Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

"Ny almstrid att vänta om Applebutiken blir verklighet"

Förslaget på hur Apples varuhus i Kungsträdgården i Stockholm ska se ut.
Förslaget på hur Apples varuhus i Kungsträdgården i Stockholm ska se ut. Foto: Henrik Montgomery/TT

DN DEBATT 29/9. Trots försäkringar från politiker om att Kungsträdgården i Stockholm skulle snyggas upp och ”avkommersialiseras” blev det tvärtom. För drygt två år sedan utannonserades att Apple ska bygga ett varuhus på platsen. Hur kunde det bli så här? frågar sig författaren Claes Britton, som skriver om turerna och uppmanar Stockholms stad att sätta stopp för planerna.

Den 12 juni 2015 publicerade jag i Dagens Nyheter en debattartikel med rubriken ”Befria Kungsträdgården”, om kommersialiseringen och vanskötseln av Stockholms och hela Sveriges äldsta, mest historiska och centrala park. I den debatt som följde höll i stort sett samtliga, inklusive stadens ansvariga politiker och tjänstemän, med om min kritik. Det försäkrades också från stadsledningens sida att planer fanns för en uppsnyggning och ”avkommersialisering” av parken sedan staden efter mer än 60 år hade tagit tillbaka evenemangsverksamheten i Kungsträdgården från Stockholms Handelskammare.

Sedan dess har vi inte kunnat se några bevis på att ett sådant arbete har inletts. Vad som däremot har hänt har få kunnat undgå. Ett av de konk­reta förslagen i min text var att den restaurangbarack som alltsedan 1953 blockerar ingången till parken från Hamngatan, och vyn över Strömmen, Stockholms slott och Söders höjder, måste avlägsnas för att återge parken dess entré. I februari 2016 annonserades i stället den sensationella nyheten att den amerikanska elektronikjätten Apple på denna tomt hade för avsikt att uppföra ett varuhus som skulle vara 375 kvadratmeter större och en våning högre än den nuvarande restaurangbyggnaden och som för all framtid skulle komma att stänga till Kungsträdgården mot Hamngatan. Kungens trädgård skulle i praktiken förvandlas till slottspark framför detta nya kommersiella palats som det skrevs i den genast uppflammade debatten.

Sättet som denna nyhet offentliggjordes måste vara unikt i Stockholms stadsbyggnadshistoria. Apples butikskomplex presenterades som modell i Stockholms Stads egen kulturarena Kulturhuset. Ansvariga politiker och tjänstemän uttalade sig som införsäljare av projektet, med sedermera avgångne stadsbyggnadsrådet Roger Mogert och finansborgarrådet Karin Wanngård i spetsen. Att våra politiker var smickrade över Apples intresse var uppenbart. Karin Wanngård förkunnade entusiastiskt på Facebook: ”Det visar på vår attraktivitet, att globala aktörer vill förknippas med Stockholm”.

Staden kan ännu ta sitt förnuft till fånga. Staden äger fortfarande denna parkmark och har till skillnad från i andra städer inter­nationellt plan­monopol, så ärendet går att återkalla.

Något som framkom först senare var att Apple faktiskt hade köpt tomträtten i Kungsträdgården – inte av Stockholms stad utan av näringslivsföre­ningen Stockholms Handelskammare.

Hur i hela fridens namn kunde det gå till att denna privatägda organisation kunde få mandat att sälja en för det centrala Stockholm så viktig allmän plats till världens största och mest kommersiella företag? En rekapitulation är på sin plats.

