Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 20:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/nu-starks-skyddet-for-den-enskilde-i-medierna/

DN Debatt

DN Debatt. ”Nu stärks skyddet för den enskilde i medierna”

Ett kännetecken för god journalistik är att den frivilligt låter sig granskas och kritiseras av ett oberoende institut, skriver Medieombudsmannen Ola Sigvardsson. Foto: Anders Wiklund/TT

DN DEBATT 4/1. Vid årsskiftet ersattes Pressombudsmannen (PO) av Medieombudsmannen (MO). Nu omfattar granskningen även nätpubliceringar av SVT, SR och TV4 som tidigare saknade utomstående etisk prövning. Det nya systemet är en garanti för att seriösa medier tar sitt etiska ansvar, skriver Ola Sigvardsson som den 1 januari bytte titel från PO till MO.

Vid årsskiftet upphörde Pressombudsmannen, PO. Efter att i 50 år ha kritiserat journalistiska övertramp i pressen omvandlades PO till Allmänhetens medieombudsman (MO). Bakom förändringen står TU Medier i Sverige, Sveriges tidskrifter, Publicistklubben, Journalistförbundet, TV4, Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR).

God journalistik är satt under press. Den nya Medieombudsmannen är ett viktigt steg för ansvarsfulla medier att gemensamt understryka vikten av fri och ansvarsfull journalistik. Det är ett system som värnar hänsyn och oberoende.

Beslutet att samverka kan ses i ljuset av den kritik traditionella medier utsätts för. Den tar sig olika uttryck:

• Pressen anklagas i alternativa medier för att ge en förljugen och osann bild av verkligheten.

• Enskilda journalister utsätts systematiskt för hat och hot.

• I flera europeiska länder har public service-bolagen utsatts för omfattande nedskärningar. I Sverige pågår en politisk debatt om att ändra uppdraget för public service.

• Flera riksdagspartier har uttryck att de önskar skärpa granskningen av medierna, vilket kan tolkas som en önskan om statlig kontroll av alla medier.

I grund och botten är detta en strid om journalistikens kärna: att oberoende och fritt kunna granska och publicera i syfte att ge medborgarna den information de har rätt att få ta del av. Med korrekt och relevant information fungerar medierna som ett demokratiskt instrument.

Ett kännetecken för god journalistik är att den frivilligt låter sig granskas och kritiseras av ett oberoende institut. Ett signum för ansvarsfull journalistik är att hänsyn till enskilda är en självklar del av diskussionen inför alla publiceringar som kan skada den omskrivne.

Falska nyheter, trollfabriker och politiserad alternativjournalistik tar inga hänsyn och låter sig inte granskas. Samtidigt anklagas seriösa medier för att vara politiskt styrda och driva dolda agendor. För dem föreslår kritikerna hårdare kontroll, vilket brukar betyda utökad statlig granskning. Men de exempel på statlig och politisk granskning av medierna som finns internationellt är avskräckande.

En vanlig missuppfattning är att PO var en statlig myndighet. Kanske kommer samma missuppfattning drabba den nya MO. Men MO är precis som PO ett oberoende institut, drivet av medierna själva. Såväl regelverk som finansiering sköts av deltagande organisationer och företag. Uppdraget är självpåtaget. Det innebär att medierna tar ansvar för att journalistiken håller sig inom anständighetens gränser.

Sedan årsskiftet prövar MO alla publiceringar i tidningar och tidskrifter och alla sändningar i SVT, SR, UR och TV4. Granskningen gäller kränkning av enskild person, som intrång i det som är en människas privata sfär. Granskningsnämnden, som är en del av Myndigheten för press, radio och tv, kommer även i fortsättningen att pröva klagomål från allmänheten i frågor som saklighet och opartiskhet när det gäller marksänd radio och tv.

