hälsa och ur det perspektivet en politisk fråga. För att skapa en jämlik hälsa behöver vi också en jämlik sexuell hälsa. Ökad kunskap kan både ta oss närmare det målet och uppfylla den vision som Elise Ottesen-Jensen en gång ställde upp.

DN Debatt. 29 juli 2016

Debattartikeln
Gabriel Wikström (S), folkhälsominister:
”Nu gör vi första studien av svenskars sexvanor på 20 år” 

Repliker
Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU:
”Frågan om studien har förlöjligats” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.