Historiskt har ingen byggnad stått på denna plats som ju självfallet bör vara en öppen och välkomnande parkentré. Det var i samband med Stockholms 700-årsjubileum 1953 som Stockholms Handelskammare av staden uppdrogs ansvaret för evenemangsverksamheten i Kungsträdgården. För evenemanget uppfördes restaurangen Sju Sekel på parkmark, med provisoriskt bygglov. Detta provisorium förlängdes sedan successivt under 33 års tid. 1986 lyckades Stockholms Handelskammare, med argumentet att den gamla förfallna restaurangbaracken behövde rustas upp, förhandla sig till en tomträtt med permanent bygglov för en byggnad för ”kommersiell verksamhet” av staden. ”Myglade sig till” är ett annat uttryck som används om SHK:s förvärv av personer med inblick. Inte oväntat växte restaurangbaracken ”spontant” i processen, fortfarande med karaktären av provisorisk kåkbebyggelse, utan stadsplanering eller arkitektur och utan att stockholmarna visste om att parkmarken hade förvandlats till kvartersmark. Varken Stockholms Handelskammare, stadens förvaltning eller dess politiska ledning har kunnat svara på mina frågor om hur detta egentligen gick till.

Stockholms Handelskammare betalade hur som helst ingenting för denna tomträtt utan fick den gratis av Stockholms stad. Under de årtionden som följde avlade SHK endast en årlig ”gäld” för denna tomträtt vilken man med god profit överförde till de krögare som genom åren har drivit de olika restaurangerna i baracken.

I samband med Vattenfestivalen på nittiotalet accelererade kommersialiseringen av Kungsträdgården som alltsedan dess har fungerat mer som en marknadsplats för kommersiella jippon och evenemang än som en park. Att det hela hade spårat ur blev till sist uppenbart för stadens politiska ledning och förvaltning som 2015 sade upp kontraktet med Kungsträdgården Park & Evenemang AB, det dotterbolag till SHK som hade drivit evenemangs­verksamheten i parken under 62 år.

Det visade sig först senare att Stockholms Handelskammare som en ”avskedspresent” under ledning av dess dåvarande ordförande Michael Wolff hade sålt den tomträtt man hade fått gratis av staden till Apple för 129 miljoner. Enligt Stockholms Handelskammare är dessa två händelser – uppsägningen av förvaltningsrätten och försäljningen av tomträtten – två av varandra oberoende händelser. En sista strålande affär blev det i vilket fall som helst för SHK. Profiten var hundra procent! Genom den skattetekniska manövern att inte sälja själva tomträtten direkt till Apple, utan i stället det nybildade dotterbolag till vilket man först hade sålt tomträtten, undgick SHK dessutom fastighetsskatten.

Enligt Stockholms stads ansvariga förvaltningar, Stadsbyggnadskontoret och Exploateringskontoret, hade inga som helst kontakter tagits med dessa från Apples sida innan man genomförde detta förvärv. Stockholms nuvarande stadsbyggnadsråd Jan Valeskog, Roger Mogerts mångårige samarbetspartner och efterträdare, tillstår att stadens ledning däremot hade kontakter med Apple innan elektronikjätten köpte denna tomträtt av SHK. Valeskog skriver i ett svar på min fråga: ”Ja, staden träffade Apple innan de köpte tomträtten. Staden framförde i detta sammanhang att Kungsträdgården primärt är en offentlig plats. Trots detta köpte Apple tomträtten.”

Den byggnad som Apple har föreslagit, och som stadens politiska ledning så ivrigt har understött, skulle innebära nästan en fördubbling av den nuvarande restaurangbarackens volym och kräva en ny detaljplan och ett nytt bygglov. Jan Valeskog hävdar alltså att staden inte gav några som helst underhandsbesked om en positiv behandling av ett sådant kommande bygglovs­ärende – den plan som nu har varit ute på samråd – utan att man tvärtom varnade Apple om att Kungsträdgården ”primärt” är en offentlig plats. Enligt Valeskog köpte Apple sålunda grisen i säcken och satsade 129 miljoner på en högoddsare.

Trovärdigheten i detta kan vi lämna åt var och en att bedöma. Säkert är att staden ännu kan ta sitt förnuft till fånga. Staden äger fortfarande denna parkmark och har till skillnad från i andra städer internationellt plan­monopol, så ärendet går att återkalla.

Om inte detta sker så har vi en praktfull skandal och en modern almstrid att se fram emot.

DN Debatt.29 september 2018

Debattartikel

Claes Britton, författare:

"Ny almstrid att vänta om Applebutiken blir verklighet"

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.