Medieombudsmannens uppdrag omfattar även betydande delar av den journalistik som bedrivs på internet. Det gäller till exempel de webbplatser och konton i sociala medier som är knutna till medlemmar av TU och Sveriges tidskrifter, liksom cirka 50 renodlade nättidningar som anslutit sig till systemet. Även publiceringar på webbplatserna för SVT, SR, UR och TV4 kan anmälas till MO.

Den som anser sig illa behandlad i något av ovanstående medier kan anmäla det till MO. Efter utredning kan MO rekommendera Mediernas etiknämnd som ersätter den nedlagda Pressens opinionsnämnd, att fälla publiceringen. Nämnden är sammansatt av representanter för allmänheten och medierna och leds av erfarna jurister. Vid en fällning mot god publicistisk sed ska mediet publicera ett uttalande av nämnden, omgående och utan förändringar.

Erfarenheterna från PO-tiden visar att uppmärksamheten kring en fällning kan bli massiv. Mest uppmärksammade på senare år är de över 20 fällningar som gällde publiceringar i samband med metoo. De handlade om män som beskylldes för sexuella trakasserier, våldtäkt och härskartekniker. Påståendena framfördes ursprungligen i sociala medier, där det också väcktes starka krav på att även traditionella medier skulle publicera uppgifterna. Så skedde i en rad fall, vilket ledde till anmälningar från de utsatta personerna till PO.

MO har, liksom tidigare PO, inte till uppgift att klarlägga om de påstådda uppgifterna är sanna, utan endast om de tillfogat den utpekade personen en oförsvarlig publicitetsskada. I det arbetet kan flera aspekter vägas in: händelsens allvar, hur starka belägg mediet har och den utpekade personens roll i samhället.

Den som har en ledande ställning i samhället får finna sig i en mer närgången granskning än en privatperson. Men oavsett vem saken gäller kan inte tidningar, radio och tv slunga ut vilka anklagelser som helst. Uppgifterna måste undersökas med journalistikens arbetsmetoder för att säkerställa att det finns en grund för påståendena.

Det var på den punkten tidningarna misslyckades när det gällde de flesta fällda metooartiklarna. Påståendena var allvarliga och männen tydligt utpekade, men beläggen var i många fall för svaga. Och tidningarna fälldes.

Fällningar syftar huvudsakligen till att ge upprättelse åt dem som blivit illa behandlade i medierna, men de har också en normerande effekt. Det visar erfarenheterna under de 50 år som PO fanns. Den kanske tydligaste skillnaden gäller exponeringen av olycks- och brottsoffer. För femtio år sedan var det normalt att tidningarna publicerade namn på den som skadats eller avlidit i en olycka, eller råkat ut för våldsbrottslighet. I dag är det ytterst ovanligt och kräver att det finns särskilda omständigheter som motiverar en sådan publicering.

I dag förs en liknande debatt om så kallade ”true crime”-poddar, som ägnar sig åt att närgånget beskriva kriminalfall. Flera av dem har kritiserats för att inte visa tillräcklig hänsyn till brottsoffer och anhöriga. Jag välkomnar den medieetiska diskussionen. Min förhoppning är att den kommer att leda till en ansvarsfullare hållning från utgivarna och att fler ansluter sig till det nya systemet. Det kommer både lyssnare och annonsörer att kräva.

Jag ser ljust på framtiden för seriösa medier. Den effektsökande klickjournalistiken verkar ha varit en övergångsperiod. I dag letar läsare, tittare och lyssnare efter starka berättelser med fördjupning. Det leder till en ökande betalningsvilja för medier på nätet.

De nya betalande läsarna, lyssnarna och tittarna kräver god journalistik, redaktörskap och research. Och de förutsätter att medierna tar etiskt ansvar. Med införandet av Medieombudsmannen, MO, har TU, Sveriges tidskrifter, Publicistklubben, Journalistförbundet, TV4, SVT, SR och UR gjort gemensam sak för att bygga ett nytt, starkt medie­etiskt system.