DN Debatt. ”Nu kan lokalt miljöarbete ge stora effekter även globalt”

Aldrig förr har ett så viktigt klimatbeslut fått en så liten uppmärksamhet. Plötsligt kan 750 stora utsläppare i Sverige göra en direkt klimatnytta, flygskatten och den svenska elexporten kan bidra till att snabbt reducera de globala koldioxidutsläppen, kommuner kan ta sitt klimatansvar och ge klartecken till nya vindkraftsprojekt, medan hushåll som exempelvis sätter upp solceller på taket eller blir delägare i vindkraftskooperativ blir våra klimathjältar. Allt detta beror på att EU nyligen kom överens om att ändra utformningen av sitt system för utsläppshandel.

Inom EU betraktas utsläppshandeln som en hörnsten i EU:s klimatpolitik och det viktigaste styrmedlet för att uppnå unionens klimatmål. Problemet är att det finns ett enormt överskott av utsläppsrätter – cirka 2,6 miljarder utsläppsrätter, vilket motsvarar lika många ton koldioxid. Överskottet har pressat ned priset på utsläppsrätter till en mycket låg nivå och utsläppshandeln har därmed inte skapat incitament för att satsa på ny teknik som minskar utsläppen och gör att vi kan uppnå Parismålet.

Vissa medlemsstater har därför infört kompletterande åtgärder för att minska utsläppen också inom områden som ingår i den ”handlande sektorn”. Detta har kritiserats av två olika skäl: Eftersom det totala utsläppsutrymmet, och därmed antalet utsläppsrätter i handelssystemet varit förutbestämt, kan extra utsläppsminskningar i ett land leda till att utsläppen ökar någon annanstans i EU. Detta kallas ibland för ”vattensängseffekten”. Det blir som att sjunka ner på ena sidan av en vattensäng – då höjs ytan på andra sidan. Dessutom kan extra åtgärder öka överskottet av utsläppsrätter, vilket driver ner priset ytterligare och gör det ännu mindre lönsamt att genomföra åtgärder.

Som en kanske oväntad effekt blir det meningslöst för hushåll och företag att försöka ”klimatkompensera” sina utsläpp genom att köpa EU:s utsläppsrätter och annullera dem. Dessa kommer ju ändå att annulleras.

Efter mer än två års förhandlingar lyckades EU-kommissionen, EU-parlamentet och Ministerrådet nyligen komma överens om hur utsläppshandeln ska reformeras. Det kommer att ske en snabbare årlig minskning (2,2 procent om året) av tilldelningen av utsläppsrätter, vilket betyder att utsläppstaket sänks i en snabbare takt.

Samtidigt förändras utsläppshandeln i grunden, då det införs en mekanism som automatiskt annullerar utsläppsrätter. En del av överskottet (24 procent) läggs varje år i en bank för utsläppsrätter, kallad marknadsstabiliseringsreserven. Denna reserv får maximalt innehålla så många utsläppsrätter som auktionerades ut året innan. Resten annulleras.

Uppskattningar från analysinstitutet ICIS visar att mer än 2 miljarder ton utsläppsrätter kommer att annulleras år 2023. Eftersom man tar bort en stor del av överskottet kommer, enligt ICIS, priset att för att släppa ut ett ton koldioxid att öka från dagens 8 euro till över 30 euro år 2023.

Med den automatiska annulleringen upphör systemet att vara ett klassiskt ”Cap and trade”-system med ett fixt utsläppstak. Plötsligt kommer extra åtgärder på nationell och lokal nivå att spela roll. Dynamiken blir följande: Om Sverige och andra EU-stater inför en extra åtgärd som minskar utsläppen så skapas ett överskott av utsläppsrätter. När EU:s totala överskott överstiger maxnivån annulleras utsläppsrätter ner till maxnivån. Eftersom det nuvarande överskottet redan ligger klart över maxnivån kommer en extra minskning av 1 000 ton koldioxid i Sverige, i alla fall under de närmaste åren, att leda till en annullering av utsläppsrätter motsvarande 1 000 ton koldioxid.

Detta får stora konsekvenser på alla nivåer. Listan skulle kunna göras mycket lång, men nedan ges några exempel.

De stora utsläpparna. I Sverige ingår cirka 750 industri- och energianläggningar i handelssystemet. Dessa står för cirka 37 procent av de totala svenska utsläppen. År 2016 fick de sig tilldelat 24,3 miljoner utsläppsrätter och de släppte ut 19,7 miljoner ton. De svenska anläggningarna reducerade därmed utsläppen (jämfört med tilldelningen) med 4,6 miljoner ton, nästan tio procent av Sveriges samlade utsläpp. Detta blir nu en ren klimatvinst.

Det ökande priset på utsläppsrätter kan göra det mer lönsamt för industrin och energiföretagen att genomföra utsläppsminskande investeringar. Samtidigt bör regeringen se över möjligheterna att införa kompletterande investeringsstöd och andra styrmedel inom den handlande sektorn.

Flygresorna. Regeringens skatt på flygresor inom Sverige och EU har kritiserats av exempelvis Konjunkturinstitutet, med argumentet att ”En flygskatt på dessa flygningar påverkar /…/ inte systemets koldioxidutsläpp”. Men med de nya reglerna i handelssystemet blir det en direkt klimatnytta om man väljer att åka tåg eller buss i stället för att flyga. Likaså minskar EU:s samlade utsläpp om flygbolagen i Sverige blandar in förnybara bränslen.

Elexporten. Sverige hade förra året en nettoexport av 19 TWh el. Denna elexport tränger bland annat undan el från kolkraftverk i vissa av våra grannländer. Elexporten får nu en omedelbar och omfattande klimateffekt. Regeringen bör ge Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att fortlöpande beräkna elexportens klimatnytta, samt ha fokus på att både elektrifiera den svenska fordonsflottan och delar av den energiintensiva industrin och att öka elexporten.

Kommunerna. Kommunerna kan byta från fossila till förnybara bränslen i fjärrvärmen och ställa krav på utsläppsreduktioner vid byggnation av nya bostäder och infrastruktur. Allt detta ger numera en stor klimateffekt. Dessutom bör kommunerna underlätta för vindkraftsutbyggnaden eftersom den ökade elproduktionen minskar klimatutsläppen.

Hushållen. Privatpersoner kan åstadkomma en stor klimatnytta, inte bara genom att minska sina utsläpp från transporter (som ligger utanför handelssystemet) utan också genom att öka den förnybara elproduktionen, via solceller på taket eller medlemskap i vindkraftskooperativ. Samtidigt kan hushållen bidra till minskade utsläpp genom att ”släcka lampan” och på andra sätt hushålla med sin elanvändning.

Som en kanske oväntad effekt blir det meningslöst för hushåll och företag att försöka ”klimatkompensera” sina utsläpp genom att köpa EU:s utsläppsrätter och annullera dem. Dessa kommer ju ändå att annulleras.

EU:s förändring av handelssystemet bör ses som en stor framgång för Sverige, som varit pådrivande i förhandlingarna. Efter många år av låga priser såg det ut som att systemet hade kört i diket. Men nu räddas det i sista stund. Därmed blir EU:s handelssystem att räkna med, och detta underlättar för alla svenska aktörer att minska sin klimatpåverkan.